De är på väg - det är NU som VM börjar

HOCKEY

PRAG

Foppa är på väg till VM.

Nicklas Lidström är på väg till VM.

Det låter som musik. Det låter som den gamla sången "VM, nu är det hockeyfeber" med en löddrig Håkan Södergren vid mikrofonen.

Nu står man här och är ganska löddrig själv, om sanningen ska fram.

Foppa & Lidas.
Foppa & Lidas.

Beskeden kom under första perioden mellan USA och Tjeckien. Vi satt just och diskuterade hur Tre Kronor skulle ha en chans mot detta ursinnigt uppburna hemmalag med Jagr, Straka och dem andra.

Telefonen ringde och just då besvarade sig frågan själv.

Foppa kommer.

Lidas kommer.

Plötsligt visste vi. Plötsligt visste vi att några av de bästa vi har kommer och då inser vi att - ja, vi har en chans. Ja, vi har ett lag som kan matcha de bästa. Ja, vi har ett lag som kan ta guld.

Nu är vägen lång dit, det ska villigt erkännas. Vi har haft Foppa med förut och det har inte alltid inneburit guld. Förra året gav det silver och senast det gav guld var 1998 när både han och Mats Sundin var med i det benådade laget som vann i Zürich. Johan Tornberg gjorde målet om nån minns det.

Men Foppa är en vinnare och såna är det ont om i Tre Kronor. Han är en vinnartyp och hans blotta närvaro sätter skräck i motståndare, trots att säsongen och slutspelet i NHL kanske inte var någon riktig höjdare. Foppa kom inte upp i normal nivå på grund av sin magmuskelskada, men en Foppa strax under sin normala nivå är en spelare i en helt egen klass. Till och med världsstjärnan Daniel Alfredsson vet det. Framförallt vet motståndarna det.

Vem ska han spela med?

Vilka han ska spela med är en svår fråga. Senast spelade han med Matthias Tjärnqvist och Henrik Zetterberg. Det gick så där.

Jag vet inte vilka han ska spela med nu. Det spelar inte så stor roll. Det är själva närvaron som är viktig, auran, glansen.

Jag minns VM förra året i Finland.

Det var inte Foppas turnering trots att han var där. Mats Sundin glänste och Foppa spelade nån sorts andrafiol. Han blev visserligen vald till turneringens All star team men det tror jag mer var för auran, för glansen. Jag minns särskilt semifinalen mot Slovakien som var regerande världsmästare. Slovakien hade det bästa laget i VM. Sigmund Palffy var turneringens stora stjärna. Ända tills han mötte en brutal svensk i tredje perioden. Palffy kastades in i sargen från en knapp meters håll - av Foppa. Palffy såg inte ut att må så bra efter det när han leddes ut.

Foppa måste kliva fram

Det var grovjobbaren Peter Forsberg som tog ansvar och avväpnade motståndarnas stora målskytt. Det är en annan sida av Foppa. Det ger också ett slags aura och glans. Brutale Foppa bäddade för kvällens världsartist som var Mats Sundin som fick chansen att avgöra.

Nu är inte Sudden här.

Nu är det Foppa själv som måste kliva fram och avgöra med sitt spelgeni. För att inte säga med sin aura och sin glans.

Nicklas Lidström har också ett slags aura och glans.

Han har ju under en rad av år varit NHL:s bästa back och hans spel i powerplay kommer att bli extra värdefullt i ett Tre Kronor som gjort fler mål i boxplay än i powerplay (!).

Den vanligaste meningen om Lidström är ju annars att han aldrig varit bra i Tre Kronor men å andra sidan har han inte haft chansen särskilt ofta. Lidas har dock ett VM-guld och det är fler än de flesta har här.

Trivs inte på stor rink

Det blir intressant att se hur han klarar sig. Alla vet att han inte trivs hundraprocentigt på stora rinkar och framförallt att han inte trivs om han inte får spela 30-35 minuter av matchen. Det brukar han inte få i ett gråsosselag som Tre Kronor. Jag tvivlar på att han får det i Hardys variant 2004 heller, inte med en lång flygresa i benen.

Men Lidström är här och Foppa är här och det innebär att det är hockeyfeber i konungariket Sverige och att de andra nationerna talar om Sverige med största respekt och skräck och att Tre kronor äntligen fått en smula aura och glans igen.

Tjeckiens förlust på ett självmål och fem misslyckade straffar var bittert för hela det här landet och för turneringen. Det gick att ta på hela den märkliga känslan av att festen tog slut för dem, just när den skulle börja.

Det var kanske inte Vitryssland men det var i alla fall ett sorgligt slut för den hockeynation som dominerat världshockeyn de senaste tio åren.

Det var deras baksmälla. Jagr fick pris som sitt lags bästa spelare men sorgen lyste stor i hans ögon. Han vinner så lite nuförtiden.

Jag tänkte på Foppa förra året i Finland efter det märkliga målet som avgjorde.

Jag minns Foppas blick då. Han led han också. Blicken var flyktig och frånvarande när han svarade på frågorna.

- Det är en oerhörd skillnad på att vinna och förlora i ett VM. Vi ville komma hem som vinnare, sa han.

Kom inte loss i finalen

Foppa var inte särskilt bra. Jag antog att han besvärades av sin slemsäck i armbågen men han sa själv att han inte gjort det. Han kom aldrig riktigt loss i finalen. Att han hamnade i turneringens All star team kändes mest som en belöning för aura och glans. Han hade inte dominerat som han brukar.

Det är såna bilder man minns. Foppa var ledsen. Men han var inte förkrossad som efter Nagano.

Jagr var ledsen men kanske inte förkrossad i går. Han kanske mindes Nagano och OS där han vann det stora famösa guldet.

I går åkte han ut.

Foppa är på väg hit.

Hur det går mot USA? Ingen aning. En sak vet jag och det är att de har en extremt stark defensiv. Solid amerikansk The trap.

En sak till vet jag. Foppa och Lidas är på väg.

Nu börjar VM.

Spelarna som ställt upp för Sverige

Längre ned på sidan: Spelarna som ställt upp för Sverige.

Lasse Anrell