Tampas mästerliga solskenshistoria...

HOCKEY

Han pratar högt och gestikulerar yvigt när han berättar varför han 1989 satte fröet till det som skulle bli världens bästa hockeyklubb i ett område där andra

odlar citrusfrukter och ananas. Han är sig lik, Phil Esposito. Det enda som skiljer 64-åringen från centern som 1970 och 1972 hjälpte Boston att vinna Stanley Cup är

fårorna i ansiktet.

- Folk sa att jag var galen som startade en hockeyklubb i Florida, men alla som ifrågasatte projektet fick samma svar: Jag växte upp i Kanada. När jag befann mig i ishallen visste jag inte om det var ett par plusgrader eller 25 grader kallt ute. Det är likadant här - och när vi går ut är det väldigt fint väder, säger Esposito, som om hans solbränna skulle ljuga.

Varför blev det just Tampa?

- Jag ville till Orlando, men där ville ingen ha med mig att göra. Det var likadant i Miami. Sedan träffade jag Henry Lee Paul, som byggt en anläggning i Tampa. Vi åkte dit, såg oss omkring och ja, det var den perfekta platsen. Tampa var den tolfte största tv-marknaden i hela USA. Här bor, om man räknar med Clearwater, Saint Petersburg och andra orter i närheten, 3,8 miljoner människor. Folket älskar wrestling och amerikansk fotboll och skulle få både och i en sport. Jag lovade att de skulle älska hockey - och det gör de, säger Esposito.

44 poäng på 82 matcher

Han har aldrig tvivlat på sig själv och gick med oförändrat självförtroende in i rollen som klubbledare. Han sålde rättigheterna till Takashi Okubo, en skygg japan som gömmer sig bakom Kokusai Green Ltd. I övrigt satsade han på the Boston style. Phil blev general manager och gav brodern Tony, lagkamrat i barndomens Sault Sainte Marie och Chicago, rollen som sportsligt ansvarig. Wayne Cashman, kedjekamrat från guldåren i Bruins, blev assisterande tränare. Terry Crisp, Tampas första coach, kommer precis som bröderna Esposito från Ontario och inledde sin tränarkarriär i Sault Sainte Marie Greyhounds. Profilerna fick mycket uppmärksamhet och det blev ännu fler rubriker när Esposito inför NHL-debuten 1992 värvade Manon Rheaume. Bläcket på kontraktet hade knappt torkat förrän den 18-åriga målvakten satt i studiosoffan hos David Letterman. Hon hade skrivit historia genom att, som första kvinna, vakta kassen i ett NHL-lag. Det skedde under en träningsmatch mot St. Louis.

- Min bror, Crisp... Alla var emot det, men jag ville ha publicitet, säger Phil Esposito.

Problemet var att de största stjärnorna fanns i organisationen, inte i laget. Ken Hodge storhet sträckte sig till att han bar samma namn och var son till Espositos andra kedjekamrat i Boston. När det var dags för line up inför Tampas första NHL-match presenterades keepern Wendell Young, backarna Rob Ramage och Peter Taglianetti och en kedja med Chris Kontos, Adam Creighton och Mikael Andersson. Det var en förstafemma som i normala fall hade framkallat mer gäspningar än applåder.

- Vi visste att det skulle bli tufft. Alla vill spela i ett vinnande lag, men vi hade inte resurser att vara med och leka med de stora pojkarna, säger Mikael Andersson, i dag en av klubbens talangscouter.

Det blev inte tufft, snarare ett helvete. Laget var uselt, ekonomin sämre än så. 1997-1998 vann Tampa 17 av 82 matcher. Totalt blev det 44 poäng, en av de sämsta noteringarna i NHL:s historia. Säsongen därpå blev det 47 poäng och en ny jumboplats. St. Pete Times Forum, hockeytemplet i Tampas downtown, blev en skammens arena.

Mikael Renberg minns den mörka tiden i soliga Tampa. 1997, tre månader efter att ha spelat Stanley Cup-final med Philadelphia, draftades han till staden där ingen ville spela.

- Trist, men som spelare är det bara att följa spelets regler. Vi var sämst i ligan och medvetna om vår kapacitet, säger Renberg.

Vad fick du för bild av Phil Esposito?

- Jag gillade honom. Det var inte hans fel att ägarna inte sköt till pengar till nya spelare. Det var strul med ägarskapet. Ingen visste vad som försiggick, berättar Renberg.

Esposito fick sparken 1998, då Art Williams tog över klubben. Det var ett personligt nederlag. "Espo" levde för Tampa och gifte bort dottern Carrie till ryske forwarden Alex Selivanov.

Han sätter själv ord till sina obehagliga minnesbilder när vi träffar honom i St. Pete Times Forum.

