Stevens tackling avgjorde finalen

HOCKEY

TORONTO

New Jersey Devils.

Jag visste.

Det behövdes ingen sjunde match.

Årets Stanley Cup-final avgjordes redan då Devilsbacken Scott Stevens sänkte Anaheims stjärna Paul Kariya i final nummer sex.

Det kan låta konstigt, då Anaheim vann sjätte finalmatchen med klara 5–2.

Men Scott Stevens grymma tackling på Paul Kariya var en sådan där smäll som ger sömnlösa nätter.

Det gjorde ont bara att se det hända, att se Paul Kariya ligga livlös på isen och tänka på hans långa historia av hjärnskakningar.

Nu kom Paul Kariya tillbaka i den matchen och sköt dessutom 4–1-målet, men Scott Stevens tackling talade om vem som bestämde.

Brutalt, naturligtvis och tveksamt högt med axeln som vanligt. Fråga Eric Lindros. Men Kariya åkte omkring med ögon i nacken hela final nummer sju. Han hade ett skott på mål. Budskapet hade gått fram.

Scott Stevens är nog den hårdaste hockeyspelare jag sett på en is. Jag såg honom bli porträtterad på kanadensisk tv en gång och precis som alla tuffingar var han världens snällaste och trevligaste kille. Utanför isen.

Inget skönspel

Han tillbringade somrarna med att klappa barnen och sitta och fiska på en insjö i vildmarken Ontario. Men på isen vet han sin roll, en defensiv back som varit nyckeln till Devils tre Stanley Cup-titlar sedan 1995.

Det är Stevens och målvakten Martin Brodeur som är New Jerseys stomme. Det räcker.

Men årets Stanley Cup-final var ingen som höll mig vaken om nätterna.

Två defensiva spelsystem och stjärnor med hundkoppel får mig inte att ställa klockan på väckning två på mornarna.

New Jersey Devils framgångar bygger på styrspel i mittzon, en spelidé de utvecklat till samma framgång som Djurgården gjorde åren 1989-91.

Torontos Pat Quinn sa några bevingade ord häromdagen om New Jerseys ”The Trap”, styrspelet utan puck i mittzon som vi kallar 1-3-1 i Sverige. Ett spelsystem som håller spelarna i strypkoppel.

– Det är som att säga åt en framgångsrik konstnär att måla staket, sa Quinn.

Efter Devils framgångar är trenden tyvärr att fler lag tar efter, även om de flesta svenska lag lämnat det destruktiva och parasiterande spelsystemet. Men det gör det möjligt att gå långt i ett slutspel, med ett underlägset spelarmaterial.

Carolina gick till Stanley Cup-final i fjol, Minnesota skrällde kanske mest av årets slutspelslag med NHL:s lägsta spelarlöner.

Men även om New Jersey haft framgång med The Trap, så har det inte gått hem hos den breda hockeypubliken.

I Kanada hade de första sex finalmatcherna 1,43 miljoner tittare i snitt, en nedgång med 19 procent jämfört med fjolårets final mellan Detroit och Carolina.

Det är den sämsta siffran någonsin sedan mätningarna började i Kanada.

De siffrorna kan nog få även NHL att börja diskutera att slopa red line-offside, precis som vi gjort i Europa.