Seger – då förvandlades Montreal till en djurpark

Sportbladets Peter Wennman: Det kunde ha varit Medborgarplatsen på Söder efter en Bajenseger i ett fotbollsderby, det kunde ha varit en drängfyllekväll i Kungsträdgården efter ett VM-guld i hockey

HOCKEY

MONTREAL

Det kunde ha varit Medborgarplatsen på Söder efter en Bajenseger i ett fotbollsderby, det kunde ha varit en drängfyllekväll i Kungsträdgården efter ett VM-guld i hockey, eller varför inte ett gatuparty i norra London efter en ligatriumf för Arsenal.

Men allt som hade hänt var att Kanada hade slagit USA i en gruppspelsmatch i World Cup – och det fick Montreal att förvandlas till en djurpark.

I natt, efter Kanadas klara 5-1-seger mot Slovakien, höll sig firandet på en hyfsat normal nivå igen, men efter USA-matchen i tisdags...jag trodde inte mina ögon.

Tutande bilar med kanadensiska flaggor ut genom vindrutor och takluckor längs hela den långa nöjes- och shoppinggatan Sainte-Catherine, horder av jublande människor i hockeytröjor – många, många fler än de 21 000 som befann sig inne i Bell Center – en brandbil som sakta mak körde med sirenerna på, inte för att det brann nånstans utan för att fira 2-1-segern mot USA.

En mindre chock

Bara detta var en mindre chock. Men det var ju okej, folk har väl rätt att vara glada, och här handlade det om barnfamiljer som gick ut i centrum för att delta i ett gigantiskt firande av...ja, en rätt betydelselös hockeymatch.

Men det var när jag vek av Sainte-Catherine och gick upp på Crescent Street som släggan träffade mitt i plytet.

Vi snackar Finlandsbåtsfylla här. Vi snackar om att hoppa på tå mellan äckliga trottoarspyor. Vi snackar om en direkt hotfull, obehaglig, huliganmobb – eller snarare en massa småmobbar om fem-tio personer – som hade tagit gatan i besittning och som kryssade mellan bilar och vanliga människor och betedde sig som svin.

Det talas mest franska i den här stan, men språket de använde var exakt detsamma som när svenska ungdomar har supit på idrott och ska kommunicera med varann:

– Wooo-ååh-åhh-åhh-håå! Wooo-åhh-åhh-åhh-håå!

Jag har aldrig fattat vad det betyder. Men det är uppenbart att detta djurläte har blivit ett internationellt gångbart uttryckssätt. Finns alltså numera att höra även i Kanada.

Allt började i England

Begriper inte riktigt hur denna kultur har letat sig hit.

Jag har varit i Kanada och sett segrar firas förr, men det har aldrig tidigare varit på den här nivån.

Jag antar att allting började i England, just den där pöbelartade vi-ska-skrämma-skiten-ur-folk-mentaliteten, innan den spred sig vidare till Sverige och andra europeiska länder.

Hur den hamnade i Kanada vet jag inte. Jag minns i alla fall att det inte förekom nåt liknande när jag var här under Canada Cup/World Cup-turneringarna 1976, 1981, 1991 och 1996.

Det känns lite märkligt:

Här har man varit i Portugal och sett fotbolls-EM och blivit glad över att huliganerna varit så lugna.

Och så hamnar man i stället bland bonddrängar i hockeystaden Montreal.

Diskuterade fenomenet med Michel Farber, som är hockeyexpert på Sports Illustrated och har bott i Montreal i 25 år.

– Det var upplopp här både 1983 och 1986, men det var bara Montreal Canadiens supportrar som var i farten då. Den här kollektiva Team Kanada-hysterin där fans från hela landet samlas och stökar har ökat under senare år, men det har varit en rätt långsam process, ingenting som hänt över en natt. Vi ska dock komma ihåg att just Montreal är speciellt, här är betyder hockeyn ALLT. Folk har struntat i OS och bara väntat på World Cup, sa han.

Hysterisk hockeyfeber

Hur som haver: hysterisk hockeyfeber är det i alla fall. Och man måste naturligtvis vara kanadick för att förstå den överdrivna glädjen över segern mot det impopulära Team USA.

Läget är spänt, om man säger så. Mario Lemieux hyllas till höger och vänster i Kanada för att han tog sitt ansvar som kapten och började slåss mot USA:s Steve Konowalchuk, och coachen Pat Quinn visade sitt irländska temperament när han anklagade amerikanerna för att avsiktligt försöka köra över målvakten Martin Brodeur.

– Det verkar bli som 1996 då bröderna Hatcher använde klubborna som två skogshuggare från Minnesota, röt Quinn.

Det handlar redan nu om taktik för att trissa upp stämningen inför det som alla tror ska komma – en World Cup-final mellan Kanada och USA.

Det kan i så fall bli den smutsigaste finalen någonsin i den här typen av turneringar, tror många experter.

Slovakien var i alla fall inga större problem på vägen för kanadensarna i går. 2-0 på de två första chanserna i första perioden (Thornton och Smyth), 3-0 direkt i början av andra (Gagne) – och en ny blixtstart i tredje: 4-0 efter 50 sekunder av vesslan Martin St. Louis. Sen var det godnatt för ett Slovakien som lider svårt av skadorna på målkungarna Zigmund Palffy och Peter Bondra.

Peter Wennman