”Jag gör misstag i varenda match”

... men Marcus Vinnerborg
har rest sig efter strafftabben

Marcus Vinnerborg.
Foto: Lasse Allard
Marcus Vinnerborg.
HOCKEY

I fjol missade han en given straff och fick inte döma mer.

I år är Marcus Vinnerborg Sveriges bäste domare, mycket tack vare sin självförlåtande inställning.

– Jag kommer alltid att göra misstag, det gör jag i varje match, större eller mindre.

I fjol fick han Guldpipan efter att spelarna röstat fram honom som bäst i elitserien. Nu siktar Marcus Vinneborg på en OS-plats.

Men i en längre intervju med TT berättar Vinnerborg också om misstaget i förra årets slutspel mellan HV 71 och Linköping, då Johan Åkerman i numerärt underläge bröt en passning – genom att slå iväg en tappad klubba på pucken.

Petades efter missen

– Jag såg inte situationen, mitt fokus låg på den spelare som hade tappat klubban. Jag såg inte klubban på isen som något hot. Så helt plötsligt befinner sig både klubba och puck i mittzonen och jag hade ingen aning hur de hade hamnat där. Inte mina linjemän heller. Hade jag sett situationen och inte dömt för den, då hade det varit en jobbig sommar, då hade jag haft svårt att titta mig i spegeln och gå vidare. Men så var inte fallet. Jag kommer alltid att göra misstag, det gör jag i varje match, större eller mindre. Man får bryta ihop och gå vidare.

Du fick inte döma mer i finalserien efter det – hur kändes det?

– Det är samma för spelarna, begår de misstag så blir de petade och kanske inte får spela så mycket. Man dansar på en slak lina. Det handlar om att ha både tur och skicklighet för att ta sig hela vägen till en finalmatch. Jag fick döma en final i fjol och nu siktar jag mot nya höjder.

”Diskussion om fyra domare”

Ni är väldigt påpassade i slutspelet, en sekvens kan vevas tio gånger i tv och ni ska fatta beslut direkt. Hur ser du på det?

– Det är lite av charmen i det vi håller på med. Tittar man på tio situationer så har vi rätt i nio av dem. Det är rätt bra med tanke på hur fort det går där ute. För att få ännu mer rätt så har vi haft en diskussion om fyrdomarsystem och är man beredd att lägga pengar på det så får man också en högre säkerhet på de beslut som fattas.

Ni domare har börjat blogga, varför?

– Det är två bloggar, en som elitdomarföreningen äger och en som hockeyligan har och den är jag mer inblandad i. Vi vill nå en bredare publik, förklara vad som sker bakom kulisserna utan att för den skull hänga ut någon eller göra det smaskigt. Det är en ren informativ källa för folk. Vi vet inte om det finns intresse för det, men vi hoppas det.

”Har svårt med rekryteringen”

Tycker du att ni domare har varit för tillbakadragna tidigare?

– Nja, det handlar om att man får utrymme och tar det. Jag tror att det finns ett uppdämt behov av att få veta hur det fungerar att vara domare. Det ligger ju också i vårt eget intresse eftersom vi har svårt med rekryteringen.

Vad är det bästa med att vara hockeydomare?

– För tillfället är det att ha det som jobb (Vinnerborg och Thomas Andersson är Sveriges två proffsdomare). Att ha min hobby som yrke är få förunnat. Jag får alltid träffa nya människor och mötet oss människor emellan är fantastiskt. Ibland kan jag ha en fantastisk dag med en viss spelare och nästa dag kan vi vara i luven på varandra så det smäller om det. Men när man går av isen kan man skratta åt det lite och fråga vad som hände och reda ut problemen. Just det här mötet mellan människor blir rätt intensiv i min yrkesroll och är väl det som fascinerar mig mest.

FAKTA

Marcus Vinnerborg

Ålder: 36.

Bostadsort: Ljungby.

Familj: Hustrun Anna och tvillingdöttrarna Vilma och Amanda.

Karriär: Tredje säsongen som proffsdomare, nionde elitseriesäsongen. Spelade ishockey fram till tonåren, satsade sedan på fotboll. Utbildad lärare.

Favoritidrottsminne: Egna premiärmatchen i elitserien, Linköping–Leksand 1999.

Semesterparadis: Kreta på sommaren och Davos på vintern.

Kristoffer Bergström,
Göran Sundberg/TT