Tre Kronor - tre fiaskon

HOCKEY

Tre storturneringar med alla de största svenska hockeystjärnorna genom tiderna.

Och tre fiaskon.

Först nattsvarta Nagano 1998, sedan sorgen i Salt Lake City 2002 och nu 2004 års fiasko i Globen.

Hur kunde det hända för tredje gången i rad?

Efter förlusten mot Finland i kvartsfinalen i OS i Nagano, trodde inte många att det kunde bli värre.

Men vi som var på plats där i den japanska vinterorten hade heller ingen aning om vad som väntade fyra år senare.

Det räcker med att säga Vitryssland.

Och så nu i Globen.

Hemmaplan, alla stjärnor med för tredje gången - och en ny stjärnsmäll.

Handlingsförlamade, stundtals utspelade och 1-6 i en match vi inte fick förlora.

Men låt oss börja i Nagano 1998.

Första OS-turneringen med alla de bästa NHL-proffsen på plats.

NHL hade arbetat fram ett avtal med IOK och NHL-stjärnorna flögs in till Nagano i första klass, med flickvänner och fruar och tillgång till lyxiga hotellrum på stan.

Förväntningarna var enorma.

Sverige var regerande olympiska mästare efter OS-guldet i Lillehammer och varje svensk mindes Peter Forsberg fantastiska straffmål i finalen mot Kanada och Tommy Salos avgörande räddning på Paul Kariyas och Kanadas sista chans att kvittera i straffläggningen.

Nu var Foppa fyra år bättre.

Mats Sundin var svensk lagkapten i Toronto.

Nicklas Lidström firad back i Detroit.

Och så tuffingen Ulf Samuelsson - Robocop - som skulle krossa alla motståndarnas stjärnor.

Men den enda han krossade var sig själv.

Ulf Samuelsson hade blivit amerikansk medborgare året innan Nagano, men behållit sitt svenska pass. Problemet var bara att Sverige inte tillät dubbla medborgarskap på den tiden.

Samuelssons svenska pass var ogiltigt och på papperet var han amerikan.

Skandalen avslöjades dagarna innan Sveriges kvartsfinal mot Finland och skulle visa sig ödesdiger.

Misstaget den svenska lagledningen gjorde, var att göra en alltför stor affär av Samuelsson-fallet.

Dagen innan den viktiga kvartsfinalen höll Ulf Samuelsson en tårdrypande presskonferens.

Förbundskapten Kent Forsberg hade beslutat att hela laget skulle vara med och stötta.

Det var ett misstag.

Där stod tjugo allvarstyngda svenska NHL-stjärnor uppradade, när de egentligen skulle ha koncentrerat sig på matchen mot Finland.

Ingenting fungerade nämligen mot finländarna. Sverige spelade alltför defensivt, alltför avvaktade och Teemu Selänne tilläts göra både 1-0 och 2-0 bakom Tommy Salo. När svenska laget vaknade ur sin mentala kollaps var det för sent. Peter Forsbergs sena mål i tredje perioden blev bara ett tröstmål.

- Vi spelade bara så jävla dåligt. Vi fick inte ordning på någonting, sa en helt bedrövad Foppa efteråt.

Han kunde sagt samma sak i går, men han slapp i alla fall förnedringen i Salt Lake City fyra år senare.

Foppa hade vilat hela hösten 2001.

Redan under Colorados träningsläger i Sverige i september, hade han chockat hockeyvärlden med att meddela att han skulle ta time out för att läka ihop kroppen.

Men när OS började närma sig, var Foppa spelsugen igen. Han var klar för OS, då han återvände till Colorado för att spela sig i form till turneringsstarten.

Då kom nästa chockbesked. En dittills okänd skada i foten tvingade läkarna att operera honom direkt i Denver - och OS-drömmen bar borta.

Det var ändå enorma förhoppningar på det svenska laget och efter 5-2 i öppningsmatchen mot Kanada jublade hela hockey-Sverige.

Det var bara det att matchen inte betydde någonting. Alla lag gick till slutspel, precis som i World Cup.

Men tack vara storspelet i grundserien fick svenskarna en drömmotståndare i kvarten - lilla Vitryssland som hade kvalspelat sig fram till slutspel.

Förhandssnacket handlade inte om vi skulle vinna - det handlade om vilka vi skulle få möta i semifinalen.

Det bäddade för tidernas svenska underskattning.

Vitryssarna kämpade och slet och fick psykologiska mål. I slutet av tredje perioden hade Tre Kronor ändå 3-3 och det var en konstant press mot det vitryska målet.

Då kom den vitryske backen Vladimir Kopat loss med pucken och slängde iväg ett skott från halva plan.

Det var meningen att det skulle ge vitryssarna lite andrum.

Men det blev svensk - och vitrysk - hockeyhistoria.

Tommy Salo felbedömde pucken, som studsade via hans ansiktsmask och rullade in över mållinjen. Det målet har förföljt Salo ända fram till idag.

Revanschen skulle komma i 2004 års World Cup.

Alla vet hur det slutade.

Som vanligt.

Mats Wennerholm