Skammen, hånet, känslan - det får inte hända igen

HOCKEY

WIEN

Ni såg kanske checklistan i Sportbladet går. Punkt ett var avbockad - Schweiz.

I kväll är det dags för punkt två - Tjeckien. Laget som så gruvligt förödmjukade oss i Globen för åtta månader sen.

Det får inte hända igen.

Det är egentligen det enda som är viktigt.

Jag behöver ingen uppfräschning för att minnas känslan:

Den buande svenska publiken i Globen.

Den applåderande svenska publiken när tjeckerna gjorde

mål efter mål på en förtvivlat kämpande Mikael Tellqvist i målet. Tommy Salo var redan förbrukad. Just då bröts ännu en svensk målvakt ner. Nu var det Tellans tur. Det var en sorglig tid för svensk hockey.

Tidningen dagen efter var en också en sorglig läsning.

BU! Bokstäver stora som fredstraktat. Bilden på Foppa och Sudden som lämnade arenan. En symbolisk bild. Tragisk. Efter det kom 15 sidor som frossade i en krossad nationalsport. Över min krönika var rubriken:

"Skäms Sverige". Jag skrev om den gyllene generationen som aldrig vann något stort. Marcus Näslund bad gråtande om förlåt.

Vi skrev om fansens attack - de kastade popcorn och läsk efter Hardy Nilsson.

Alla visste - inte Hardy

Mats Wennerholm skrev att Hardy borde sparkas. Hårde Hardy blev Hängde Hardy. Det var allt mer uppenbart att han var syndbocken som måste offras för att svensk hockey skulle orka och klara av att gå vidare. Alla visste det den kvällen. Alla utom Hardy.

Det var, kort sagt, en sorglig tid.

Nu är det en bättre tid.

Dagens Tre Kronor har några aktörer som är helt fria från belastningen av att ha varit med om fiaskot i Globen. Bröderna Sedin till exempel, som agerar som fullfjädrade världsstjärnor, Strängnäs Mats Sundin, Mikael Samuelsson, som gjort att Sedinarna plötsligt är så rörliga som man minns dem från tiden de var 16 år och förgyllde Per Bäckmans och Modos liv.

Kommande storhetstid

Det är nästan så att man tror att de besannar en urgammal hockeysanning; inga är så bra i VM som de spelare som just för tillfället står utan kontrakt i NHL...

Henrik Lundqvist är en annan spelare som agerar med en säkerhet jag inte sett i ett svenskt mål sen Tommy Salos storhetstid. Men han är inte lysande. Inte än. Lundqvist har lärt sig här i VM hur mycket svårare det är att spela mot världsspelare. Han är lite, lite osäkrare än i elitserien. Han vågar inte gå ut och skära av skottvinklar i samma utsträckning som hemma. Han släpper inga billiga mål - men han är å andra sidan inte den vägg han var i slutspelet.

Lundqvist är långt i från färdig. Än så länge är han bara en blivande världsmålvakt.

Vi har också Daniel Alfredsson som visserligen var med i Globen men då spelade fjärdefiolen bakom stjärnor som Foppa, Sudden och Näslund.

Nu är det han som ska vara Tre Kronors nav.

Det har han inte varit.

Men - och det är det viktiga - han har varit en strålande lagspelare. L-G Jansson på radiosporten sa i går att så dålig som han var mot Schweiz skulle han inte ens platsat i Nacka. Det är möjligen rätt på ett sätt, men på alla andra sätt är det kvalificerat skitsnack.

Hundradel sen

Daniel Alfredsson är inte alls i samma form som i slutspelet. De där sjävklara skotten upp i nättaket kommer inte. Han är en hundradel för sen. Men det är inget ovanligt. Jag har i VM efter VM sett slutspelskungar falla igenom totalt efter ett SM-guld. Men Daniel Alfredsson gör då det nödvändiga; han ersätter elegans, målsinne och timing med hårt arbete, hundraprocentigt lagarbete.

Det är därför man kan säga att han är bra även när han är dålig.

Titta på hans lojalitet ikväll. Han har det motigt, men han arbetar stenhårt varje byte på det som fungerar. Och han gör inte det vanliga misstaget som stjärnor i formsvackor nästan alltid gör; han stannar inte på isen de där sekunderna för länge som gör att tempot sänks. Sånt som stjärnor gör för att de är frustrerade och jagar poäng.

Korta byten är livsviktigt i modern hockey.

Sedins ordnar det igen

I Alfredsson fall stämmer det verkligen.

Semifinalen i kväll handlar om korta byten, hårt arbete och disciplin och konsten att se till att Henrik Lundqvist inte släpper in de där snabba baklängesmålen. Det är ett lagarbete.

Fungerar det - och det tror jag att det gör - så tror jag att Sedin-Sedin-Samuelsson fixar resten.

Då kan vi tala om revansch.

Då klan vi bocka av punkt två på tjecklistan... förlåt checklistan.

Lasse Anrell