Ni spelar för vår framtid i kväll

Det kommer ingen ny chans för Sveriges genom tiderna bästa hockey- generation

HOCKEY

Efter kvällens match mot tjeckerna kräver jag att varenda blågul tröja är dyngsur.

För det är sista chansen att vinna något stort för den största generation svenska spelare vi någonsin haft.

Mats Sundin, Peter Forsberg, Markus Näslund, Nicklas Lidström.

Spelare som är legendarer redan under sin livstid.

Vinner vi inte nu, vinner vi aldrig.

Och vinner vi inte nu måste det vara slutet för Hardy Nilsson.

Sveriges två superstjärnor, Peter Forsberg och Mats Sundin, spelar i kväll en oerhört viktig match i kvartsfinalen mot Tjeckien. Den är inte bara viktig ur deras egen synvinkel, utan också för svensk hockeys framtid.
Foto: LASSE ALLARD
Sveriges två superstjärnor, Peter Forsberg och Mats Sundin, spelar i kväll en oerhört viktig match i kvartsfinalen mot Tjeckien. Den är inte bara viktig ur deras egen synvinkel, utan också för svensk hockeys framtid.

I kväll måste alla svenska NHL-stjärnor visa vad de går för.

Det ska smälla från första nedsläpp, det ska spruta energi ur varje spelare.

Ingen puck ska vara förlorad.

Det är höga krav, men Tre Kronor kommer heller aldrig att kunna ställa ett bättre lag på isen.

Tjeckien är inte Vitryssland, men det kommer ändå att kännas så om vi förlorar i kväll.

Det kommer förmodligen ingen ny chans för den bästa generation spelare svensk hockey någonsin fått fram.

Sex år sedan senaste segern

Någon gång måste vi vara allt det som Kanada kan vara.

Ett gäng som vägrar att förlora.

Det är speciellt viktigt med tanke på att vi inte vunnit ett mästerskap sedan 1998.

Det har faktiskt gått drygt sex år sedan VM-guldet i Zürich.

Det är en alltför lång tid.

Det här handlar också om svensk hockeys framtid, där generationer av svenska knattespelare sitter framför tv-apparaterna - de som nu kan se TV3, vilket är ett annat av svensk hockeys problem - och drömmer om att bli en ny Foppa eller Sundin.

Det är den drömmen svensk hockey måste fånga in och göda.

För efter den här svenska generationen är det mörker.

De svenska juniorlandslagen har bara tappat mark och sjunkit allt längre ner i JVM-turneringarna.

Det finns inga "The Next One" i svensk hockey.

Henrik Zetterberg och bröderna Sedin är de yngsta i det här svenska laget, men de har redan hunnit bli 24 år.

De är enorma talanger, men ingen av dem är i närheten av vad Peter Forsberg och Mats Sundin var i samma ålder.

Så det är nu det gäller.

Men det kommer aldrig att gå om vi bara har en kedja som fungerar.

Mats Sundin, Fredrik Modin och Daniel Alfredsson var visat allt det där redan.

Modet och inställningen att kriga om varenda puck.

Men det räcker inte.

I kväll måste hela laget kliva fram.

Jag skulle vilja sätta Tomas Holmströms huvud på alla andras kroppar.

Då skulle jag inte vara ett dugg orolig.

Men det är jag.

Jag såg tjeckernas träning i Globen och Jaromir Jagrs leende var ovanligt brett efteråt.

Han stannade kvar på isen i 40 minuter efter att den officiella träningen var slut.

Det var betydligt högre fart på den tjeckiska träningen, men så har de också haft en extra vilodag.

Stämningen var också betydligt mer uppsluppen i omklädningsrummet, där de två materialförvaltarna dansade armkrok till den dunkande rockmusiken.

Svenskarnas mer sammanbitna, mer allvarstyngda.

Till och med Ulf Dahlén ser bister ut numera.

Jag vet inte om jag ska ta det som ett gott eller dåligt tecken.

Men jag konstaterar snabbt att tjeckerna inte spelat med sitt bästa lag i någon match hittills.

Coachen Vladimir Ruzicka har testat en rad olika kedjekombinationer och backpar i samtliga matcher fram till kvartsfinalen. På de totalt sex matcherna hittills, tre träningsmatcher och tre i gruppspelet, har tjeckerna inte haft samma laguppställning någon gång.

Bara små ändringar av Hardy

Hardy Nilsson har däremot hållit fast vid de svenska formationerna och backparen.

Det har varit några små ändringar.

Henrik Zetterberg har fått byta plats med Jörgen Jönsson och backen Marcus Ragnarsson petades obegripligt nog inför matchen mot Finland och ersattes av Dick Tärnström.

Nu är Ragnarsson tack och lov tillbaka mot tjeckerna och Dick Tärnström går in på Daniel Tjärnqvists plats i stället, något han borde ha gjort redan till Finlandsmatchen.

Den enda match som betydde något i gruppspelet.

Det är två olika filosofier som styrt Hardy Nilssons och Vladimir Ruzickas laguttagningar så här långt.

Hardy har valt att hålla fast vid i stort sett samma spelare. Bröderna Henrik och Daniel Sedin har aldrig fått chansen, inte heller vinterns svenska sensation i NHL - Nisse Ekman.

Ruzicka har låtit alla spela.

I gruppspelsmatchen mot Sverige lät han till och med målkungen Milan Hejduk vila.

Det vore som att peta Foppa, Näslund eller Sundin i det svenska laget.

Foppas kedjekompis i Colorado var NHL:s målkung säsongen 2002/03 med sina 50 mål och gjorde 35 den säsong som gick.

Men det är det där flinet i Jaromir Jagrs ansikte jag inte blir riktigt klok på.

Han är Tjeckiens Markus Näslund.

Poängkung i NHL, men oftast osynlig i landslaget.

Nu gjorde han ett mål och ett ass i sista matchen mot tyskarna, efter att ha varit så gott som osynlig mot både Finland och Sverige.

- Det är nu det börjar och vill du veta om jag är nöjd med turneringen, får du fråga mig efter matchen mot Sverige i kväll, säger han.

Det hoppas jag slippa.

Sista natten med gänget?

Förmodligen.

Men blir NHL:s lockout långvarig kan vi faktiskt få tidernas bästa VM-turnering i Österrike framåt vårkanten.

Den första VM-turneringen med alla världens bästa spelare tillgängliga.

Men det är väl att hoppas för mycket.

Mats Wennerholm