"Det är enkelt att vara coach"

Tre Kronors succé Ulf Dahlén om nya karriären, tuggummi och Hardy

1 av 2 | Foto: LASSE ALLARD
EN SKÄNK FRÅN OVAN Efter att Ulf Dahlén ställt sig i Tre Kronors bås har målen börjar trilla in. Men någon Dahlén-effekt vill han inte höras talas om.
HOCKEY

Det är ett nästan höstlikt Stockholm och en kylslagen Ulf Dahlén sveper landslagsjackan hårt runt sig själv.

Men den gamle landslagsmannen och NHL-veteranen är het just nu.

Hetast i hockey-Sverige.

- Nej, nej, jag är ju bara provanställd på förbundet, säger han.

I tider av kris är det lätt att förtvivlat greppa tag i varje hopp om bättre tider.

Efter segern mot Ryssland i Sweden Hockey Games är det som om hela hockey-Sverige klänger sig fast vid Ulf Dahlén.

När han klev in i Tre Kronors bås började spelarna plötsligt göra mål igen.

Och dagens stora hockeyfråga är: Finns det någon Dahlén-effekt?

- Nej, det gör det inte, säger Ulf Dahlén själv.

Kontakt med NHL-lirare

- Däremot har jag märkt en väldig fokusering hos spelarna sedan vi samlades inför den här veckan. Och det är spelarna som vinner matcher, inte vi i båset.

Det låter ju väldigt enkelt att vara coach i så fall?

- På den här nivån är det enkelt. Alla spelare i ett landslag är med för att de är skickliga på vad de gör. Vårt jobb är att ge dem de rätta förutsättningarna och dra upp riktlinjerna. Inför den här veckan har Hardy sagt att vi måste våga gå mer på mål och inte bli fast ute i hörnen. Det fungerade mot ryssarna. Men min huvudsakliga uppgift är egentligen att hålla kontakten med spelarna i NHL inför World Cup.

Din egen roll i båset, då? Du såg rätt vild ut mot ryssarna, något vi inte är vana att se i det svenska båset?

- Äh, jag vet inte. Jag lever mig in i matchen. Innan nedsläpp stod jag där och visste inte var jag skulle göra av armarna, hur jag skulle se ut. Men när matchen väl kom igång stod jag på tå hela tiden och var helt inne i spelet. Det är en väldigt konstig. Du producerar en massa adrenalin precis som när du själv var på isen, men du har ingenstans att göra av den som du hade som spelare. Så jag har varit rejält trött efter matcherna.

Och tuggummituggandet?

- Ja, vad ska man göra då man står där och biter ihop käkarna hela tiden. Dessutom har jag ovanan att snusa och det vill jag inte göra då jag står i båset. Så jag hade med mig tuggummi och Läkerol i stället. Tuggummit funkade bäst.

I ärlighetens namn, skulle inte du själv platsa i dagens Tre Kronor? Du spelade NHL-hockey så sent som i fjol?

- Nej, jag är alldeles för otränad för det. Jag slet av ett ledband i foten förra säsongen och det har inte blivit riktigt hundraprocentigt än. Det var aldrig aktuellt att jag skulle börja spela igen, även om jag hade en del anbud.

Så du kommer inte att börja spela igen?

- Nej, aldrig. Det är över.

Så nu blir det en coachkarriär?

- Det kan jag inte säga så där tvärsäkert. Tidigare har jag ju sagt att det varit slut med hockeyspelandet och så tre månader senare har jag börjat igen. Jag har lärt mig att man aldrig kan vara säker om framtiden.

Varför tog du jobbet?

- Därför att Hardy bad mig. Han frågade mig redan efter OS i Salt Lake City 2002. Vi pratades vid under sommaren, men så skrev jag på för Dallas ett år. Så det blev aldrig aktuellt den gången. Men i somras ringde Hardy och sa att det fortfarande var öppet. Och eftersom mitt liv cirklat kring hockeyn sedan jag var sex år, så visste jag att det var det jag ville jobba med i framtiden i någon form. Jag hade att välja på det och att jobba som scout. Men det här kändes rätt. Det är härligt att få jobba på en så här hög nivå.

Vad säger familjen?

- De är glada över det här. Hade jag tagit ett jobb som scout hade jag fått resa betydligt mer. Nu jobbar jag bara den här veckan över Sweden Hockey Games, sedan gör vi en NHL-resa på 8-10 dagar. Sedan är jag ledig fram till VM och efter det har jag sommaren ledig innan vi samlas inför World Cup den 19 augusti.

Stor respekt för Hardy

Och sedan?

- Det vet man aldrig. Det här är bara en provanställning, inget jättekontrakt. Både jag och förbundet ville ha det så. Det är en trygghet, tycker jag. Funkar det inte, så kan jag göra något annat.

Du har själv haft Hardy som coach. Är han något att ha?

- Jag tycker att han är bra. Jag har stor respekt för honom både som ledare och coach. Han är duktig på att få fram sitt budskap till spelarna.

Du vågar väl inte säga något annat?

- Jo, var det något skulle jag ta upp det.

Vilket var största ögonblicket i din egen karriär?

- VM-guldet i Zürich 1998. Och Stanley Cup-finalen med Minnesota 1991.

Vem är Sveriges bäste spelare i dag?

- Nja, där passar jag. I min nya roll vill jag inte sätta mig i den situationen och nämna ett namn. Vi har fem, sex spelare i absolut världsklass, alla är storstjärnor i NHL.

Vilken är den bästa spelare du spelat med?

- Lika svårt det. Förutom svenskarna har jag spelat med Mike Modano, Jaromir Jagr, Chris Chelios. Det är omöjligt att plocka ut ett namn.

Vårt samtal tar slut, då Hardy Nilssons tjänste-Rover dyker upp utanför hotellfönstret.

Det är sen fredag eftermiddag och landslagsledningen ska ha ett möte med elitserietränarna och deras sportchefer på Globe Hotel.

Och Dahlén måste rusa. Han är trots allt bara provanställd.

Mats Wennerholm