Lagen som gör upp om VM-guldet...

Sverige nederlagstippat - kanske just det som talar för en Prag-repris

HOCKEY

OSTRAVA

Ja tack, sa Daniel Alfredsson.

Det var nästan så jag hoppade till där i bilsätet, på väg mot ett nattsvart Ostrava.

Äntligen en svensk stjärna som säger ja.

Men Tre Kronors viktigaste spelare är fortfarande målvakten Henrik Lundqvist.

Det här blir ett hockey-VM, där inte ens den mest blåögde optimist kan tro på ett svenskt VM-guld.

Jag gör det absolut inte.

Inte ens nu då Alfredsson kommer.

Han lyfter naturligtvis laget och han väcker respekt hos motståndarna.

En världsspelare, helt enkelt.

Vi får vara glada om vi överlever en kvartsfinal med lite otur i lottningen.

Samtidigt är det just det som talar för Tre Kronor i VM.

Svenska hockeylandslag ska vara nederlagstippade, utskällda och uträknade. Då spelar de som bäst.

Få landslag har varit mer utskällda än det Conny Evensson flög med till VM i Prag 1992.

Det fanns 15 debutanter med i truppen och det var totalmörker under gruppspelet.

Det blev 0-0 mot Italien, 2-5 mot Tyskland, 1-3 mot Finland och 4-4 mot USA.

Ni kan tänka er hur det lät i folkdjupet.

Det enda lag Tre Kronor orkade slå i gruppspelet var Polen (7-0).

Ändå var det svenskarna som åkte hem till Sergels Torg med guldmedaljerna runt halsen.

Conny Evensson visste att gruppspelet inte var speciellt viktigt, utan att det gällde att vara bäst när slutspelet startade.

Exakt det omvända hände ju i OS i Salt Lake City, där Tre Kronor storspelade i det helt betydelselösa grundseriespelet, men sedan åkte ut mot Vitryssland i kvarten.

Men i Prag tog vi skitmatcherna då det inte gällde något - och var som bäst då det gällde.

Det är det jag hoppas på nu.

Ett lag som växer och där de unga kliver fram, precis som 18-årige VM-debutanten Peter Forsberg gjorde 1992.

Därför står hoppet till Frölunda.

Fyra av de fem spelare i Tre Kronors VM-trupp som är födda på 1980-talet är fostrade i Frölunda. Magnus Kahnberg, Christian Bäckman och Fredrik Sjöström - tillsammans med målvakten Henrik Lundqvist.

Det är ett bevis på att Svenska Hockeyförbundets kostsamma utvecklingsavdelning har kontor i fel stad.

Boustedt och de övriga utbildningsansvariga stockholmarna, borde åka till Göteborg för att se och lära.

Det är där juniorer växer till män (i konkurrens med Ö-vik, naturligtvis).

Om det nu undgått någon.

Lundqvist viktigast

Det är väl mera en tillfällighet att Daniel Alfredsson också växte till stjärna i Frölunda, liksom Pebben Axelsson, två av de mera etablerade NHL-stjärnor som nu förstärker VM-laget.

Men viktigast är som sagt Lundqvist.

Grundförutsättningen är att han spikar igen. Då kan det här bli riktigt roligt.

Jag anlände till Ostrava för andra gången i mitt liv sent i går kväll. Den första var 1994, då vårt juniorlandslag jagade ett JVM-guld och spelade en direkt avgörande match mot Kanada.

Men det var då, det.

I dag spelar våra juniorer inga medaljmatcher längre. Det handlar om placeringsmatcher längre ner i resultatlistan. På sikt kommer det naturligtvis att påverka kvalitén på framtidens VM-trupper.

Men det är en annan femma.

Kanada är mina favoriter VM-guldet - igen.

Kanadensarna har satsat seriöst på VM sedan mitten av 90-talet, efter att tidigare varit mest intresserade av några festliga semesterdagar i Europa.

Kanadensarna har ett ruggigt lag i år, även om NHL:s målkung Rick Nash tvingades åka hem med en ljumskskada i går.

Även Tjeckien och Slovakien ser ruskigt starka ut. På papperet är de tre lagen starkare än Sverige.

Men som sagt.

Jag hoppas på en ny Pragvår.

Våren 1992 - inte 1968.

Sportbladet rankar lagen i VM

Längre ned på sidan: Sportbladet rankar lagen i VM.

Mats Wennerholm