Från hockeyvalp till ärrad hjälte

Karriären en saga av leenden – som inte får ett lyckligt slut

1 av 2 | Foto: Ulf Höjer och Lasse Allard
Från valp till veteran Mats Sundin har haft en fantastisk karriär – och blivit ordentligt ärrad på kuppen.
HOCKEY

Mats Sundins hela karriär har varit kantad av leenden.

Redan som 20-åring hade han vunnit tv-pucken, ett SM-guld och ett VM-guld.

Men kommer sagan att få ett lika lyckligt slut?

Tyvärr tror jag inte det.

Det finns nämligen bara ett lyckligt slut för Mats Sundin – att få höja Stanley Cup-bucklan för sitt Toronto.

Nu skakas den anrika klubben av inre stridigheter, om vi ska tro rapporterna från Toronto.

Och det ska vi naturligtvis.

Toronto är en extrem hockey-stad, det finns inget att jämföra med i hela världen.

Alla pratar hockey, gammal som ung, man som kvinna.

Det är världens mest underbara stad att vara hockeystjärna i – då det går bra.

Går det dåligt, ja, då är det så nära helvetet man kan komma.

Och just nu går det dåligt.

Mats Sundin står som vanligt med ett dussin mikrofoner under hakan efter varje match och varje träning.

Nu handlar det om hans och lagkompisarnas relation till coachen Pat Quinn. Den sprickan ska vara total just nu enligt torontotidningarna.

Men Sudden är alldeles för smart för att hamna i den fällan.

Diplomatisk som en FN-tjänsteman

Han är lika diplomatisk i sina svar som en FN-tjänsteman.

Det är enda sättet att överleva pressen som lagkapten i Toronto.

Jag undrar vad Mats Sundin tänkte för drygt fjorton år sedan, då han tog emot hockeyvärldens hyllningar efter att ha blivit förste europé att gå som nummer ett i draften.

Då låg världen vidöppen, karriären hade inte ens börjat på allvar och Sudden var draftad av Quebec Nordiques, då ett av NHL:s sämre lag.

Då var han en vattenkammad 18-åring från Sollentuna och bodde fortfarande hemma i pojkrummet i föräldrarnas villa.

Det var första gången han drabbades av NHL-hysterin, då fotoblixtar small, mikrofoner stacks fram och anteckningsblock fylldes.

Allt Sudden tog i på den tiden blev guld.

Han vann tv-pucken som lagkapten för Stockholm och gav sina första intervjuer som femtonåring.

Han blev svensk mästare med Djurgården som nittonåring 1990.

Han blev världsmästare i Tre Kronor 1991, då Sverige gick obesegrat genom hela turneringen och den då 20-årige Sundin blev poängkung.

Och han kom till Quebec som länge varit ett stryklag, men höll på att bygga en dynasti med unga spelare som Joe Sakic, Adam Foote och inte minst Mats Sundin.

Men 1994 hade Quebec så många unga spelare och så mycket talang, att man valde att byta till sig rutin och muskler.

Det var Mats Sundin som var mest attraktiv och han byttes mot bland andra Torontos veteran och publikfavorit Wendel Clark.

Redan -94 försvann chansen

Så här med facit i hand, tror jag att Mats Sundins chans att vinna Stanley Cup försvann just sommardagen den 28 juni 1994, då han fick veta att han hamnat i Toronto.

Då var det säkert ett glädjebesked.

Men samma år såldes Quebecs organisation till Denver i Colorado och en ny klubb föddes – Colorado Avalanche.

Första säsongen i Denver vann Suddens gamla lagkompisar Stanley Cup.

Sedan dess har Mats Sundin kämpat vidare, hoppats inför varje säsong och blivit lika besviken varje vår då hans Toronto slagits ut ur Stanley Cup-slutspelet.

Han är inne på sin fjortonde NHL-säsong just nu.

Det är ett helt hockeyliv.

Hans leende har fått nya tänder ett par gånger, håret har tunnats ut, men han har klarat sig bättre än flertalet från allvarliga skador.

Men det värsta är att tiden håller på att rinna ifrån honom.

Toronto har minimala chanser att vinna Stanley Cup den här säsongen.

Och Sudden var inte ens född då det hände senast – 1967.

Mats Wennerholm