Målvakterna Sveriges räddning

Mats Wennerholm: Det offensiva spelet räcker inte - men större hjärtan var länge sedan jag såg i Tre Kronor

HOCKEY

MOSKVA

Sverige har förlorat skotten med totalt 24-67 i de två första matcherna i Baltika Cup.

Ändå kan Tre Kronor fortfarande vinna Baltika Cup.

Det är målvakterna som räddat oss.

En ny generation unga, kaxiga målvakter som inte är rädda ens för att utmana våra svenska NHL-ikoner.

Det är inget fel på självförtroendet hos vare sig Daniel Henriksson, Stefan Liv, Henrik Lundqvist eller nye utmanaren Björn Bjurling.

Så mycket kan jag säga.

Att bara släppa in tre mål på hela 67 skott är ett grymt bra facit av Liv och Henriksson här i Moskva.

24 skott - på två matcher

Det känns tryggt att ha återväxten säkrad.

Men målvakternas tuffa kamp om landslagsplatserna är samtidigt ett av få glädjeämnen den här landslagssäsongen.

För om vi vänder blicken utåt plan så är det inte ett lika roligt facit här i Baltika Cup.

Bara 24 skott på mål på två matcher.

Det är bedrövligt.

16 skott mot Tjeckien blev åtta mot Ryssland under ordinarie tid.

Att svenskarna drog på sig massor av utvisningar andra halvan av matchen, förklarar en del. Men den finländske domaren dömde enligt regelboken, så det är inte så mycket att säga om. Svenskarna är för vana att få haka och hålla fast från elitserien och det straffar sig internationellt.

Men fram till 8.48 i andra perioden hade vi bara haft två utvisningar och tre (!) skott på mål, varav ett gick in.

Det är ett bra betyg på effektiviteten, men inget bra betyg på Hardys Big Ice-hockey som ju ska vara ett offensivt spelsystem.

Nu kan man inte klaga på arbetsinsatsen i det svenska laget i Baltika Cup.

Det bekräftar min gamla teori att det är bättre att skicka ett ungt, men hungrigt lag till de här försörjningsturneringarna, som egentligen bara är till för att föda förbunden i de olika arrangörsländerna.

Det svenska lag som varit bäst på pappret i de tre turneringarna hittills, har också nått sämst resultat - sistaplatsen och den enda poängen i Karjala Cup.

I går jobbade svenskarna kopiöst matchen igenom och tillsammans med Daniel Henrikssons stora målvaktsspel räddade det en poäng.

De skickligare ryssarna fick inte ut någonting av sitt spelövertag.

Sverige skapade bara två vassa målchanser under tre perioder och båda gångerna var det Frölundas Magnus Kahnberg. Första gången gjorde han mål i friläge, sedan Daniel Henrikssons retur blivit en perfekt djupledspassning (Henriksson borde faktiskt fått en assist).

Den andra gick han runt ryska kassen och hade sånär tråcklat in pucken.

Eriksson jobbade kopiöst

Kahnberg var bäste svenske utespelare i går, tillsammans med Djurgårdens Jonathan Hedström.

Men jag tycker också att Linköpings Johan Franzén och Djurgårdens Stefan Pettersson klarat sig väldigt bra. Två storväxta, fysiska spelartyper, som verkligen tagit för sig.

Tim Eriksson kom tillbaka stark efter missen som gav tjeckerna 1-1 i torsdags och jobbade kopiöst spel fyra mot fem.

Tjeckerna ställde till det genom att överraskande vinna sin match mot Finland.

Med hela 5-1 dessutom.

Det var tjeckernas första seger på tre turneringar.

Finland föll ihop totalt och började spela som ett pojklag i egen zon i tredje perioden. 1-1 blev 1-4 på fyra minuter.

Det hade varit bättre för svensk del om Finland vunnit.

Då hade det blivit en ren final mot Finland i eftermiddag, där det hade räckt att vinna under ordinarie tid.

Nu kan faktiskt tjeckerna vinna Baltika Cup om de slår ryssarna i dagens tidiga match. Då har de ointagliga sju poäng och Sverige och Finland spelar bara om andraplatsen.

Jag måste faktiskt erkänna att det är rätt kul att vara här i Moskva. Jag var lomhörd efter matchen mot ryssarna, då varenda ryss på läktaren verkar ha ett ölglas i ena handen och ett signalhorn i den andra.

Hade Jerikos murar funnits i närheten hade de fallit.

En andra gång.

Jag hoppas inte Tre Kronor gör det i dag.

Jag skulle bli glad om det här laget vann, för större hjärtan var länge sedan jag såg i Tre Kronor.

Mats Wennerholm