De oslagbara

Bjurman: Rollspelarna bakom Blackhawks sjuka säsongsinledning Bjurmans NHL-plock

1 av 2 | Foto: SCANPIX
22 matcher i rad utan förlust under ordinarie tid Inget lag kan rå på Chicago Blackhawks just nu. Rollspelarna banar vägen för stjärnorna, som är i toppform, och tar dessutom bort motståndarnas världsspelare. Två segrar till och laget har varit obesegrat efter första halvan av grundserien.
HOCKEY

De har superstars i chocker­ande form och en målvakt som förvandlats från frågetecken till Vezina Trophy- kandidat.

Men att Chicago Blackhawks vintern 2013 är världens bästa hockeylag beror i minst lika hög grad på hjärtat och stålviljan hos Marcus Krüger.

Nej, inte ens Detroit Red Wings klarade av att besegra Chicago Blackhawks – trots 1–0-ledning när bara två minuter återstod av söndagens fantastiska matiné i Joe Louis Arena.

Sportbladets Per Bjurman.
Sportbladets Per Bjurman.

Serieledarna från Illinois, så fullpumpade av självförtroende att det pyser om dem som ångan från gamla tåglok, bara visste att dom skulle vända – och därför gjorde dom just det.

Färskt facit:

22 matcher i rad utan förlust under ordinarie speltid. Av 22 möjliga.

Två segrar till och de har varit obeseg­rade hela första halvan av grundserien.

Det ska inte vara möjligt i en liga med NHL:s knivskarpa konkurrens och oer­hörda jämnhet.

Men till att börja med har lagets alla superstjärnor prickat in en formidabel formtopp. Sådana som Jonathan Toews, Patrick Sharp, Duncan Keith, Marian Hossa och Patrick Kane spelar alla sitt livs bästa hockey. Samtidigt.

Just Kane, som både stod för den sena kvitteringen i matchen mot Detroit och sedan avgjorde den med en magisk straff, gör ett konstverk av snart sagt varje anfall – och ser ut att ha fruktansvärt roligt medan han gör det.

– Ja, det skulle jag också ha om jag hade hans handleder och hans blick för spelet. Han ser hela isen utan att egentligen ­ behöva titta upp. Det är helt otroligt, som lagkamraten Niklas Hjalmarsson konstaterade när jag besökte ”Windy City” här om veckan.

Crawford och Emery briljerar

En annan delförklaring till de fenomenala framgångarna är att målvakterna – både förstekeepern Corey Crawford och hans backup Ray Emery – briljerar. Crawford har framstått som lagets svagaste länk sedan han ersatte Antti Niemi efter Stanley Cup-triumfen 2010. Men nu uppträder han plötsligt som rena Vezina Trophy- kandidaten. Inte för att det behövs särskilt många kvällar, men ändå...

Den allra viktigaste komponenten är dock Markus Krüger – och övriga birollsinnehavare i tredje- och fjärdekedjorna. Det är den sortens karaktärer som saknats sedan de gick hela vägen men nu finns där igen.

Alla är lika begåvade

Spelare med hjärta och järnvilja, såna som gör skitjobbet, som ”grindar” och stänger ner motståndarnas bästa spelare och gör det bättre än alla andra. Och samtidigt lyckas bidra med offensiv eldkraft. Som Krüger, en järnkamin i det begreppets allra mest gloriösa bemärkelse.

– Ja, lite så känns det faktiskt, instämde Hjalmarsson under min visit hos de oslagbara.

– Då när vi vann kändes det som killarna i fjärdekedjan lika gärna hade kunnat spela i första- eller andrakedjan och vi har lika begåvade killar i de rollerna nu.

Det enda som skulle kunna liknas vid ett orosmoln där uppe vid Michigan-sjöns sydvästra strand är teorin att laget kan ha ”peakat” för ­tidigt och riskerar att ”göra” en Washington Capitals/San Jose Sharks framåt våren.

