Hanson Brothers #2

Flyers galningar
ska frälsa Philly

Phillys bad boys sprider skräck runt om i NHL.
Foto: AP
Phillys bad boys sprider skräck runt om i NHL.
HOCKEY

PHILADELPHIA. Hanson Brothers spelar inte i Stanley Cup-finalen.

Men det gör Daniel Carcillo, Scott Hartnell och Arron Asham.

Och med sina långa kalufser, sina giftiga munläder och sin fäbless för våld duger Philadelphia Flyers bad boys gott som substitut för filmhistoriens mest spektakulära hockeybusar.

– Jag gillar att slåss och det finns inget roligare än att få puckla på en stor kille som egentligen inte vill fajtas, hälsar lille ligisten Carcillo.

Alla som sett filmen ”Slagskott” tänkte förmodligen samma tanke när tv-producenterna under grundseriematchen i höstas zoomade in utvisningsbänken i Wachovia Center:

Hanson Brothers!

De tre ynglingarna som satt där – Daniel Carcillo, Scott Hartnell och Arron Asham – såg ju just där och då ut exakt som den legendariskt mordlystna brödratrion i fiktionens Charlestown Chiefs.

Ingen av dem bär visserligen glasögon, men de är lika sjavigt långhåriga, de hade alla hamnat där på grund av samma sorts våldsbenägenhet och de gav just i det ögonblicket, i rad på botbänken, samma ligistartade intryck; som en bunt missanpassade Iron Maiden-fans som råkat få klubbor i händerna och tagit tillfället i akt och svingat dom klubborna mot alla som råkat komma i närheten.

Käftade under uppvärmningen

Nu har den färgstarka trojkan och deras lagkamrater slagit, bråkat och tjafsat sig ända till Stanley Cup-final – och intrycket består.

Chicago har Hanson Brothers emot sig i säsongens största matcher.

Ni såg kanske själva hur Carcillo livade upp hela finalserien när han äntligen fick chansen att spela i match två den gångna helgen.

Han käftade med Chicago-busen Adam Burish redan under uppvärmningen, han hängde över sargkanten och vrålade otidigheter mot Chicagos bås kvällen igenom och han var i första perioden så upphetsad över tanken att få tacklas att han i en sekvens råkade köra över lagkamraten Jeff Carter.

”Gillar verkligen att slåss”

Att några regelrätta slagsmål aldrig utbröt berodde bara på att till och med Carcillo inser att utvisningsbåset inte är någon bra adress under en final.

Sin relativa litenhet till trots älskar det tandlösa vilddjuret från King City egentligen att låta nävarna tala (och när han gjort det brukar han möta Flyers-fansens ovationer med det hårdrockiga ”djävulstecknet”...).

– Det handlar inte om storlek. Det handlar om vilja. Jag gillar verkligen att slåss och inget är bättre än att puckla på en stor kille som egentligen inte vill fajtas, sa han efter säsongen 2007-2008, när han lyckades med konststycket att dra på sig 324 utvisningsminuter.

”Hans fingrar råkade hamna i min käft”

Scott Hartnell – som under slutspelet kompletterat sin heavy metal-frilla med ett skägg som skulle imponera på en genomsnittlig taliban – är egentligen en begåvad powerforward, men har emellanåt, för att inte säga oftast, svårt att tygla sitt häftiga humör. Så sent som förra året bet (!) han Pittsburghs Kris Letang i ett finger under ett gruff.

– Äh, hans finger råkade hamna i min käft när vi slogs. Vad skulle jag göra? Kyssa det?, fnös han när media ville veta hur han kunde bete sig på det viset.

Arron Asham, en tystlåten slugger med inuit-rötter , har också ett svårkontrollerat temperament – och det tycker han passar utmärkt i Philadelphia.

– Jag har alltid älskat Flyers hårdkokta stil. Det ska bli ett sant nöje att spela där, sa han när han trejdades till Pennsylvania från Montreal häromåret.

Kärleken är ömsesidig. Hur mycket general managern Paul Holmgren än försöker tona ner lagets råbarkade profil råder det inga tvivel om att han de senaste åren lockat till sig spelare av Carcillo-typen för att försöka bygga en modern version av ”Broad Street Bullies” – den blodtörstiga Flyers-upplaga som satte skräck i hela NHL under 70-talet.

Dumt?

Tja, om man tycker lag som går till final är dumma så...

Älskar att odla myten...

Det handlar dock i första hand om ren markandsanpassning.

Philadelphia är en stad som älskar att odla sin råbarkade myt och jublar mer åt ingående repriser på slagsmål – ständigt vevade på jumbotronen i Wachovia Center... – än åt mål.

Så ju värre råskinn Holmgren klär i den klassiska brandgula tröjan, desto populärare blir laget.

Så just nu flödar kärleken från läktarsektionerna.

Verklighetens Hanson Brothers ingår ju i truppen...

FAKTA

VERKLIGHETENS HANSON BROTHERS

Daniel Carcillo

Ålder: 25 år.

Längd: 180 centimeter.

Vikt: 93 kilo.

NHL-klubbar i karriären: Phoenix Coyotes och Philadelphia Flyers.

Utvisningsrekord i NHL: 324 minuter (57 matcher, säsongen 2007-08),

Utvisningsminuter i år: 207 (76 matcher).

Andra kännetecken: Ett tandlöst leende – och det faktum att han efter avslutade slagsmål gärna hetsar de vilda Flyers-fansen genom att sträcka armarna i luften och som vilken Iron Maiden-sångare som helst göra ”djävulstecknet”.

Scott Hartnell

Ålder: 28 år,

Längd: 188 centimeter.

Vikt: 95 kilo,

NHL-klubbar i karriären: Nashville Predators och Philadelphia Flyers.

Utvisningsrekord i NHL: 159 minuter (80 matcher, säsongen 2007-08)

Utvisningsminuter i år: 155 (81 matcher).

Andra kännetecken: Eftersom han är rödlätt tycker många att han påminner om Mick Hucknall i popgruppen Simply Red.

Arron Asham

Ålder: 32 år.

Längd: 180 centimeter.

Vikt: 95 kilo.

NHL-klubbar i karriären: New Jersey Devils, NY Islanders, Montreal Canadiens och Philadelphia Flyers

Utvisningsrekord i NHL: 155 minuter (78 matcher, säsongen 2008-09).

Utvisningsminuter i år: 126 (72 matcher)

Andra kännetecken: Liknas ibland vid indianen i ”Gökboet”.

SLAGSKOTT (Slap Shot)

Mytomspunnen film från 1977 om Charlestown Chiefs – ett hockeylag från mellanvästern i sådan sportslig och finansiell nöd att det hotas av försäljning och flytt till Florida. I ett desperat försök att återerövra den lokala publikens kärlek värvar laget Hanson Brothers – tre sällsamma bröder med långt hår, tjocka glasögon och en passionerad förkärlek för hockeyvåld. De gör succé och åldrande spelande tränaren Reggie Dunlop, spelad av Paul Newman, bestämmer sig för att hela laget ska anamma samma goon-approach...

Filmen fick ingen vidare kritik när den släpptes, men har genom åren förärats klassikerstatus i nordamerikanska hockeykretsar.