– Jag vågade inte träffa Forsberg

Kung Näslund på plats i Vancouver för att göras odödlig: Ingen kommer att få ha nummer 19 igen

FIRAS Markus Näslunds tröja hissas i taket i Vancouver.
FIRAS Markus Näslunds tröja hissas i taket i Vancouver.Foto: JIMMY WIXTRÖM
HOCKEY

VANCOUVER. I natt blir han tredje svensk genom tiderna att få tröjan upphissad i taket i NHL.

Och vi träffar Markus Näslund i staden där han alltid kommer att vara kung – Vancouver.

I en öppenhjärtig intervju berättar Markus om känslorna inför den stora kvällen, om sitt nya liv och hur han och Peter Forsberg en gång tvingades säga upp vänskapen när de var fiender på isen.

– När rivaliteten mellan Vancouver och Colorado var som värst var det omöjligt att umgås utanför isen, säger Markus.

I Sverige är Markus Näslund långt ifrån det stora namn han är här i Vancouver.

Det var här han växte till en älskad hjälte och det var här han visade upp sin verkliga storhet som hockeyspelare.

Det här är en stad som älskar sin nummer 19, lagkaptenen som var NHL:s främsta målskytt i flera år i början av 2000-talet.

Nu går tröjnumret i pension och får aldrig användas mer i Canucks, något som bara hänt två spelare i klubbens historia tidigare (Trevor Linden och Stan Smyl).

Markus har bjudit in 85 gäster varav 16 stycken från Sverige till den kvällens stora fest.

– Det känns ju väldigt speciellt såklart. Just att ingen kommer att få ha nummer 19 igen. När barnen kommer hit som vuxna kommer den fortfarande att hänga här. Det är klart att det är häftigt. Jag är oerhört tacksam att kubben vill göra det här. Det var absolut inget jag tänkte på som spelare.

Det känns som fler svenskar står på tur för att få sina tröjor i taket. Vilka tror du ligger närmast till just nu?

– Det är många. Mats Sundin, Peter Forsberg, Daniel Alfredsson i Ottawa. Och Nicklas Lidström, naturligtvis. Sedan tror jag tvillingarna har stora möjligheter i framtiden. Sedan har vi de som kommer spela många år än, men som säkert blir aktuella. Spelare som Henrik Zetterberg, Nicklas Bäckström och Henrik Lundqvist.

Det blir rena explosionen känns det som?

– Ja, det är många svenskar som varit extremt bra i sina klubbar.

Du har just varit på en veckas semester på Hawaii, sex timmars flygresa rakt ut i Stilla Havet och man kan undra varför du egentligen valt att flytta hem från en stad där du mer känd än i Ö-vik?

– Det var för familjens skull. För friheten och närheten till allting. Att barnen får växa upp och känna mer trygghet och säkerhet. I Sverige behöver man inte passa på dem på samma sätt. Men det är inte säkert att vi stannar för all framtid.

Det var ingen dålig kåk du byggde då du kom hem?

– Nej, men man vänjer sig vid stora ytor. Det är så man bygger här i Kanada.

Men du har ett garage som en stor normalvilla – 215 kvadrat – och ett hus på 750 kvadratmeter. Har inte jantelagen drabbat dig?

– Nej, jag bryr mig faktiskt inte om vad folk tycker. Vill någon kommentera det, så okej. Men jag har en stor familj och min hobby är mina bilar. Jag gör ingenting för att sticka ut och jag tänkte igenom allt innan jag beslutade mig för hur jag ville bo.

Vad har du i garaget?

– Jag har sju bilar, eftersom det är mitt stora intresse. Det är allt från första bilen jag köpte när jag kom över till NHL, en Mitsubishi 3 000, till en specialbyggd Saleen från en sportbilstillverkare i Los Angeles. Den finns bara i två exemplar i hela världen. Den ser ut som en Mustang, ungefär.

Men du lär inte få igen pengarna för det jättebygget?

– Nej, det skulle väl vara om något annat hockeyproffs flyttar hem. Men det var inte det jag tänkte på i första hand.

Vad saknar du mest från Vancouver?

– Pulsen av en storstad, utbudet av restauranger och alla vänner man hann få under tiden här. Jag är här en vecka nu och har fullt upp att träffa alla.

Hockeyn, då?

– Nej, den saknar jag faktiskt inte. Den är ett avslutat kapitel för mig. Det är inte så att det rycker i benen på mig när jag kommer hit, även om jag får en del flashbacks till den tiden då jag går runt på stan.

Vilket är starkaste minnet från din tid i Vancouver?

– Det är nog när jag bröt benet säsongen 2000–2001 och gick ut med kryckorna på isen för att ta emot något pris, jag minns inte vad. Då fick jag en stående ovation som varade i flera minuter. Det var känslosamt.

Hur känns kroppen idag efter 1117 NHL-matcher?

– Jag känner mig fräsch, faktiskt. Jag höll mig relativt skadefri. Jag opererat båda armbågarna och jag har en titanstav och några spikar i högerbenet som jag bröt 2001. Det kan jag väl känna av någon gång då det är riktigt kallt, men det är inget som jag lider av.

