”Jag är bara borta någon timme...”

Exklusivt: Så var Pelle Lindberghs sista kväll i livet

Foto: AP
HOCKEY

”Klockan passerar midnatt och lördag blir söndag.

Den 10 november är Philadelphia Flyers första träningsfria dag sedan början av september. Laget har just besegrat Boston Bruins och hälften av spelarna inleder den efterlängtade ledigheten med blodiga stekar och karaffer med öl.

Men inte Pelle Lindbergh.

Han är kvar hemma i villan tillsammans med sin familj. Kerstin steker korv och kokar makaroner som nattamat. Mamma Anna-Lisa och svågern Göran längtar efter sina sängar.

Pelle är snabb att byta om från kostym till jeans och tröja.

De äter tillsammans vid det barhöga köksbordet intill fönstret i köket. Pelle har precis ätit färdigt när telefonen ringer. Det är kompisen Ed Parvin jr, som tillhör den inre kretsen.

– Kommer du? frågar han vädjande.

Parvin har varit på kvällens match i Spectrum och är snabb i starten av vad som ska bli en blöt kväll. Kerstin nickar när hon förstår vad det gäller. Pelle har inte träffat Parvin sedan en dryg veckas festande i Stockholm, fyra månader tidigare.

– Åk du. Men jag stannar, viskar hon till Pelle.

Pelle övertalas.

– Okej, jag kommer, säger han i telefonen och frågar var de andra befinner sig.

– Vi är på Bennigans, svarar Eddy Parvin.

När Pelle lagt på luren talar han med Kerstin om utflykten de planerat till nästa dag, då de ska visa Anna-Lisa och Göran lite av Atlantic City.

Därefter går han upp till sin mamma. Anna-Lisa har redan lagt sig i gästrummet och blir bekymrad när hon får veta att Pelle ska ut mitt i natten.

”Snart hemma igen”

– Så här sent. Måste du verkligen åka? frågar hon vädjande.

– Ja, grabbarna blir sura annars. Du vet hur det är morsan. Men jag är snart hemma igen, svarar Pelle.

Han tar upp ett gosedjur som ligger på en stol alldeles intill. Det är en gul och blå bläckfisk som han fått av en supporter hemma i Sverige.

– Ta den här, krama den till jag är tillbaka, säger han och kastar med ett leende det stora gosedjuret på Anna-Lisas säng.

Pelle går ner till bottenplanet, hämtar sin nya läderjacka intill ytterdörren och går in i köket för att säga hej då till Kerstin, som plockar med disken. Mitt på golvet kramar han om henne och avslutar med en puss.

När han kliver ut genom ytterdörren vänder han sig om och ropar:

– Det är lugnt. Jag är nog bara borta nån timme!

En röd nyckelknippa ligger i jackfickan.

Pelle Lindbergh tar Porschen eftersom Mercedesen är trasig och bogserad.

20 minuter senare.

Hemma i villan släcks nattlampor.

Några kilometer därifrån kliver Pelle Lindbergh in på Bennigan’s Grill & Tavern. Porschen är parkerad nära ingången på ett sådant vis att ingen kan parkera intill. Den finns där för beundran, ingen som använder entrén till restaurangen kan undgå den.

Pelle kliver in i baren och träffar Thomas Eriks­son, Ed Parvin jr och flera andra lagkamrater. Några har precis ätit mat och väljer att sakta börja söka sig hemåt. Eriksson är en av dem.

– Jag drar. Vi syns, Pelle, säger Thomas som vill hem till sin sambo Malin.

En annan spelare som morsar på Pelle men väljer att söka sig mot ytterdörren är lagkaptenen Dave Poulin, som tillsammans med sin fru Kim avnjutit en stor middag med sin besökande far och nära vänner.

När Poulins kliver ut i den kyliga nattluften blir sällskapet stående vid den specialbeställda Porschen.

– Ett konstverk, konstaterade någon.

Det finns fem barer i anslutningen till restaurangen. Populärast är ”Coliseum After Dark”, som öppnar en timme efter midnatt och stänger först klockan fem på morgonen, två timmar senare än någon annan bar i Voorhees.

Många gäster denna kväll anländer ungefär samtidigt som en röd Porsche med svensk registreringsskylt.

Klockan är 02.40 och ett tiotal spelare från Philadelphia Flyers finns redan på plats. En av dem är Per-Erik Eklund, som efter två månader i laget nu känner sig som en i gruppen. Han är egentligen på väg hem, men stöter ihop med Pelle Lindbergh som just kliver in och ställer sig vid en fyrkantig bar mitt på golvet. Där blir de två svenskarna stående mot bardisken och Eklund vill passa på att prata lite om hur hans första tid varit i klubben, och kanske få lite värdefull feedback av Pelle.

– Vad tycker du? frågar Per-Erik Eklund.

Pelle Lindbergh hänger mot bardisken och berättar vad han tycker.

– Du klarar dig bra.

Efter en halvtimme skiljs de och Per-Erik Eklund går ut till sin bil för att ta sig hem till Anette.

– Tja då, vi syns, säger Pelle som dröjer kvar.

