En brutal spelare tacklade en världsstjärna - och slog Sverige

HOCKEY

PRAG

Det var en sån händelse som fick en att förlora tron på hockeyn en smula igen.

Överfallet på Peter Forsberg kom efter 10.25 i första perioden.

Sen var Tre Kronor ett slaget lag. Sen var Peter Forsberg en slagen spelare.

Rob Niedermayer kom med full fart körande mot Foppa som stod med ryggen mot kanadensaren. Foppa kastades med ansiktet in i sargen från en meters håll. Det var livsfarligt. Det kan ge hjärnskakning. Det kan ge wiplash, det kan ge skador för livet.

Foppa låg kvar på isen.

Rob Niedermayer åkte till utvisningsbåset för löjliga två minuter plus tio personliga. En liten ful skit förstörde kvällen för Tre Kronor och riskerade livet på vår största stjärna. Det fick han två minuter för. Det är som att få två dagars samhällstjänst för dråp.

Det säger en del om världshockeyn nu. En brutal hockeyspelare kan oskadliggöra en världsstjärna utan större risk för mera kännbara straff. Det säger en del om svensk hockey också att han får göra det utan större risk för ett kännbart straff från svenska spelare. Niedermayer åkte fullständigt fredad runt efter att han avtjänat sin strafftid. Svenskarna behandlade honom som en prinsessa på ärten. Det kändes inte rättvist.

Överfallet på Foppa känns extra trist eftersom luften inte bara gick ur honom utan hela svenska laget.

Kanske ville de inte

Det var som om de inte orkade, inte vågade eller kanske inte ville efter det.

Sämst av alla spelade vår sena import Nicklas Lidström som hade ett katastrofalt facit i går. Han var inne på fyra baklängesmål. Vid 2-1 missade han att gå på kropp två gånger, vid 3-2 var hela försvaret passivt, vid 3-3 fick Rob Niedermayer stå oattackerad vid stolpen och vid 3-5 var backspelet närmast genant tafatt. Lidas må vara världens bästa offensiva back i sina goda stunder, i går var han snarare en av världens sämsta defensiva backar i sina dåliga stunder. Hans sena ankomst förbättrade inte Tre Kronor. Det vet vi nu.

Frågan är om Foppas sena ankomst höjde nivån i laget.

Han är inte på topp formmässigt utan besväras av allt att döma en del av sin magskada. Han gjorde korta byten och en assist - en vacker sådan - i går till Daniel Alfredssons 2-0-mål. Det var vad hans två matcher gav. Ingen vet hur kedjorna hade fungerat utan hans närvaro. Bara en sak vet vi: vi vann inte VM-guld även om ingen kan skylla det på Foppa.

Men det blev rörigt i kedjorna när Foppa dök upp. Ännu rörigare blev det under finalen. Hardy coachade friskt. Kanske för friskt. Efter tio minuter i tredje perioden dök till och med Hardys numera världsberömda pokerkedja Foppa-Nylander-Höglund upp. Och plötsligt visste vi det vi anat; den funkade inte. Den funkade så illa att Kanada kunde avgöra matchen med sitt 3-5-mål.

Så kan det gå.

Ständigt denne Niedermayer

Då var det slut med pokerspel och äss i rockärmen. Då var det inte tid för bluffstopp längre. Knappt ens för skitgubbe eller det var kanske det det var: målet gjordes ju av Rob Niedermayer. Ständigt denne Rob Niedermayer.

Sverige tappade matchen efter 2-0 när vi övergick från att agera till att reagera. Det är ett av Hardys favorituttryck och den här kvällen stämde det verkligen på hans lag. Den som reagerar istället för att regera vinner sällan. Vi fick 3-1 gratis men det var bara på lånad tid.

Henrik Lundqvist gjorde ingen bra match. Han avslöjade pinsamt tydligt sin svaghet; han täcker isen briljant men när motståndarnas tillåts prickskjuta högt är han rätt mänsklig. Det tilläts kanadensarna. De hade läst sin läxa Lundqvist. De visste hur de skulle göra.

Bäst framåt i går var Salomonsson och Pålsson. Igen.

De borde inte ha varit bäst framåt. Det var inte deras huvuduppgift.

Hardy ska också utvärderas. Han vann inte igen. Han har fortfarande inte vunnit något stort som landslagscoach. Jag vet inte om jag orkar kräva hans avgång, det går ju trots allt hyfsat. Med Ulf Dahlén har han dock skaffat sig ett slags harmoni i lagbygget och så länge inte spelarna tröttnat på Hardys röst sitter han väl kvar.

Kanske var det Kanadas coach Mike Babacock som bäst gav oss förklaringen till att Sverige inte vinner såna här matcher:

-När vi förlorade mot tjeckerna var det som att spelarna kände att de förrått sitt land, det kan vi inte göra två gånger.

Så känner vi trots allt inte i Sverige. Vi tycker väl snarare att det är såna som Rob Niedermayer som förrått Sverige.

Sergels torg och Kungsträdgården ligger öde i dag.

Prag låg öde i natt.

Det enda man hörde var ljudet från några kanadensare som firade sitt guld och från en kotknackare som försökte reparera Foppas sargade nacke. Så kan det gå.

Lasse Anrell