TÅRARNA I NATT

Hyllningar eller burop?

Det var frågan inför Mats Sundins återkomst till staden och arenan där han under tretton långa år varit den store superhjälten.

Inledningsvis såg svaret ut att lyda ”blandad kompott”.

Han förärades varma applåder under uppvärmningen och när laguppställningen lästes upp innan nedsläpp, men första gången han rörde pucken ekade istället buropen inne i den fullsatta lyxhallen, levererade av upprörda fans som tycker att den före detta lagkaptenen ifjol borde ha hjälpt klubben genom att avsäga sig sin no trading-klausul.

Gripande vändning

I första reklampausen, sju minuter in i inledningsperioden, tog kvällen dock en rent gripande vändning.

Maple Leafs tackade då sin främste målgörare och poängproducent genom tiderna med en hyllningsfilm på jumbotronen – och i samma stund utbröt en dånande storm av kärlek.

20 000 åskådare reste sig upp och gav legendaren från Stockholm en flera minuter lång, jublande standing ovation.

”Sudden” försökte hålla tillbaka tårarna, men kunde inte.

– Nej, jag började gråta. Det var oerhört känsloladdat, säger han när Sportbladet möter honom i media-tumultet efteråt.

– Jag har som sagt varit här i tretton år och känner mig hemma i Toronto och att få den respekten av fansen...det var alldeles fantastiskt.

Om inte domarna släppt pucken på nytt hade hyllningarna förmodligen aldrig tagit slut.

”Hade inte klarat mer”

Men det gjorde de – på order av Sundin själv.

– Ja, jag var tvungen att säga att åt dem att sätta igång matchen. Jag hade inte klarat mer, säger Mats med en huvudskakning.

– Den här matchen har funnits i bakhuvudet ända sedan jag skrev på kontraktet med Vancouver och det var nervös och spänt att komma hit.

– Så när det nu blev så här...ja, det var väldigt starkt.

Magin var dock inte över med det.

Tillställningen – som svensken beskriver som en ”skitmatch” – slutade oavgjort, 2-2, och kom till slut att avgöras på straffar.

Gissa vem som fick chansen att sätta den sista, helt avgörande?

Visst, Sundin.

Och han satte den – med sin patenterade backhand-dragning.

– Ett fantastiskt slut på en fantastisk kväll, säger Canucks-hjälten, som efter målet fick en ny standning ovation av sina gamla fans.

– Det är sånt man drömt om ända sedan man spelade landhockey mot garage-uppfarten i sjuårsåldern. Känslan är fortfarande densamma som den var då, det är helt otroligt.

Delad glädje

Lagkamraterna i Vancouver delar veteranens glädje .

– Det var ju som på film att han fick avgöra matchen, säger Daniel Sedin och får medhåll av tvillingbrorsan Henrik.

– Det kändes spänt hela dagen, men det här var ju väldigt förlösande.

– Han fick de hyllningar vi hoppades att han skulle få också. Det är väldigt roligt.

Per Bjurman

Mitt i glädjen erkänner ”Sudden” dock att han är lättad också – över att ha fått återbesöket i Toronto överstökat.

–Det har som sagt varit spänt länge inför den här matchen, så det är skönt att den är spelad nu. Särskilt som den slutade så underbart.

Toronto, som äntligen fått hylla sin störste hjälte, håller med.