Mats Wennerholm: Han är envis som en åsna - men nu finns det inga ursäkter

HOCKEY

MINNEAPOLIS/ST. PAUL

Det var väl det jag visste.

Hardy Nilsson var den enda som tog sig till World Cup-semifinal.

Han valde att fly kritiken i Sverige och ska nu följa semifinalerna och finalen i World Cup på plats i Nordamerika.

Men är det ett lämpligt sätt att belöna sig själv?

Jag har redan sagt vad jag har att säga om Hardy.

Men jag och alla andra verkar tala för döva öron.

Casinogeneralen som är ny ordförande är ingen det slår gnistor om direkt, men det gäller väl hela det svenska ishockeyförbundet.

Han har ingen åsikt mer än att ett avtal är ett avtal.

Kul kille.

Inte ens Rickard Fagerlund vågar erkänna att han gjorde fel då han skrev ett femårskontrakt med Hardy precis innan han själv skulle avgå.

Nej, allt är frid och fröjd och alla verkar glada och nöjda.

Så bra då.

Men svensk hockey är inte vad den varit.

Vi behöver bara backa klockan tio, femton år så var hockeyn den sport där debatten var hetast.

Jag kan förstå en bojkott

Då hade Hardy inte ens överlevt förlusten mot Vitryssland.

Att Hardy är envis som en åsna har jag vetat länge.

Det kan både vara en bra och en dålig egenskap, men i just hans fall känns det inte riktigt rätt att låtsas som det regnar varje gång det går åt skogen för Tre Kronor.

Det är som om han inte bryr sig.

Men de som bryr sig är publiken.

Fansen.

Och DET är något som man inte bör ta så lätt som man tycks göra just nu.

Hardys vara eller inte vara är en fråga som engagerar alla.

När Aftonbladet ställde den raka frågan om Hardy skulle stanna som förbundskapten eller gå, kom 107 000 svar.

Och 72 procent tyckte att han skulle avgå.

Samtidigt pågår det ett uppror mot fansen, som mailbombar förbundets alla pampar med en kravlista där punkt nummer ett är att Hardy måste avgå.

Många talar om en bojkott mot Tre Kronor i framtiden.

Jag kan förstå det.

Publiken har alla de känslor och alla de krav, som förbundet i n t e har.

Och det är en reaktion som man måste ta på allvar på Svenska Ishockeyförbundet.

Publiken ska inte underskattas

Publiken är ju den verkliga arbetsgivaren i svensk hockey.

Det är publiken som betalar hela kalaset, vare sig det handlar om landslagshockey eller elitserien.

Publiken betalar de svindyra biljetterna och det är samma publik som sponsorerna vill nå, när de satsar sina miljoner på Tre Kronor.

Jag fick ett mail från en av de drygt elvatusen som såg kvartsfinalen mot Tjeckien.

Han hade fixat barnvakt åt ungarna, tagit ledigt från jobbet, köpt tågbiljetter för 1 300 kronor och betalat två inträdesbiljetter á 995 kronor styck.

Tror ni att han kommer tillbaka?

Glöm det.

Inte så länge Hardy sitter kvar i alla fall.

Publiken är en grupp som inte ska underskattas.

Förbundskaptenen är den viktigaste opinionsbildaren i svensk hockey.

Tre Kronors resultat avgör hur stor hockeyns popularitet blir och det är förbundskaptenen som exponeras i tv och i tidningar.

Därför behövs något nytt, ett gladare och mera engagerat ansikte än Hardy Nilssons.

Bryr han sig verkligen inte?

Det verkar ju faktiskt som han inte bryr sig.

Vem som helst hade väl låst in sig i en vecka efter ett så fundamentalt misslyckande.

Hardy sätter sig på ett plan för att titta på de som utklassade hans Tre Kronor.

Som om ingenting hade hänt.

Carolina Klüft må tala om att alla måste ha rätt att misslyckas någon gång. Jag håller med henne fullständigt.

Men inte gång på gång på gång.

Och inte så fundamentalt som i World Cup.

Okej om man gör en jämn match, spelar bra och faller på små marginaler och otur, som när Sverige spelade semifinal mot Kanada i World Cup 1996.

Det var en förlust som var fullt acceptabel.

Alla hade gjort sitt bästa.

Men den här gången finns inga ursäkter.

Mats Wennerholm