Torontos makalösa förvandling – från ett sågat krislag till NHL:s hetaste lag

HOCKEY

Tänk er ett gäng fiender som blir strandsatta på en öde ö utan mat.

För att överleva – och bli starkare – måste dessa börja samarbeta.

Ungefär så kan man bäst beskriva Torontos makalösa förvandling från kris- till succélag.

Visserligen förlorade man mot NY Islanders i morse (1–3).

Men 16 raka matcher utan förlust är respekt – och tangerat rekord i NHL.

Skulle något inbitet och oerhört patriotiskt, överförfriskat fan ens hoppats på det i november hade han – oftast är det en han – förts till mentalsjukhus.

Tagen dit av sina allra närmaste vänner i baren.

Alla instinkter bedövas som tur är inte av alkohol.

Torontos förvandling är makalös. För en månad sedan krävde fansen och media Pat Quinns avgång. Det skrevs om interna stridigheter. Om att lagkaptenen Mats Sundin vägrade prata med sin tränare och om att spelarna inte ens tilltalade varandra på isen – ännu mindre i omklädningsrummet.

Till viss del var det säkert sant.

Även om ingen inblandad vill prata om det.

Toronto har de senaste åren haft problem med sammanhållningen. Spelare som Travis Green och Shayne Corson har lämnat klubben under oklara omständigheter. Det har talats om fester hos lagkaptenen Mats Sundin, dit inte alla varit välkomna. Det har talats om?

Ja, ingen rök utan eld.

Men slutet av november – när allt var som mörkast och rubrikerna som svartast – kallade Mats Sundin till stormöte. Trycket hade blivit för stort. I hockeytokiga Toronto kunde inte spelarna gå ut längre. Supportrarna undrade ilsket hur det var ställt i Air Canada Center – om det verkligen var värt pengarna att betala tusen kronor per match för att se välbetalda hockeydivor spela för lönen istället för laget och varandra.

Mats Sundin hade fått nog.

Spelarna hade fått nog.

Alla i Toronto Maple Leafs hade fått nog.

Klev fram

Att ha mycket pengar spelar ingen roll – varken man är på en öde ö eller i miljonstaden Toronto – när man aldrig når fram till en hägrande affär.

Nej, spelarna bestämde sig för att återupprätta sin heder och den 20 november mot Vancouver – dagarna efter krismötet – började lagets fantastiska svit.

Okej, det finns säkert fler förklaringar än den förbättrade lagandan till att Toronto plötsligt är hetast i NHL, men någonstans krävs det ändå att alla drar åt samma håll för att man ska hitta och göra rätt för födan.

Innan säsongen talades det om lagets usla backbesättning och kritiken var befogad. Försvaret höll inte Stanley Cup-seger klass – om man säger så. Men killar som Rick Jackman, Ken Klee, Karel Pilar och framförallt Bryan McCabe har klivit fram och visat helt nya dimensioner som spelare.

Den sistnämnde har gjort sådana framsteg att han nu – bland de förhoppningsfulla och något mer onyktra fansen – talas om i samma meningar som legenden Börje Salming.

Sedan ska man inte heller glömma att Toronto fått ordning på sin organisation. Tidigare har Pat Quinn varit både tränare och general manager och rollerna har – historiskt sett – varit svåra att kombinera. Speciellt på senare år. Quinn har fått hjälp av John Ferguson och det har gjort att ”gamlingen” sett mycket piggare ut i båset.

Mycket hungrigare.

Sedan har Ed Belfour, Oven Nolan, Gary Roberts, Mats Sundin och Joe Nieuwendyk – fem andra åldermän i laget – lyft sig.

Nöden har som bekant ingen lag.

Kämparna som lyfter Toronto

Mer fakta: längre ned på sidan.