Många svenskar har åkt ner i farmarlagen den här säsongen, precis som du gjorde i början av karriären i Pittsburgh. Har du något råd till dem?

– Man måste verkligen vara fokuserad och beredd att bita ihop. Inte för att jag var i farmarlaget särskilt länge, men man känner sig ganska bortglömd. Det är inte så att agenterna står och klappar dig i ryggen när du är där nere. Det gäller verkligen att tro på sig själv.

Du och Foppa var nästan lika oskiljaktiga som tvillingarna Sedin som juniorer, men ni fick aldrig spela ihop som seniorer?

– Nej, jag försökte lura hit honom till Vancouver när han skulle göra comeback 2007–2008, men då valde han Colorado i stället. Men det hade naturligtvis varit en dröm att få spela ihop då vi båda var som bäst.

Ni umgås inte så mycket numera?

– Nej, det under ungdomsåren umgicks vi mycket vid sidan av isen, men sedan gled vi väl i från varandra under åren här borta. Vancouver och Colorado spelar ju i samma divison och det var en väldig rivalitet under de åren. Då kunde vi inte träffas. Jag vågade inte. Det hade blivit ett väldigt liv om det kommit ut.

Framtiden?

– Jag vet inte. Jag känner mig för. Jag har haft några anbud om att scouta från några NHL-klubbar, men vill inte resa så mycket som det kräver. Vi får se.

FAKTA

SUPERPANELEN OM NÄSLUND

1. Varför är Näslund så stor i NHL?

19. Ditt bästa Markus-minne?

Peter Forsberg, 37, ungdomskompis

1. ”Jag tror inte många förstår hur stor han egentligen var i NHL. Han var både en bra idrottsman och ett föredöme. Han hade några otroligt bra år i Vancouver, han var lagkapten och han fick Lester B Pearson Award 2003, spelarnas pris till NHL:s bäste. Att han inte var lika stor här hemma beror mest på att han stack iväg till NHL redan som 19-åring och inte hann visa upp sig i landslaget först.”

19. ”Att man kunde ge honom pucken när han stor hopträngd bland fyra gubbar och ändå gjorde han mål. Han hade den där förmågan att alltid få in pucken på något sätt. Han var överlägsen mig när vi växte upp och i de tidigare junioråldern. Det var en ära att få spela med honom.”

Börje Salming, legendar*

1. ”Därför att han gjorde en jäkla massa mål och jag tror inte vi fattar här hemma hur stort det är att vara med i skyttetoppen i NHL år efter år. Det är inte lätt. Då måste man vara bra. Dessutom var han lagkapten för Vancouver och det blir man inte hur som helst. Han hade alla ingredienser som krävs för att var en stjärna och ett föredöme.”

19. ”Jag har aldrig spelat mot honom, men har träffat honom några gånger. Han har klass, det märker man direkt. Han förtjänar det här och jag vet själv hur det känns att få tröjan hissad. Det är fantastiskt. Du vet att tröjan kommer att hänga där om hundra år eller så länge NHL existerar.”

Nicklas Lidström, 40, motståndare

1. ”Därför att han har haft en enastående karriär i Vancouver, varit lagkapten och fått ett par tunga priser. Han har inte riktigt fått den uppskattning han förtjänar hemma i Sverige. Här borta var han enormt stor under ett antal år.”

19. ”Hans instinkt som målskytt. Jag fick oftast spela mot kedjan med honom, Bertuzzi och Morrison när de var som bäst. Han visste var han skulle vara hela tiden, högt i slottet, framför mål eller vid sidan av mål. Han hittade alltid de där öppna ytorna som målskyttar gör och därför var han väldigt svår att spela mot.”

Todd Bertuzzi, 35, kedjekompis

1. ”Han var Vancouvers ansikte utåt i flera år och är en av de största spelarna som funnits i klubben. Hela Sverige borde vara stolt över att få ytterligare en svensk i taket i NHL. Det är väl bara Salming och Thomas Steen som hänger där. Tyvärr kan jag inte vara med på hans stora kväll då vi möter New Jersey borta med Detroit samma kväll. Annars hade jag åkt direkt.”

19. ”Vår tid tillsammans i Vancouver, som var en av de bästa under hela min karriär. Han är och var en fantastisk vän och människa. Han hade samma lågmälda stil som Henrik Zetterberg har här i Detroit. Det har väl kanske gjort att han inte blivit så stor som han förtjänar.”

FAKTA/Markus Näslund

Namn: Markus Näslund. Ålder: 37. Familj: Hustrun Lotta och barnen Rebecca, 12, Isabella, 10 och Alex, 8. Bor: Villa i Ö-vik. NHL-matcher totalt: 1117. All Star-matcher: 5 (1999, 01, 02, 03, 04). Klubbrekord i Vancouver: Flest poäng genom tiderna: 756 (346+410). Flest mål genom tiderna: 346. Flest pp-mål genom tiderna: 114. Flest matchavgörande mål genom tiderna: 49. Aktuell: Blir tredje svensk att få tröjan hissad i taket i NHL natten mot söndag. Ingen får använda hans nummer 19 i Vancouver i framtiden. Det tidigare två svenskarna är Thomas Steen, Winnipeg/Phoenix och Börje Salming, Toronto.