22 års jakt är äntligen över

En tårögd Bourque fick kyssa bucklan

HOCKEY

Ray Bourques tårar rörde en hel hockeyvärld då han lyfte den buckla han jagat i 22 år.

Men minst lika rörande var Peter Forsbergs enorma glädje, trots att han följt hela finalserien från en tv i omklädningsrummet.

Stanley Cup-bucklan är tillbaka i Colorado.

Hos det lag som var överlägset sämst i hela NHL för bara tio år sedan.

40-årige veteranen Ray Borque fick efter 22 års väntan äntligen lyfta upp Stanley Cup och kyssa den när Colorado slog New Jersey på hemmaplan.
Foto: REUTERs
40-årige veteranen Ray Borque fick efter 22 års väntan äntligen lyfta upp Stanley Cup och kyssa den när Colorado slog New Jersey på hemmaplan.

Det var när Quebec Nordiques, som flyttades till Denver och blev Colorado Avalanche 1995, var som sämst åren kring 1990, som dagens mästarlag byggdes.

Quebec var sist i NHL:s grundserie tre år i rad och fick därför välja först i draften 1989, 1990 och 1991.

Det la grunden till det Colorado Avalanche som i dag är dubbla Stanley Cup-mästare.

Jag vet inte om det enbart var skicklighet, men Quebec tog Mats Sundin som nummer ett 1989, den första europe som draftats som etta, Owen Nolan 1990 och jättebabyn Eric Lindros 1991.

I dag är alla tre giganter i NHL, även om ingen spelar kvar i organisationen.

Och Eric Lindros blev nyckeln som förvandlade Quebec/Colorado från ett bottenlag till ett topplag, trots att han inte spelade en enda match för klubben.

Det var bytesaffären med Philadelphia Flyers sommaren 1992, som lyfte Quebec den där sista biten.

Philadelphia bytte bort Peter Forsberg, Steve Duchesne, Ron Hextall, Kerry Huffman, Mike Ricci, Chris Simon, två förstaval i draften och 120 miljoner kontant - bara för Lindros.

Inte ens ett rakt byte med Foppa hade varit en bra affär för Philadelphia.

Quebec/Colorado byggde vidare på ytterligare byteshandel. För Hextall fick man exempelvis Adam Deadmarsh (som i sin tur byttes mot Los Angeles storback Rob Blake i våras) och Ricci gick till San Jose och gav finalens matchhjälte Alex Tanguay i retur.

Denver - en riktigt hockeytokig stad

Förlusttyngda Quebec var tvungna att sälja sina NHL-rättigheter till Denver och Colorado, just då laget var på väg att bli riktigt, riktigt bra.

Och laget blev Stanley Cup-mästare första säsongen i Denver 1995-96.

Då hade ytterligare en lyckad bytesaffär genomförts i december 1995. Målvakten Patrick Roy hade hamnat i bråk med lagledningen i Montreal och Colorado fick Roy och Mike Keane i utbyte mot Martin Rucinsky, Andrei Kovalenko och Jocelyn Thibault.

Denver är numera en av USA:s mest hockeytokiga städer, efter alla framgångar.

Det har varit utsålt vid alla hemmamatcher utom tre (alla tre under premiärsäsongen 1995-96)

Och det är väl bara att konstatera att Colorado är värdiga mästare, även om jag själv trodde att New Jersey skulle vinna igen.

Den stora skillnaden mellan lagen var trots allt målvakterna, där Roy var bäst då det gällde. Martin Brodeur i New Jersey var ganska medelmåttig i finalserien.

Colorado vann på sina skickliga individualister, som var nog för att knäcka Devils framgångsrika grundspel och tyngd.

Chris Drury, Alex Tanguay, Joe Sakic, Milan Hejduk. Det var många som klev fram och blev matchhjältar under resans gång.

Nu återstår att se om backen Ray Bourque drar sig tillbaka till sin nybyggda 50-miljonersvilla precis vid en golfbana utanför Boston, eller om han är sugen på ett OS-guld som slutpunkt på karriären.

Inte ens Forsberg går säker i Avalanche

Och vad ska hända med alla Colorados stjärnor?

Joe Sakic, Rob Blake och Patrick Roy är alla fria att gå vart de vill nästa säsong och ska de stanna kräver de påökt.

Colorados nye ägare Stan Kroenke är visserligen miljardär som arvtagare till amerikanska lågpriskedjan Wal-Mart, men inga företagsledare gillar att driva förlustaffärer och han har själv påpekat att NHL måste göra något åt spelarlönerna.

Efter segern i går sa Kroenke:

- Jag skulle älska en lösning, så vi får behålla allihop i klubben.

Men så enkelt är det inte.

Spänningen i Colorado är inte över än.

Inte ens för Peter Forsberg.

Mats Wennerhol summerar Stanley Cup

Här är årets?

Mats Wennerholm