Wennerholm: Han har förlängt mångas liv

1 av 11 | Foto: Mats Strand
Tord Lundström och Wille Löfqvist på Tommy Sandlins begravning 2007.
HOCKEY

Wille Löfqvist är död och ännu en målvaktslegend har lämnat svensk hockey.

Det sägs att ett gott skratt förlänger livet och i så fall har Wille förlängt mångas liv.

Själv förlorade han sin mångåriga kamp mot cancern.

Men inte utan strid.

Wille Löfqvist blev en rikskändis som en del av Brynäs fantastiska dynasti på 1970-talet. Han var med och spelade hem sex SM-guld i ett lag som knappt behövde någon målvakt.

Men Wille Löfqvist stannade i sitt älskade Brynäs och höll samma landslagsklass som övriga laget.

Han spelade tre VM-turneringar (1971, -73 och -76), ett Canada Cup (1976) och ett OS (i Lake Placid 1980).

Men det alla minns mest när det gäller Wille Löfqvist är den vassa tunga, de dräpande skämten och alla skratt han bjöd på.

Det var den Wille Löfqvist de flesta kände. Så även jag.

Men bakom den glättiga ytan dolde sig både blyghet och ångest, vilket han själv berättade öppet om i den sista intervju han gjorde.

Så här beskrev han sig själv i Gefle Dagblad:

– Feg, allmänt feg skulle jag säga. Blyg. En som aldrig trott att han ska klara av nånting. Folk tror ju att jag har världens självförtroende men det har jag ju aldrig haft. När jag skulle till min första barmarksträning med Brynäs var jag nära att vända på väg till Hemlingby.

Hans sista strid

Han sista stora kamp blev den mot bröstcancern, som spridit sig till skelettet.

Det blev hans sista strid.

En match som varade i två år innan Wille somnade in lugnt och stilla.

Han var stor som målvakt och nästan lika stor inom golfen, en annan sport han älskade.

Hans namn hänger i taket i Gavlerinken Arena tillsammans med Brynäs övriga storheter som Tord Lundström, Lennart ”Tigern” Johansson, Håkan Wickberg och Lars-Göran Nilsson. För att nämna några.

”Allt kan ju inte ha varit skit”

Och som Wille sa i den där sista intervjun:

– Jag är hedersmedlem i golfklubben, jag sitter i taket i Gavlerinken och jag sitter i taket i Strömsbro, många vet vem jag är... allt kan ju inte ha varit skit som man gjort.

Nej, verkligen inte.

Det är med stor sorg jag tar farväl av Wille.

Gavlerinken kommer kännas tommare i framtiden.

Som om något fattas.