Tjeckien hade tur – i semifinalen

Mats Wennerholm: Jag har egentligen ingenting att klaga på

HOCKEY

WIEN

Har vi sett framtidens Tre Kronor i VM?

Svaret är nja.

Vi har fått se spelare som Henrik Zetterberg, Henrik och Daniel Sedin och backen Niklas Kronwall få kliva fram i ledande roller.

Men till OS är Sudden och Foppa tillbaka - om de är tillgängliga.

Bengt-Åke sa det rakt ut efter bronsförlusten mot ryssarna (3-6).

Bästa möjliga lag ska alltid spela i mästerskapen.

Här i Österrike blev det ett lag utan de absolut största stjärnorna, men ändå ett lag som var med och slogs ända in på mållinjen i ett VM som alla betraktar som tidernas bästa.

Jag skulle vilja säga att tjeckerna utklassade Kanada i VM-finalen i går, även om det slutade med 3-0.

Kanadensarna var inte ens i närheten av att vinna. Men det var Sverige i semifinalen.

Då hade tjeckerna tur.

Det har gett mig nytt hopp om kraften i svensk hockey.

Sverige kom till VM med vad omvärlden betraktade som ett b-lag.

Ingen Foppa, ingen Sudden, ingen Lidström, ingen Näslund.

Det är de fyra som är de största svenska namnen borta i Nordamerika. Daniel Alfredsson är nummer fem i den skaran. Han var den ende som skrämde mina kanadensiska kollegor.

Men det var ett lag som växte med uppgiften och där alla var beredda att spela för varandra och underordna sig sina olika roller.

Fin känsla

Det var starkt av Bengt-Åke att komponera ett så starkt lag av de spelare han hade tillgängliga.

Det var mycket fingertoppskänsla och kunskap om rollspelare över det.

Han ändrade knappt någonting under VM.

Jag har egentligen ingenting att klaga på, eller vara kritisk mot.

Jag tycker fortfarande att det var lite bragdstämpel över det här VM-laget, trots att de blev frånåkta av ryssarna i bronsmatchen igår.

Men brons är inte mycket mer värt än en rostig bil som pris i Bingolotto.

Jag skulle helst se att det inte spelades några bronsmatcher i hockey.

Det är en match mellan två förlorare.

I boxning finns inga bronsmatcher. Det är naturligtvis främst av medicinska skäl, men ändå en sund grundtanke.

Varför ska två förlorare tvingas avgöra vem som är sämst förlorare?

Det kan man möjligtvis göra i ett fotbolls-VM som går vart fjärde år.

Nej, den svenska inställningen var att det bara fanns ett mål i VM och det var ett VM-guld.

Helt rätt inställning.

En vinnare räcker

Jag såg alla kanadensare vandra ut från VM-finalen mot tjeckerna igår, med sin silverglänsande medaljer runt halsarna.

Alla såg ut som riktiga förlorare och alla tittade nedåt. Inte på medaljerna, utan för att de skämdes över att ha förlorat.

Så ska det vara också.

Allt eller inget.

Ett lag vinner - alla andra är förlorare.

Vad som än hänger runt halsen på dem.

Det var den inställningen som drev höjdhopparen Stefan Holm både till ett OS-guld och ett bragdguld.

Han sa flera månader innan OS i Aten i somras att han skulle betrakta ett OS-silver som ett misslyckande.

Jag skulle gärna se att Bengt-Åke hyrde in Stefan Holm som föreläsare vid någon samling med Tre Kronor.

De har ju sina värmländska rötter båda två.

Mats Wennerholm