Mats är störst - i den stora kroppen bultar Tre Kronors allra största hjärta

Sportbladets Mats Wennerholm hyllar Sveriges kapten

HOCKEY

Stor, större - Sudden.

Mats Sundin bevisar än en gång att han är störst genom tiderna i Tre Kronor.

Och då talar jag inte om hans 193 centimeter och 100 kilo.

Jag talar om rekordmannen som alltid växer i landslaget.

För inne i den stora kroppen bultar Tre Kronors största hjärta, sedan spelar det ingen roll vad motståndarna heter.

När jag sammanfattar premiärmatchen mot Tyskland i 2004 års World Cup, så bockar jag av ett mål och två assist från Suddens klubba.

Nu är han bara en poäng från att gå om Kenta Nilsson som Sveriges bäste poängplockare i World Cup/Canada Cup genom tiderna.

Men jag blir ännu mer imponerad av hans poängsnitt räknat per match, vilket är mer rättvisande för en spelares storhet.

På elva spelade matcher har han snittat 1,45 poäng per match.

Där har han bara tre kanadensiska legender framför sig i World Cup/Canada Cup-historien.

Mario Lemieux, Wayne Gretzky och Gilbert Perreault. Tittar vi strax bakom Sudden hittar vi gamla sovjetiska superspelare som Sergej Makarov och Vladimir Krutov.

Bara det är ett bevis på hans storhet.

Jag vet också varför Mats Sundin har den där känslan för landslaget, den där stoltheten som gör att han sällan eller aldrig gör en dålig match.

Han har berättat det själv.

Drömde om landslaget

Han växte upp i en tid då högsta drömmen var att en gång få spela i Tre Kronor.

Han tillhörde den sista generation som gjorde det, då NHL-hockeyn ännu inte slagit igenom i Sverige.

När knatten Sundin gick ut och spelade landhockey mot kompisarna på gatan, var det alltid Tre Kronor mot Sovjetunionen.

Inte Toronto mot Colorado, eller några andra NHL-lag heller för den delen, som det är på de flesta håll idag.

Om nu ungarna ens spelar landhockey.

Men Sudden gjorde det och det färgade hans hjärta blågult för alltid. Det är så tydligt när man ser honom i Tre Kronor.

I går var det Sudden som visade vägen efter den tröga öppningen, genom att börja spela fysiskt och smälla på.

Han gjorde själv 2-1 för Sverige i början av andra perioden och han stod för matchens framspelning, då han gav Marcus Nilsson öppet mål fram till 4-1.

Och han avslutade med att få en assistpoäng till Fredrik Modins 5-2.

Nya tänder - bredare leende

Trots att han hunnit bli 33 år och varit med om nästan allt, är det ändå samma glädje varje gång han är inne på ett mål.

Och leendet har bara blivit bredare sedan han fick alla sina nya tänder (originalen är utslagna flera gånger om).

Mats Sundin är en nyckelspelare i det här laget.

Det kommer han att visa fler gånger.

Peter Forsberg är däremot långt ifrån toppform och det är inte ett dugg konstigt efter en sommar där han vårdat sin opererade magmuskel och inte kunnat träna ordentligt.

Vore Foppa trestegskungen Christian Olsson hoppar han 16.90 just nu, ungefär.

Då förstår ni att det är en bit till toppformen.

Frågan är om Foppa hinner dit tills nästa veckas kvartsfinal. Hans "superkedja" med Markus Näslund och Henrik Zetterberg gick lite på tomgång igår.

Jag är väl skeptisk till att den trion ska fungerna riktigt bra ihop. Det är tre spelare som alla vill - och ska - ha mycket puck. Det brukar aldrig vara någon lyckad kombination att ha den typen av spelare i samma kedja.

Jag skulle nog satsa på Jörgen Jönsson där istället och flytta Zäta till tvillingarna Sedin.

Om man nu får ha en åsikt.

Peter Forsberg, Tomas Holmström och Markus Näslund framför Mats Sundin och Nicklas Lidström.

Världens bästa power play-femma?

Ja, åtminstone på papperet.

Men svenskarnas power play spelade 2-2 igår.

Båda tyskarnas mål kom i spel fyra mot fem och det är naturligtvis katastrofalt den gång matchen gäller något. Visst kan man skylla tyskarnas andra mål på Tommy Salo, men Daniel Kreutzer ska inte få så fritt fram som han fick på vänsterkanten.

Mats Wennerholm