Aftonbladet
Dagens namn: Hildegard, Magnhild
Årets bästa sajt. Årets nyhetssajt. Årets Dagstidning digitalt.

”Svårt ta mig igenom talet”

Lidström om sitt känslosamma avsked, familjen, flytten till Sverige, en ledig sommar och framtiden

NEW YORK. Han har stångats mot de bästa hockeyspelarna i världen i 20 år.

Men ”Foppa”, Crosby och de andra får ursäkta:

Sin tuffaste match någonsin gick Nicklas Lidström när han i går höll sitt avskedstal till hockeyn och Detroit hemma i gamla Joe Louis Arena.

– Jag hade svårt att ta mig igenom det. Min hustru, Annika, satt och grät genom hela presskonferensen så jag kunde omöjligen möta hennes blick. Då hade det aldrig gått, säger den nypensionerade legendaren till Sportbladet.

Nicklas Lidström tog ett känslosamt farväl i Detroit.   Nicklas Lidström tog ett känslosamt farväl i Detroit. Foto: AP

Det är över nu.

Nicklas Lidström har spelat sin sista hockeymatch.

Han satte punkt för den mest gloriösa karriären i svensk hockeyhistoria med en presskonferens hemma i Joe Louis Arena i går.

Och det blev, som så ofta när de största tar farväl, en emotionell tillställning.

Särskilt när han talade om sin familj var ”Lidas” uppenbart tagen.

– Ja, när man talar om så personliga saker som de närmaste blir det ju lätt känsligt, säger han när han några timmar senare är på väg hem till villaförorten Novi igen.

”Tur jag inte tittade på Homer”

Du hade nära till tårarna?

– Jag hade överhuvudtaget svårt att ta mig igenom talet. Min hustru, Annika, satt och grät genom hela presskonferensen så jag kunde omöjligen möta hennes blick. Då hade det aldrig gått. Det blir väldigt speciellt att ha sin närmaste på plats en sån här. Tre av mina grabbar var ju med också.

Ja, men din äldsta, Kevin, är i Sverige och kunde inte närvara. I stället twittrade han i går om hur stolt han är över ”världens bästa pappa”.

– Jaså, gjorde han? Det visste jag inte, men det var ju otroligt roligt att höra.

”Homer” säger att han grät på presskonferensen han också.

– Det såg jag inte, men det var tur att jag inte tittade på honom heller. Då hade det inte heller gått, det var svårt nog som det var.

Men du höll ett bra tal. Hade du skrivit det själv eller fick du hjälp?

– Jag skrev ner lite av vad jag ville ha sagt och sedan fick jag hjälp av John Hahn, vår presschef, med några stödpunkter. Det var svårt, tycker jag. Det är så mycket man vill få fram och så många man vill tacka, men man glömmer alltid någon.

Det funkade utmärkt.

– Jaha, kanske såg det bättre ut än det kändes då, för jag tyckte det var lite konstigt och jobbigt att sitta där. Men det känns bra nu efteråt, jag är glad.

När du klev av isen efter sista matchen i Nashville i april, kan du ärligt säga att du inte visste att det lutade åt det här hållet då?

– Ja, då visste jag inte hur jag skulle göra. Bara att jag skulle ta några veckor och verkligen känna efter. Jag bestämde mig först förra veckan och då ringde jag Ken Holland (Detroits general manager) och förklarade att jag inte har tillräcklig motivation längre. Han bad mig tänka över beslutet över den långa Memorial Day-helgen och det gjorde jag, men beslutet stod fast. När det nu väl är fattat känns det väldigt bra.

Vilka andra har du pratat med om det här, förutom de närmaste?

– På onsdagen, på dagen, träffade jag Chris Chelios. Han gick ju igenom det här redan för några år sedan och vi hade en diskussion om vad det innebär. Han frågade om jag verkligen är övertygad om att jag vill sluta och ja, det är jag.

Du har pratat med dina föräldrar också. Vad säger de?

– De tycker på ett sätt att det är synd, men de är samtidigt väldigt glada över att vi flyttar hem igen så att de får träffa och umgås med oss och barnen betydligt oftare.

Ja, för nu bär det alltså av till Sverige?

– Ja, vi har hela tiden varit inne på att flytta hem och vi åker redan om två veckor.

Men du har bara varit hemma på sommaren, när allt är trevligt. Tror du inte det kan vara betydligt mindre skoj att sitta där en tisdag i februari?

– Jo, säkert. Det kommer nog att bli en stor omställning. Men jag och Annika kommer säkert att åka tillbaka hit till Detroit rätt så frekvent, vi har många vänner som vi vill hålla kontakten med.

Ni har båda levt hela era vuxna liv här borta. Har ni inte blivit amerikaniserade?

– Det skulle jag tro, som du säger har vi bott här sedan vi var riktigt unga. Jag vet nog betydligt mer om hur det amerikanska systemet fungerar än det svenska, med allt praktiskt och så. Men jag tror det går fort att anpassa sig.

Får sommarledigt

Alla frågar vad du ska göra, men det har du alltså ingen aning om?

– Nej, jag ska landa i det här först. Sedan får vi se. Jag har talat med Red Wings lite löst om någon roll i klubben i framtiden, men exakt vad det skulle vara är oklart, och dom vet att vi flyttar hem.

Du nämnde Per Mårts på presskonferensen. Garpenlöv har sagt att han inte är säker på om han vill fortsätta som assisterande åt honom i Tre Kronor. Det kanske vore något för dig?

– ”Pelle” är en av de viktigaste tränarna i min karriär, han var den som började utbilda mig när jag kom till hockeygymnasiet i Västerås som 16-åring. Men nej, det är alldeles för tidigt att prata om något sådant. Nu ska jag först njuta av att vara ledig en hel sommar.

Det var rätt länge sedan, va?

– Ja, det känns som första någonsin. Jag kan inte minnas senast jag inte behövde ägna mig åt barmarksträning en hel sommar. Jag ser verkligen fram emot det.

Det kan man lugnt konstatera att Nicklas Lidström efter 20 NHL-säsonger och 1 564 matcher är värd.

SENASTE NYTT

Sportbladet

Visa fler
SPORTBLOGGAR

Populära bildspel via Shootitlive