Sportbladets Wennman: World Cup kan bli ryssarnas ’Miracle on Ice’

HOCKEY

TORONTO

Ingen har räknat med Ryssland i World Cup, men i mötet med USA i natt visade ryssarna att laget är inspirerat och samspelt nog att knäcka vilket motstånd som helst i den här turneringen.

Detta kan faktiskt bli året då Ryssland fixar sitt eget Miracle On Ice.

Hade inte USA:s målvakt Robert Esche svarat för massor av jätteräddningar hade Ryssland vunnit nattens fight med stora siffror. Efter Alex Kovalevs drömmål fram till 2-1 för ryssarna i sista perioden talade chockade nordamerikanska experter om en ”jättesensation”.

Tänk ändå så det har förändrats.

Under 1970-talet spelade USA i VM:s B-grupp inte mindre än fyra gånger. Antalet amerikaner i NHL gick att räkna på ena handens fingrar. Och i Canada Cup 1976 gick det fortfarande amatörbetonade Tre Kronor ut och gjorde 5-0 i första perioden mot Team USA här i Toronto. Det är en match jag aldrig glömmer, eftersom jag satt i Maple Leaf Gardens med gapande mun och såg de fantastiska hyllningarna till Börje Salming.

Sen kom ”Miracle On Ice” i OS i Lake Placid 1980, då ett okänt, ungt, hungrigt och fullständigt respektlöst amerikanskt lag under ledning av den nu avlidne Herb Brooks chockade hockeyvärlden genom att slå Sovjet med 4-3 och sen också säkrade guldmedaljerna. Det var en ofattbar seger, inte minst med tanke på att Sovjet hade ett kanonlag och året efter besegrade Kanadas största NHL-stjärnor med 8-1 i Canada Cup-finalen.

Men det var där det började hända grejer med amerikansk hockey. Det som varit en slags obskyr hobby med klubba och puck växte till en popsport.

148-procentig ökning

1990 hade USA:s hockeyförbund plötsligt 195 125 spelare, i alla åldrar, registrerade. Det betecknades som en sensationell ökning.

Och idag: 485 017 spelare!

En ökning på 148 procent på 14 år.

Bredden har i sin tur gett en topp som satt tydliga avtryck i den moderna hockeyn. USA är, som ni vet, regerande mästare i World Cup efter finalsegern mot Kanada 1996.

Gamle Art Berglund, det amerikanska förbundets internationelle chef, gick under många år omkring som en ständig loser i korridorerna. Han var inte så kaxig på den tiden, han var till och med hemma hos mig i Södertälje och drack grogg.

Numera är han för fin för att hälsa och sprätter omkring som en tupp.

”Organisationen brukade rymmas i en skokartong. Nu har vi 70 anställda. Det har hänt mycket. Vi behöver inga mirakel på is längre”, sa han i gårdagens Toronto Star.

Så sant.

De som nu behöver ett mirakel är – Ryssland.

Allt har svängt på mindre än 25 år.

Det gamla Sovjet som hade över en miljon spelare att välja mellan har delats upp och dränerats på pengar och resurser, och i Ryssland finns idag – hör och häpna – bara 77 202 registrerade spelare.

Ryssland som underdog

Trots alla ryska klasslirare i NHL är det alltså Ryssland som är underdog numera. Laget har inte vunnit VM sen 1993 och skakas ständigt av interna motsättningar, fortfarande ofta kopplade till det gamla sovjetsystemet. Eftersom Viktor Tichonov har gjort comeback som ”rådgivare” i landslaget saknas till exempel stjärnor som Fedorov, Bure, Zhamnov, Mogilny och Zubov i World Cup.

Desto mer imponerande då att ryssarna kunde göra en sån imponerande insats i St. Pauls i natt. Det rutinerade Team USA (medelålder 31,6 år!) hade mycket svårt att hänga med när Samsonov, Kozlov, Kovalev, Afanasenkov och de andra drog upp ett ruggigt tempo från start.

I första perioden var det bara Ryssland, det kunde ha stått 3-0 eller 4-0, men USA:s målvakt Robert Esche räddade hemmalaget flera gånger om. I den andra kassen spelade dessutom den okände Ilja Bryzgalov (Anaheims farmarlag) mycket säkert.

– Jag vill visa världen vad jag kan, sa Bryzgalov självsäkert innan matchen, och det gjorde han verkligen.

Måltorkan varade varade i över halva matchen, men sen small det till två gånger på 84 sekunder. Först sköt Dainius Zubrus 1-0 för ryssarna via 42-årige Chris Chelios skridsko. Sen kvitterade USA i power play, då keith katchuk tog till vara på en perfekt passning från Mike Modano.

Stenhårt och oväntat jämnt in i det sista, alltså – och alla som räknat ut Ryssland innan turneringen får nog ta och tänka om.

Peter Wennman