De lagen har ju flera gånger följt upp grandiosa grundserie­framträdanden med spektakulära genomklappningar i slutspelets första omgång.

Men det känns inte som att det ska kunna hända Chicago Blackhawks.

De har för många Markus Krüger i truppen för det.

FAKTA

BJURMANS BJURMANIA – VARJE TISDAG I TIDNINGEN

Han har NHL:s tuffaste jobb

Ingen i NHL har ett mer otacksamt jobb än Jim Cornelison – den bastante Jussi Björling-wannaben som sjunger amerikanska nationalsången före Chicago Blackhawks matcher i United Center.

I enlighet med gamla sedvänjor skriker sig fansen där nämligen igenom ”Star Spangled Banner” – inte sällan så brakande högt att det inte går att höra ett pip från Cornelison.

Det är ännu mer imponerande när det nu visat sig att han har såna röstresurser att han kan spräcka ölglas. Det var precis vad som hände när han nådde de sista tonerna i ”Take Me Out To The Ballgame” under en gala på baren Navy Pier i hemstaden i slutet av februari.

Ingen behöver alltså fundera över varför United Center, beläget på Madison Avenue, kallas ”Madhouse on Madison”.

Nyquists målpuck såldes av misstag

I mars förra året gjorde Detroits svenska löfte Gustav Nyquist sitt första, och hittills enda, NHL-mål.

Men tyvärr har han bara minnet kvar.

Som traditionen bjuder fick den 23-årige forwarden behålla pucken han prickade in på Columbus Blue Jackets – men den försvann när ett magasineringsföretag i Grand Rapids i Michigan av misstag råkade sälja Nyquists hela bohag under sommaren.

– Köparen är tyvärr okänd, men jag hoppas på en uppgörelse med förtaget, suckar han.

Hårda puckar...

J-Bouw slog tungt rekord

Jay Bouwmeester, back i Calgary Flames, har slagit ett tungt NHL-rekord.

Men förmodligen jublar han inte alltför mycket.

För det handlar om att ”J-Bouw” nu är den som spelat flest grundseriematcher i rad utan att ha gjort ett enda slutspelsframträdande.

734, närmare bestämt.

Han kan alltid trösta sig med att förre lagkamraten Olli Jokinen gjorde 799 grundseriematcher – dock inte i rad – innan han fick vara med om den stora festen 2009.

Så det finns hopp.

Fast kanske inte med Flames i år...

Holmgren kanske borde ringa Foppa?

Mike Knuble gjorde de klart med redan innan säsongsstarten – och nu har Philadelphia Flyers trejdat ”hem” Simon Gagne från Los Angeles Kings också.

Därmed saknas bara en pjäs för att den fruktade förstakedjan från första året efter förra lockouten ska vara återförenad:

Peter Forsberg.

General managern Paul Holmgren kanske borde ringa och fråga om det går att krama fram ett comebackförsök till!

Nu blir det lättare att hinna med festen

På söndag blir livet lättare för svenska NHL-fans.

Då går Nordamerika nämligen över till sommartid och i tre veckor framåt är tidsskillnaden mellan kontinenterna bara fem timmar.

Det innebär att de sena matcherna på östkusten börjar redan vid midnatt

och att morgnarna för de som bara måste se exempelvis Penguins, Flyers, Rangers, Maple Leafs eller Canadiens inte blir fullt lika mördande tunga.

Strikta Rangers stack och gambla

New York Rangers kan knappast beskyllas för att vara gamblers på isen; man är inte det under John Tortorellas strikta regim – men det tog Broadways hockeyhjältar igen när de i fredags samlades runt spelborden på Gotham Hall för den årliga välgörenhetsgalan ”Casino Night”.

Svenske backen Anton Strålman, till exempel, dunkade in fem hundra dollar på nollan på rouletten – och fick in den direkt.

– Ja, det var ju lite häftigt. Synd bara att det inte handlade om riktiga pengar, säger han.

Nå, någon måtta får det vara för en Ranger även i det civila ...