Skäms, Sverige

Sportbladets Lasse Anrell: Nu vet vi - det här är den förlorade generationen.

1 av 4 | Foto: Foto: LASSE ALLARD, MATS STRAND
HOCKEY

De har kallats Den Gyllene Generationen i svensk hockey och det har talats om att det här var sista chansen för dem att vinna något stort.

Nu vet vi: de är Den Förlorade Generationen i svensk hockey och de kommer aldrig att vinna något stort.

Kvar står de med ett av de stora fiaskona i svensk hockeyhistoria.

Kvar står de med en förlust de får skämmas för resten av sina liv.

Tre Kronor blev utbuade.

Det var de mest välförtjänta burop jag hört i idrottssammanhang.

Det började på slutet av förstaperioden och slutade med nästan en och en halv period där 11 957 svenskar skrek, visslade, buade, grät, sörjde över att deras mest älskade landslag just då skämde ut sig själva och svensk hockey och det fanns ingenting som de kan göra åt det just då annat än att bua och vissla.

Jag tror aldrig det hänt förr i hockey.

Tre Kronors publik är tålig och trofast som en kuvad hund - men då var deras tålamod slut och jag förstår precis varför.

World Cup började som ett fiasko och slutade som ett fiasko.

Vi vann första matchen men alla såg att vi hade målvaktsproblem. Tommy Salo darrade och han ersattes till andra matchen av Mikael Tellqvist - som också darrade. Han var inte genomusel i går men han lämnade sina skurar av returer rakt fram och skapade osäkerhet i försvaret. Vi hade ingen världsmålvakt och det måste man ha om man ska ha en chans att vinna en sån här turnering.

Tommy Salo har gjort sitt i Tre Kronor.

Jag tror att även Tellqvist har gjort det. Han har blivit en puckmotare. Låt den lilla, lilla antydan till en gyllene målvaktsgeneration av typen Liv och Lundqvist ta över.

Sen kom match nummer två.

Jag var ganska ensam då om att skriva att Markus Näslund borde petas. Efterhand har fler och fler insett det. Han har varit en katastrof alla fyra matcher. En världsspelare som knappt ens skulle platsa i DM i Ångermanland. Minus sex i statistiken för hela turneringen.

Han borde inte spelat.

Peter Forsberg borde också petats. Han har tagit upp värdefull istid utan att vara ens en skugga av sitt friska vältränade jag. Han försökte i alla fall i går. Men han kunde inte. Han slog mest slumppassningar, chansade, var en säkerhetsrisk. Inne på två baklängesmål i går. Minus sex i hela turneringen. Det var smärtsamt att se hans väg från att vara Foppa till att bli Floppa.

Han borde inte spelat.

Det är lätt att vara efterklok, men en coach ska vara klok före. Hardy väntade på sina världsstjärnor och han väntade för länge. Till slut fanns det ingen tid kvar och på läktaren satt bröderna Sedin och Nils Ekman och de är väl de enda som är obesudlade av det här fiaskot. De är de enda som kan gå med rak nacke i dag.

De försökte - men kunde inte

Några till finns det kanske. Mats Sundin, naturligtvis. Daniel Alfredsson och Fredrik Modin har varit bra långa stunder, även om de slarvade med defensiven i går när tjeckerna gång på gång spelade bort svenskarna långt nere i sin egen försvarszon och kunde anfalla på det där tjeckiska mästerliga sättet med två blixtsnabba anfallare som åker ifrån sina motståndare.

Svenskarna försökte - men de kunde inte. Ingen spelare med fart fick puckar, tjeckerna låste dem. De var äckligt disciplinerade och de spelade bort svenskarna på det sätt tjecker nästan alltid gör. De spelade inte ens liten rink-hockey utan Europeisk hockey. Ända lurade de Hardy pojkar. Ändå trodde Tre Kronors många stjärnor att de skulle kunna klara sin utan att göra det där typiska skitjobbet nere i sarghörnen och låsa motståndarna.

Det var i sanning patetiskt.

Fina, hyllade hockeyspelare utan skit eller sargfog under naglarna åkte omkring och sprätte och trodde att det inte måste göra ont att vinna stora segrar.

Det var i sanning patetiskt.

Det är något Hardy får skämmas för hela livet.

Hardy måste naturligtvis avgå eller sparkas. Något annat är otänkbart. MÅSTE sparkas. In med en ny röst som inte är en förlorarröst. Det är så självklart att inte ett ett hockeyförbund kan missa det. Vitryssland 2002. Tjeckien 2004. Det är två totala fiaskon för mycket. Ingen har förlorat så stort som Hardy. Ingen har kört svensk hockey så i botten som Hardy.

Hans uppställningar i powerplay i går visade att han inte ens insett vilka spelare som är bra på sånt. På slutet var vår power playuppställning Marcus Nilson, Per-Johan Axelsson. Andreas Johansson, Mattias Öhlund och Dick Tärnström.

Grattis Hardy.

Grattis Sverige.

Tre Kronor gjorde inte som Holm

Fredrik Modin, som ju är den i princip enda svensken som kan göra mål, fick knappt spela i powerplay i går. Jag fattade ingenting. Det var Näslund, det var Forsberg, det var Zetterberg, det var slumppassningar. När Näslund var som sämst kom en tjeck och bara tog pucken i från honom och det blev ett friläge för tjeckerna - i boxplay.

Det är något Näslund får skämmas för resten av livet.

"Gör som Stefan Holm" stod det på en banderoll på läktaren. Det gjorde inte Tre Kronor. De gjorde väl snarare som Linus Thörnblad som gick in i OS och klagade på att han inte var tänd och taggad.

Skämmes ta mej fan, som de säger i Robinson.

Torpedhockeyn är död men har förvirrat svensk hockey några år. Det är förlorade år. Tjeckerna körde enkel Europahockey och det räckte. Dags för omstart i svensk hockey.

Om det inte är för sent.

När tjeckerna gjorde 5-0 applåderade 11 957 svenskar.

Större kan inte förnedringen beskrivas.

Sista chansen alltså. Fast snart kommer det väl nån och påminner om den där Dressman-versionen av internationell hockey som kallas VM och visst kommer väl några av Den Förlorade Generationen att vara med då också men... jag vet inte.

Jag vet inte om det är nån idé.

Det här var stil, klass och då höll inte Tre Kronor. Speakern försökte tjata om att publiken skulle köpa t-shirts och World cup-tröjor - innan det var för sent, som han sa.

Humor, humor. Men ingen ville verkligen veta var man köpte deras tröjor.

Verkligen inte.

Ingen i hela Sverige vill ta i en Tre Kronor-tröja ens med tång i dag.

För mig var World Cup-drömmen om att segra och drömmen om att få se Mats Sundin komma till Torontos hemmahall och spela för Tre Kronor och få en hyllning a la Börje Salming från Canada Cup.

Den drömmen blev inte sann. Det är mycket sorgligt och jag sörjer verkligen för Mats skull. Men vem har sagt att drömmar ska slå in. Det gör de nästan aldrig. Det är verkligen tuffa tider för drömmare.

Nu blir det lockout i NHL och det drabbar väl svenskarna med.

För mig får de gärna låsa ute hela bunten. Det har de verkligen förtjänat.

Lasse Anrell