”När jag blev pappa släppte allt”

NHL:s poängkung i exklusiv intervju om Foppa, Lemieux, sin träklubba - och familjen

1 av 3 | Foto: GREGER JACOBSSON/ÖRNSKÖLDSVIKS ALLEHANDA
ÖGONSTENARNA Markus Näslund tackar familjen för framgången i världens bästa hockeyliga. Här tillsammans med döttrarna Isabell och Rebecca och frugan Lotta på en bild tagen hemma i Ö-vik midsommaren 2001.
HOCKEY

PHILADELPHIA

Han är religiös. Han träffade sitt livs kärlek som 18-åring och skänker en del av sin miljonlön till välgörenhet.

Han är äntligen större än barndomsvännen Peter "Foppa" Forsberg och lika stor som idolen Mario Lemieux .

- Men hälsan och familjen är det enda som betyder något, säger kungen av NHL.

Markus Näslund, 29, är ängeln på isen.

Han säger, i och för sig, att det aldrig är som i drömmarna. Att han hade "förskönade bilder" om livet på toppen och att man "hela tiden höjer ribban".

Men inte så att han klagar.

Markus Näslund skulle aldrig klaga.

Han kan vara den mest ödmjuke och tacksamme spelare som någonsin toppat NHL:s poängliga.

- Att få barn förändrade mig, och det var först då jag fick framgång egentligen. Det är inte en tillfällighet. Innan dess var det grummel och alldeles för mycket idéer och undranden.

- När barnen kom till världen fick jag annat att tänka på. Då var det inte lika viktigt längre. Då släppte det på nåt sätt.

Barn bryr sig inte om att du gör mål?

- Exakt, inte alls. De bryr sig bara om att jag kommer hem så fort som möjligt.

Dessa dagar ser inte familjen Näslund mycket av NHL:s hetaste spelare. Han är mitt inne i säsongens intensivaste matchperiod.

När Sportbladet träffar honom i omklädningsrummet i Philadelphia, efter 0-3-förlust, är han sliten och trött men svarar artigt på frågor från alla journalister som flockas krig Vancouver Canucks lagkapten.

Bröderna Sedin halvligger på träbänken bredvid, hängiga, och resten av laget är redan inne i duscharna.

Det luktar likadant i ett omklädningsrum i NHL som i ett i pojklagserien i Ljungsbro.

- Resandet tröttar oss men matcherna brukar inte vara några problem, säger Näslund när reportrarna gått.

När du kom in här i omklädningsrummet nyss - frågade du hur det gick för Lemieux?

- Nej. Det får man reda på i alla fall.

Tänker du på att du är hetast?

- Klart att man vet om det, men jag försöker att inte sätta någon extra press på mig. Då tror jag att det låser sig.

Det här med träklubba. Är inte det helt ute?

- Jo, det är väldigt sällsynt. Men jag tycker att man får bättre känsla, bättre kontroll. Jag skjuter sällan slagskott, handledskott känns bättre med träklubba.

Når du drömgränserna 50 mål och/eller 100 poäng?

- Det vore roligt, men känner jag att jag gjort en bra säsong så går det bra med 49/99 också.

Mario Lemieux var din idol. Nu tävlar ni om kungatiteln i NHL. Det måste kännas"stort.

- Ja, han och Gretzky. Och jag fick ju spela lite med Mario i Pittsburgh också. Det är häftigt att man nu är uppe på liknande höjder.

Det är här han börjar prata om att man höjer ribban och om barndomens försönande drömmar.

Men han avbryter sig snabbt.

- Jag är glad att få hålla på med det här som jobb. Man ska vara tacksam för att man får vara skadefri. Att få vara frisk. Det är så mycket större. Det här är bara ett spel, trots allt.

Lätt att säga när man är kungen.

- Jag är tacksam för allt jag har fått, men främst inte hockeyn, det är mitt liv, min fru och mina barn.

Ni lyckades passa in två av dem i april och en i mars. Snyggt tajmat!

- Jo, vi har haft tur med att få dem i rätt tid. De är planerade för hockeysäsongen, inget snack om det.

Du har alltid varit i skymundan av Foppa. Hackar du på honom nu?

- Hehe, nej inte alls. I mina ögon är han en av de absolut bästa i världen och han har varit det länge. Det är en ära att få nämnas i samma sammanhang som Peter.

Mellan 16 och 20 gjorde ni det mesta tillsammans. Samma kedja i Modo, i juniorlandslaget, landslaget, ni gick i samma klass. Hur var ni privat?

- Vi satt längst bak i bussen och så rökte vi och höll på, svarar ängeln på isen, och tillägger efter ett tag:

- Nävars"

- Peter var kanske lite mer blyg än jag. Vi tog kanske inte skolan så jätteallvarligt, men ändå så ville vi väl inte skämma ut oss. Det var en rolig tid, man hade inga problem med någonting, det var en stor lek.

Ni måste ha drömt om just det här.

- Klart att vi gjorde, vi snackade NHL, om att man skulle bli draftad, om vad som skulle hända. Men man hade inte så mycket aning om hur livet skulle vara.

Vad gjorde du när polarna var ute och söp och härjade?

- Jo, jag var skötsam, det var jag. Men det är klart att jag följde med killarna ut. Men jag missbrukade aldrig nåt, sådär.

Drack du?

- Jag provade alkohol, jadå. Det var ingenting jag tyckte speciellt mycket om. Jag är inte absolutist i dag heller. Det händer att jag tar ett glas vin om det känns rätt.

Ansågs du onormal i Ö-vik?

- Visst är man annorlunda om man är uppväxt i ett religiöst hem. Men folk som känner mig och som spelat med mig inser att jag inte är så konstig, att jag är ganska så normal även om jag har en gudstro.

Är du med i en kyrka i Kanada?

- Jag är inte aktiv i någon kyrka just nu. Jag har min gudstro och det kommer jag alltid att ha, men jag har inte varit aktiv på några år.

Stämmer det att du skänker en procentsats av din lön"

- Det där"jag kommenterar helst inte det. Det är upp till var och en. Gör jag det så är det inte för att få rubriker, det gör jag privat.

Vad är det roligaste du gör med pengarna som rullar in?

- Vad är det roligaste? Bilar? Jag har inte köpt så många än men jag skulle vilja ha en liten samling bilar att leka med. Annars har jag nog det mesta.

Säger ängeln på isen.

Markus Näslund om...

Fredrik Virtanen