- Steve Oto, en sifferkille, tog över klubben 1995. Det första han gjorde var att tvinga mig banta truppen. Eftersom vi inte höll budget fick jag sälja Roman Hamrlik och andra spelare som borde ha varit kvar, säger Esposito.

Takashi Okubo besökte aldrig Tampa under sina sex år som huvudägare. Han var bara intresserad av pengar och påstås ha använt klubben som penningtvätt åt den japanska maffian. Det blev inte bättre när Art Williams blev ny klubbägare. Under sitt första möte med spelarna klargjorde han att Tampa vinner Stanley Cup inom tre år och att Vincent Lecavalier blir hockeyns svar på Michael Jordan. Peptalket följdes av sju raka förluster. Åtta månader senare hade Williams sålt Tampa till Palace Sports & Entertainment.

- Vilken galning. Jag sa direkt att det här inte var något för honom, men han lyssnade inte. I stället la han sig i allt och tog verksamheten tre år tillbaka i tiden. En enda sak gjorde han bra: Han räddade klubben från att gå i graven, säger Phil Esposito.

Först sommaren 1999, då Palace Sports & Entertainment tog över, kunde Tampa börja tro på framtiden. Bakom företaget döljer sig William Davidson. Den nu 82-årige företagsledaren gillar utmaningar och riktade blickarna mot Florida när Sports Illustrated utsåg Tampa till den sämst organiserade proffsklubben i Nordamerika. Han utsåg Tom Wilson att förvandla kaos till ordning med kontinuitet som ledord.

1974 köpte Davidson Detroit Pistons. När klubben 1989 och 1990 tog två raka NBA-titlar var han fortfarande dess ägare. Det är han än i dag. Tampa var sämre på långsiktigt arbete. 1998 återstod bara Mikael Andersson, Rob Zamuner och Brian Bradley från det lag som stred i klubbens första NHL-match.

Hockeyälskare, inte minst i Ottawa, hade skrattat axlarna ur led om någon sagt att Stanley Cup en dag skulle hamna i solskensstaten Florida. 2004 hände just det. Tampa slog Calgary i finalen i ytterligare ett bevis på att idrottsvärlden är fullständigt galen.

"Defend it!"

På gatorna runt St. Pete Times Forum hänger nu skyltar med den tydliga uppmaningen. Fansen glömmer inte paraden när spelarna kom hem till Florida med hockeyvärldens mest åtråvärda pokal och de vill uppleva det igen. Problemet är att Tampa Bay inte har visat någon mästarklass så här långt.

- Mycket av pressen kommer från oss själva. Vi vill göra det igen och har i stort sett samma lag nu som då, säger Fredrik Modin, lagets svenska stjärna.

Från Toronto till Tampa

Du kom hit 1999, från Toronto. Tala om kontrast. Tampa var då mer känt för sol, bad och golf än is och puckar.

- I Toronto är hockey religion.

I början märkte man att det var annorlunda, att Toronto är proffsigt skött. Nu är det ingen skillnad och ärligt talat var jag inte speciellt besviken. Det var skönt att komma till ett lag där man fick känna sig delaktig.

Många av hans lagkamrater skulle säga likadant. Martin St. Louis fick ingen speltid i Calgary och kom till Tampa utan självförtroende. I finalserien, mot just Calgary, var han en av klubbens största guldmakare. Den stora lilla kanadicken vann poängligan och rensade prisbordet på den följande NHL-galan. Dan Boyle har samma bakgrund.

- Vi har lyckats behålla i princip samma lag under en lång period. Det är förklaringen till att vi gick hela vägen, säger Fredrik Modin.

Phil Esposito var inte med så långt, även om han sedan 1999 har jobbat som analytiker på Tampas radiokanal.

- Det var min dröm, något som jag startade. Jag var lycklig för spelarnas skull, för fansen och ägarna. Själv kände jag mig inte riktigt som en del av det. Det är svårt att beskriva känslan, säger han.

Tror du att Tampa kommer att vinna Stanley Cup igen?

- Oh, yeah. Men det är 30 lag, det svåraste man kan lyckas med inom idrotten. Chicago har inte vunnit sedan 1960, Toronto inte sedan 1967... Jag trodde faktiskt inte att Tampa skulle vinna 2004, men Khabibulin imponerade. Det var där, på målvaktssidan, jag trodde att det skulle brista.

Guldmakarna ingen trodde på...

Innan solen slukas av Mexikanska golfen sprider den ett skimmer av guld över Tampa. En påminnelse blir inte tydligare. Stanley Cup 2004. Hur kunde pokalen hamna här av alla hockeystäder i Nordamerika? Sportbladets Stefan Holm och fotograf Jerker Ivarsson drog till Florida och de regerande NHL-mästarna med ett stort frågetecken i bagaget. - Tampa kommer att vinna igen, men det lär inte hända nu, säger grundaren och hockeylegendaren Phil Esposito i en exklusiv intervju.