Vem är högst upp i målvaktsligan? En svensk rookie!

Robin Lehner: Det är lite roligt att se

HOCKEY

NEW YORK. Om man går in på NHL:s hemsida och tittar på målvaktsligan är det inte namn som Miller, Luongo eller Lundqvist man hittar högst upp.

Det är – Robin Lehner!

Den svenske rookien har ännu så länge gjort en helt perfekt säsong.

– Jo, det är lite roligt att se. Men jag har ju inte spelat en hel match och hittills bara fått tio skott på mig så det får tas med en nypa salt, säger Ottawa-keepern med ett lätt skratt till Sportbladet.

QRobin Lehner, säger ni, vem är det?

NHL:s bästa målvakt, kan man med lite – eller snarare rätt så mycket – välvilja svara.

”Det är ju lite roligt”

Det är obestridligen hans namn och hans nuna man hittar högst upp i tabellerna som anger målvakternas räddningsprocent och antal insläppta mål.

Att den 19-årige göteborgaren bara gjort två inhopp för Ottawa och inte behövt mota mer än tio skott kan man ju försöka bortse från...

– Det är ju lite roligt, jag får se till att fotografera av bildskärmen. Men, ja, man får ju ta det där med en nypa salt, säger han.

– Jag är väldigt glad över att vara med i laget just nu, och att jag också får spela är fantastiskt. Det har jag drömt om i hela mitt liv.

Själva debuten skedde mot Montreal i lördags – under panikartade former.

– Förstemålisen Brian Elliotts skridskor gick sönder när han klev ut på isen inför tredjeperioden, så det var bara att kasta sig in utan uppvärmning. Det var rätt skakande, jag fick sån adrenalinchock att benen inte riktigt ville lyda i början. Sedan fick coachen panik när han såg att jag stod där...det blev en lite rörig upplevelse. Men jag tog tre skott, så det kändes ändå bra,

I måndags, borta mot Pittsburgh, fick Robin göra ett mer konventionellt inhopp. Brian Elliott byttes helt enkelt ut efter fem insläppta mål.

– Jag tycker det gick bra, jag tog de skott jag fick på mig. Det känns definitivt som att jag klarar det här och kan hjälpa laget om det behövs. Det är liksom inte så att det går för fort för mig, säger han.

– Men känslan när sådana som Sidney Crosby och Evgeni Malkin kommer in och försöker gör mål, den går inte riktigt att beskriva. Det är ju spelare man sett på tv och beundrat i åratal.

Krokig väg

Vägen till den sortens underbara kickar har dock varit lång och krokig. Robin var för några år sedan ung talang i Frölunda, men fick aldrig någon riktig chans och åkte på ensam hand över Atlanten för att spela i den kanadensiska juniorligan.

– Jag var rätt bitter på Frölunda ett tag, jag tyckte att det var för svårt för juniorer att ta sig in i laget. Men jag har större förståelse för Kent Norberg i dag, och jag ser fortfarande Frölunda som min klubb, förklarar han.

– Dessutom har det varit väldigt utvecklande för mig att komma över hit på egen hand. Förut har jag alltid haft farsan att luta mig mot, men här har jag fått klara allting själv. Laget jag spelade i förra året var inte särskilt bra, så jag fick till exempel lära mig hantera motgångar utan någon hjälp. Det har gjort mig mentalt väldigt stark.

I Ottawa finns dock stöd att få, om det ändå skulle behövas. Lagkaptenen och allmänne legendaren Daniel Alfredsson ställer till exempel alltid upp.

– Ja, jag bor hemma hos Daniels bror Henrik just nu. Han är otroligt vänlig och hjälpsam. Och som hockeyspelare slår han ju allt. Jag tror inte folk hemma i Sverige fattar hur stor han är. Daniel har ju lyft hela den här stan, säger Robin.

– Även Erik Karlsson och dansken Peter Regin, som också pratar svenska, har varit väldigt sjyssta. Det är bra killar att ha att göra med.

Ja, de ser väl till att uppföra sig. Det är ju, enligt all tillgänglig statistik, NHL:s bäste målvakt de umgås med...