Varför såg man inte till att Hardy fick hjälp av Börje i World Cup?

Sportbladets Mats Wennerholm: En dag med Börje Salming i Toronto är nog för att jag ska känna mig stolt som hockeysvensk igen

HOCKEY

TORONTO

En dag med Börje Salming i Toronto är nog för att jag ska känna mig stolt som hockeysvensk igen.

En svensk som alla möter med respekt och som får alla dörrar att öppna sig, var han än befinner sig i hockeyvärlden.

Varför finns Salming inte med i den svenska landslagsledningen?

Kontrasten blir särskilt slående när jag lämnar Börje Salmings sida och beger mig ner till Tre Kronors presskonferens här i Toronto.

Där sitter fyra förlorare uppradade för att försvara sitt gemensamma fiasko.

Och de ser verkligen ut som förlorare också.

Börje Salming vann heller aldrig något stort under hela sin hockeykarriär.

Men han kommer alltid att vara en vinnare i publikens ögon. Det finns nämligen olika sätt att förlora på. Det är den kanske viktigaste punkten i hela resonemanget runt Hardys vara eller inte vara.

Börje Salming kunde alltid lämna isen, utan att någon kunde anklaga honom för att inte ha gjort sitt absolut bästa eller ha gett precis allt.

Det närmaste Gretzky vi har

Det var grunden till hans storhet.

Vem kan säga det om Tre Kronors uttåg efter 1-6 mot Tjeckien? Maila mig i så fall.

Börje Salming är i alla fall det närmaste Sverige kommer Wayne Gretzky i respekt och storhet i hockeyvärlden.

Jag begär inte att Salming ska ingå på någon fast ledarpost i ett svenskt landslag, eftersom jag vet att han har fullt upp med sitt nya liv som framgångsrik affärsman.

Men varför var det ingen som tänkte på att hyra in Salming som resurs under World Cup? Som assisterande general manager och allmän pådrivare.

Tänk er att ha kunnat skicka in Salming i omklädningsrummet efter första perioden och 0-2 mot tjeckerna.

Jag garanterar att varenda spelare skulle ha lyssnat på vad han hade att säga.

Jag minns när jag var på VM i Finland 1997 och ordnade ett möte mellan VM-debuterande backen Mattias Öhlund och Börje Salming.

Unge, snälle Mattias visste inte vilket ben han skulle stå på och sa de klassiska orden om jämförelsen mellan de två norrbottningarna:

- Jag är inte värdig att bära Salmings kalsonger ens.

Hardy: Jag är en muntergök

Då var Mattias Sveriges störste backtalang och i dag är han stjärna i NHL.

Men respekten för Salming finns kvar.

Finns samma respekt för Hardy Nilsson?

Jag tvivlar.

När jag satt där på presskonferensen tog Radiosportens expertkommentator Lars-Gunnar Jansson upp Hardys trubbiga personlighet och undrade varför han alltid verkade så förbannad.

Hardy svarade att han inte alls upplevde sig själv så, utan i stället såg sig själv som en muntergök.

Det fick mig att undra över vad folk egentligen har för självbild. Skulle jag få frågan om vem som var den största muntergöken av Göran Persson, George Bush eller Hardy Nilsson, skulle jag nog välja Persson.

Han drar i alla fall på mungiporna ibland. Men jag skulle inte kalla någon av dem muntergök. Lika lite som jag skulle kalla bruna bönor för gåslever.

Hardy Nilsson menade också igår att många är ute efter honom som person, mer än hans resultat som förbundskapten.

Men jag garanterar att jag i så fall inte tillhör den gruppen, om den nu ens finns.

Är det något jag lärt mig i det här jobbet så är det att skilja på sak och person.

Det sista jag vill är att Hardy eller hans familj ska må dåligt. Jag kan lida med Hardy, men jag kan aldrig begripa hans märkliga självbild.

Min slutsats i går var att han såg sig som en framgångsrik muntergök som tagit Tre Kronor till andra plats på världsrankingen.

Men i så fall ger jag inte mycket för den rankingen.

Och kommer inte från samma planet som Hardy.

Mats Wennerholm