Jag tror fortfarande på Chicago i finalen

Bjurman: Hawks gjorde faktiskt en väldigt bra bortamatch i natt

HOCKEY

PHILADELPHIA. Ja, Flyers är med i finalen igen.

Men jag tror fortfarande på Chicago.

Det känns som att det här kommer att sluta som när Anaheim slog Ottawa med 4-1 för tre år sedan.

Notera orden ”tror” och ”känns” i den ingressen.

Jag vet verkligen ingenting – och måste dessvärre erkänna att jag dessutom byter uppfattning stup i minuten.

När Hawks vann i måndags var jag övertygad om att de skulle ”svepa” frustrerade Philadelphia-krigare.

Efter ett dygn i Wachovia Center, omgiven av självsäkert leende Flyers-spelare, vändes den tvärsäkerheten till tvekan.

Men märkligt nog:

Sedan Flyers i natt de facto reducerat och kommit tillbaka in i serien lutar jag åter åt att Niklas Hjalmarssons namn snart kan börja ristas in i Stanley Cup-bucklan.

Väldigt bra bortamatch

Det låter kanske helt ologiskt, men Hawks gjorde faktiskt en väldigt bra bortamatch i natt. De spelade lugnt och smart, forecheckade föredömligt och inväntade Flyers misstag – och trots den tidvis intensiva hemmaforceringen såg de för det mesta till att hålla Simon Gagne & co utanför ”boxen” i egen zon.

Dessutom fick förstalinan, anförd av en påtagligt hungrig Patrick Kane liv igen – något som definitivt borde oroa motståndarna.

Om de kan börja utnyttja sina powerplay, och själva slutar ta korkade utvisningar, får det vilt sluggande manskapet på andra sidan isen mycket svårt att komma åt dem, tror jag.

Det börjar kännas som 2007, när Ducks först vann två knallhårda matcher i Kalifornien och sedan förlorade den första matchen i Ottawa.

– Nu är vi med i serien igen, nu är det helt öppet igen, hette det från Senators-håll den gången.

Men till fjärde matchen korrigerade Ducks de misstag som kostat så mycket några kvällar innan och stal segern.

Sedan var över...

Problemet med de onödiga utvisningar löser sig om Dustin Byfuglien bestämmer sig för att Chris Pronger inte ska få ”äga” honom i fortsättningen.

I natt lät han den på alla sätt gigantiske Flyers-backen provocera honom till en slashing och en roughing och det kostade såväl ett baklängesmål som förlorat ”momemntum”.

Så lätt får man inte vara att komma åt, inte den här tiden på året.

Man får anta att Mike Babcock, Detroits coach, tar sig för pannan när han ser Ville Leino i den här finalserien.

Han, ”Babs”, försökte förvandla finländaren till en Dan Cleary och det misslyckades så kapitalt att Wings till slut bytte honom med Flyers norrman Ole Kristian Tollefsen, idag undanstoppad i farmarlaget i Grand Rapid.

Nu visar Leinonen, i den ena magnifika finalinsatsen efter den andra, att han i själva verket är rena rama Henrik Zetterberg om han bara får istid och rätt omgivning.

I natt var han bäst på isen och jag kan inte låta bli att hoppas att det svider lite i den helgonförklarade coachen där uppe i Michigan.

Natten till lördagen avgörs det här.

Om Chicago vinner är det garanterat över. Om Flyers vinner...well, då lär jag få ompröva mina teser en gång till.