”Det är glädjande med fler slagsmål”

Tuffingen Parros rankas som
NHL:s smartaste spelare
–och värste slagskämpe

HOCKEY

ANAHEIM. George Parros skulle kunna vara framgångsrik börsmäklare på Wall Street.

Med fyra års ekonomistudier på amerikanska toppuniversitet Princeton rankas han som en av idrottsvärldens mest högutbildade spelare.

Ändå väljer han att slåss i NHL.

Och jublar hellre över att antalet slagsmål i NHL ökar i år än att börsen gjort det.

– Det betyder ju att jag har jobbet kvar, säger han.

Den här säsongen har det varit slagsmål i 43,72 procent av alla matcher i NHL. Det är den högsta siffran på hela 2000-talet, även om den siffran har en tendens att sjunka ju längre säsongen pågår.

Men det intressanta är personen som toppar busligan i antal slagsmål.

George Parros, 30, rankades som NHL:s smartaste spelare i en uppmärksammad genomgång av ansedda sporttidningen Sports Illustrated inför den här säsongen.

Så vi åkte till Anaheim för att möta NHL:s störste buse – och mest välutbildade spelare.

Svaret vi fick?

Att hans värsta slagsmål hittills var mot NHL:s näst smartaste spelare – svensken Douglas Murray.

– Det var en tuff jävel att möta, stark som en björn, säger Parros när vi träffar honom i Anaheim Ducks omklädningsrum.

– Det är nog den enda svensk jag slagits emot. Nej, vänta. Niklas Grossman i Dallas är väl också svensk? Honom har jag slagits mot den här säsongen.

Ni ser.

Det här är en kille som har koll på vilka han utmanar och slåss emot och vet vilka nationaliteter de tillhör.

Son till ledande direktör

Men hur smart är det att slåss?

– Inte speciellt smart, men det är en del av spelet här i Nordamerika och det som gör att jag överlever i den här ligan, säger Parros.

Ändå talar vi om ett råskinn som kunnat valt en helt annan väg i livet.

En spelare med grekiskt ursprung och son till en ledande direktör på leksaksjätten Toys’r’ Us. Född med en silversked i munnen och som gick i en av New Jerseys finaste privatskolor som liten och sedan fortsatte läsa ekonomi fyra år på det ansedda Princeton-univeristetet.

En skola som tillhör USA:s ansedda ”Ivy League” bland universitet och fostrat 29 Nobelpristagare genom åren.

Och NHL-slagskämpen Parros.

– Men jag ser inget motsatsförhållande i det. Jag älskar hockey och det var när jag spelade collegehockey för Princeton som jag insåg att enda vägen till NHL var att ta på mig rollen som enforcer, säger han.

– Jag var för dålig på annat för att ha en chans.

”Kan ha kvar jobbet”

Vad säger du om att slagsmålen ökar i NHL?

– För mig är det glädjande siffror. Det betyder att jag kan ha jobbet kvar ett tag till.

Men hör slagsmål hemma i hockey?

– Absolut. Jag vet att många tycker annorlunda, men för mig är det en del av hockeyn. Jag tror aldrig det kommer att försvinna.

Vet du att man får matchstraff så fort man slänger handskarna i svensk hockey?

– Ja, jag har hört det. Elitserien är nog ingen liga för mig...

I Anaheim är Parros en av lagets största publikfavoriter. Kanske till och med den största i ett lag med stjärnor som Ryan Getzlaf, Corey Perrey, Teemu Selänne och Saku Koivu.

Hans varumärke är den svarta mustaschen och han har en egen avdelning i Ducks souvenirbutik i Honda Center. Där går det också att köpa lösmustascher och sätta på sig som en hyllning till lagets hårding.

– Det har blivit mitt eget varumärke. Den säljer bra och alla pengar går till välgörenhet, säger han.

Priset är fem dollar och vi köper naturligtvis ett par för att bidra till den goda saken. Varje år klipper han också av sig håret och skänker till välgörenhet. Människohår är det bästa materialet för att göra peruker åt cancersjuka barn som genomgår strålbehandling och det finns redan massor med ungar som gått omkring med Parros hår på huvudet.

– Nästa gång det är dags för klippning är i januari. Det brukar bli omkring 20 centimeter varje gång, säger han och drar handen genom hårsvallet.

Som ni förstår är det här en motsägelsefull natur, som är svår att förstå sedd genom svenska hockeyögon.

– Men det är inte meningen heller. Ni har er hockey. Vi har vår. Det är inte konstigare än så.

Smart sagt. Eller?