Hardy är borta – svensk hockey kan börja andas igen

Sportbladets Lasse Anrell: Men jag tycker Hardy gjorde helt rätt som inte avgick

HOCKEY

ÖRNSKÖLDSVIK

Svensk hockeys största förlorare lämnar scenen.

Är det synd om Hardy? Nej.

Är det här bra för svensk hockey? Självklart, det var ett beslut som var fullständigt nödvändigt för att svensk hockey ska kunna börja andas igen.

Först:

Jag tycker att Hardy gjorde helt rätt som INTE avgick. En ledare ger aldrig upp. Det gjorde inte Hardy och det tvingade de normalt så fega pamparna i hockeyförbundet att agera och faktiskt hålla i yxan och hugga huvudet av Hårde Hardy.

Det var bra.

Christer Englund tvingades ut ur feghetens förbundsgryt för att ta ansvar och vara en ledare. Hans snack om att ett avsked av Hardy inte ens fanns på dagordningen visade sig vara en smula förhastat. Jag tror dessutom att det var exakt vad han först tänkte, jag tror att han verkligen tänkte fortsätta som om inget hänt. Business as usual. Utvecklingen tvingade honom dock att agera. Fansens ilska, medias ilska, spelarnas ilska och Hockeysveriges ilska tvingade honom att vara en ledare.

Det var bra.

???

Hardy är en av de största förlorarna inom svensk hockey. Det är odiskutabel. Han var en vinnare som klubbtränare men i landslaget förlorade han alla viktiga matcher. Han blev världsmästare i att vinna betydelselösa matcher men när det var allvar vann han aldrig.

På hans loserlista finns tre monumentala fiaskon för svensk hockey:

1. OS 2002. Vitryssland.

2. VM 2004. Rob Niedermayer crosscheckar Peter Forsberg hårt bakifrån in i sargen och hela Hårde Hardys trupp står med mössan i hand och agerar så tafatt och mesigt att en hel hockeynation skäms ögonen ur sig.

3. World Cup 2004. Sjunde september. Sverige-Tjeckien. Hockey som en studie i förödmjukelse.

???

Det är tre bilder av Hardy Nilsson som etsat sig fast.

Den första är från OS i Salt Lake City. Sverige har just spelat sin första match mot Kanada och Tre Kronor har fullständigt spelat ut Kanada. Matchen slutar 5-2 och Wayne Gretzky zoomas in gång på gång i tv och han ser mycket bekymrad ut. De långa svepande passningarna från egen planhalva till Sudden och Daniel Alfredsson har totallurat kanadensarna. Det är presskonferens efteråt och en hel hockeyvärld trängs och vill veta hur denna framtidens hockey har skapats.

Det är Hardys stora stund.

Han njuter och han lutar sig tillbaka och han förklarar omsorgsfullt att han kallar den här spelstilen Big ice hockey. I hela världen hyllas Hardy. Han anses vara en visionär. Hardy vill aldrig lämna presskonferensen. Hårde Hardy från Skellefteå är Höge Hardy i Salt Lake City.

???

Den andra är några dagar senare. Sverige har just förlorat mot Vitryssland efter en krampaktig match. Hårde Hardy var Handlingsförlamade Hardy. I media i Sverige hånas laget. Det talas om mångmiljonärer som svikit sitt land. Några kräver Hardys avgång. Det är en av svensk hockeys svartaste stunder. Det jag minns är Hardys totalt uttryckslösa min. Han såg ut som om han försökte bygga en kuliss av att ingenting hade hänt. Det var ju en match som vilken match som helst och Sverige hade olyckligtvis förlorat.

Vad hände egentligen, frågade någon.

Jag vet inte, sa Hardy.

Han såg ut som en levande illustration till det psykologiska begreppet förträngning. Han kände ingenting och han erkände ingenting. Han trodde fortfarande på torpedhockeyn eller Big ice hockey som han fortfarande ville kalla den. Ilskan och chocken hos Hockeysverige tänkte han verkligen inte släppa inpå sig.

???

Den tredje bilden är Globen efter förlusten i World Cup mot Tjeckien.

Hardy kommer sakta till presskonferensen. Hans ögon är sorgsna och blanka, han har just bytt skjorta och kavaj eftersom publiken kastat läsk på honom.

Ögon ser fuktiga ut och det har de aldrig gjort förut offentligt på Hardy. Han har just kommit från TV 3:s studio där han pressats skoningslöst av Claes Runheim. Jag tror Runheims ilska chockat Hardy. Hårde Hardy har blivit Hängde Hardy. Nu sätter han sig i stolen på podiet och verkar närmast paralyserad. Han upprepar en replik som han tydligen fixerat sig vid, kanske för att ha något att säga, kanske för att inte bryta samman.

Det har var nog den sämsta match ett Tre Kronor gjort här i Globen, säger han som svar på nästan alla frågor. Hardy ser sjuk ut. Jag tror inte han inser att spelet är över för hans del. Han svarar ödmjukt och snällt på alla frågor och tar tid på sig.

Det har var nog den sämsta match ett Tre Kronor gjort här i Globen...

I media kräver nästan alla att Hardy ska sparkas. Själv skriver jag att det är fullständigt självklart och nödvändigt att svensk hockey gör sig av med mannen som symboliserar såna avgörande fiaskon.

???

I går avslutade cirkusen. Det självklara beslutet blev offentligt. Hardy sparkas. Svensk landslagshockey kan börja andas igen. Hockeyförbundet försöker minska publiciteten och skona Hardy genom att släppa beslutet samma dag som de flesta journalisterna är i Örnsköldsvik för att bevaka Peter Forsbergs historiska come back i Modo.

Det lyckas inte. Hockeyförbundet som tycker att förbundskaptenen ska vara en PR-man för svensk hockey förstör alltså svensk hockeys största PR-figurs episka hemkomst till hemmaarenan genom att tima sitt beslut till just den här dagen.

Christer Englund - som för några dar sen sa att det var fullständigt otänkbart att sparka Hardy - säger patetiska saker som att Hardy sparkas för att han varit för dålig i kontakterna med sponsorer (!) och media (!!) och med juniorlandslagen.

Jag tycker det är löjligt skitsnack.

Varför säger han inte som det är att Hardy sparkas för att han är en stor jävla förlorare. Den största förlorare svensk hockey haft.

Kent Forsberg sa det bäst i går, med illa dold förtjusning:

Det ingår i jobbet; når man inga resultat åker man ut.

Just precis så är det.

Torpedhockeyn är död och Hardy är sparkad. Svensk hockey andas igen.

Lasse Anrell