Han hänger vid en annan bar, sitter sedan vid ett runt bord, står en stund mot en vägg, och beter sig som vilken annan bargäst som helst.

Drack öl och drinkar

I efterhand ska det slås fast att Pelle Lindbergh den här kvällen beställer sju drinkar, vid ett enda tillfälle, men att han delar ut samtliga till det sällskap han oftast sitter med. Det enda han köper åt sig själv från baren, enligt kvitton och ögonvittnen, är två öl. Men han blir även bjuden och efter flera nersköljda öl blir han berusad – utan att någon reagerar. Det finns även vittnesuppgifter om att han drack två drinkar av typen B52.

Under en kort stund ser Pelle Lindbergh mest ut att längta hem, enligt ögonvittnen. Kanske funderar han på att bryta och ta sig hemåt. Senare är han lika aktiv som han brukar och både syns och hörs, vid barer och bord. Pelle pratar bland annat med Dave Poulin, som efter Bennigans körde hem familjen och därefter anslöt i Coliseum. Precis som i samtalet med Per-Erik Eklund handlar det mest om olika matcher och den svit av tio raka segrar laget bygger på.

En annan spelare som talar hockey med Pelle Lindbergh är unge anfallaren Rick Tocchet, som diskuterar enskilda situationer i några av de senaste matcherna. Pelle minns situationerna väl och uppträder inte det minsta berusad. Tocchet tackar för snacket genom att bjuda på mer öl.

Klockan 04.45 stänger barerna i Coliseum och femton minuter senare tänds ljusen i taken. Några av spelarna i Pelles grupp tjafsar på skoj om vem som ska ta hand om några av de tyngre barnotorna.

De fem barerna töms sakta på gäster och Ed Parvin jr frågar Pelle om han kan gå ut och lägga sig i Porschen.

– Jag är helt slut, förklarar han.

– Ja, visst. Gå ut och sätt dig så länge, svarar Pelle och ger sin vän bilnycklarna.

Parvin går ut.

Pelle Lindbergh dröjer kvar som en av de sista. Först framåt 05.30, en halvtimme efter Ed Parvin, tar han på sig jackan och passerar ut genom Coliseums portar. Han går för sig själv, men kommer ut igenom dörrarna bara ett par steg före kompisen Dave Poulin.

Pelle skakar hand med en av dörrvakterna och säger sedan hej då till Poulin. Sedan promenerar han mot sin bil med händerna i byxfickorna. Bakifrån noterar dörrvakten att han går lika hjulbent som vanligt. Precis som en cowboy.

Det är nästan nollgradigt i luften.

Intill Porschen står stora delar av det sällskap som Pelle tillhört inne i baren. Där finns bland annat servitrisen Kathy McNeal, som haft ett förhållande med Parvin.

Gryningen är nära.

– Jag kör hem Eddy, säger Pelle Lindbergh.

Kathy McNeal vill ha frukost.

– Kan jag åka med dig? frågar hon och tittar på Pelle.

Visst kan hon det.

Pelle erbjuder sig att leta efter ett matställe som serverar tidig frukost. Ett förslag som nämns är Somerdale Diner.

De beslutar sig för att vara tillbaka på parkeringsplatsen om 20 minuter, för att se vad de andra har beslutat sig för resten av morgonen. En av dem som blir kvar är lagkamraten Murray Craven, som delar lägenhet med Rick Tocchet rakt över gatan. Craven vill inte ha frukost, han vill ha efterfest.

– Kom igen, vi fortsätter hos oss, säger han.

När Pelle nu lovat frukost hoppar McNeal in i Porschen via förardörren och sätter sig mellan sätena. Parvin sover i passagerarsätet. Tocchet vill plötsligt också följa med och försöker för ett ögonblick ta sig in i bilen – men inser att han inte får plats och ger upp. I?stället sätter sig Pelle bakom ratten.

Craven sticker in huvudet i Porschen och frågar en sista gång:

– Hänger ni på efterfesten sen?

– Ja, ja, vi kommer sen, svarar Pelle och drar igen dörrren för att stänga ute den kyliga novembernatten.

Bilnyckeln vrids runt och den väldiga motorn slås på till ett lågt mullrande. Pelle lägger i första växeln.

Ingen i Porschen bär bilbälte.

– Vi syns på träningen på måndag, hörs en röst utanför.”

Läs mer om Pelle Lindbergh:

Pelle Lindbergh

Långt före Sundin, Forsberg och Lidström slog igenom var målvakten Pelle Lindbergh, 26, den populäraste svensken i NHL. I maj 1985 spelade han Stanley Cup-final med Philadelphia Flyers och utsågs sedan till ligans bäste målvakt. Månader senare avled han i en svår olycka med sin Porsche. Sportbladets hockeyreporter Thomas Tynander har kartlagt Pelle Lindberghs liv – och dagarna runt tragedin. Här följer ett bearbetat utdrag ur ”PELLE LINDBERGH – bakom den vita masken” (Sportförlaget). Det beskriver vad som hände sista timmarna före olyckan, morgonen den 10 november, 1985.

Thomas Tynander