”Betalar allt själv”

Danijela Rundqvists proffsliv: bor i källare, trasig bil och 0 kronor i lön

HOCKEY

BURLINGTON. Hon bor i ett källarrum och hon tjänar inte en krona på sin hockey.

Danijela Rundqvist kan visserligen kalla sig Sveriges första damproffs i Kanada genom tiderna.

Men det kostar henne 100 000 kronor – ur egen ficka.

– Jag är både sponsoransvarig och min egen manager för att klara det här. Det kostar, men det är det värt. Jag lever min dröm just nu, säger Danijela.

Hon spelar i den nystartade kanadensiska damproffsligan CWHL, som om man är snäll kan kallas damernas motsvarighet till NHL.

Det är i alla fall ett försök.

Men där slutar också alla jämförelser.

När Danijela Rundqvist och hennes Burlington Barracudas möter Toronto räknar jag till 83 åskådare på läktaren.

Hejaklack: Fyra pers

Då är fyra av dem Danijelas egen hejaklack, värdfamiljen med mamma Fran smågrabbarna Cade, Jared och Rhys i varsin Tre Kronor-mössa.

Bara fem mil österut fyller Toronto Maple Leafs Air Canada Centre varje hemmamatch. Trots att de är ett bottenlag. Och Danijelas gamle AIK-kompis Jonas ”Monstret” Gustavsson tjänar mer pengar på en vecka än hon själv kommer att göra under hela karriären.

– Men det är inget jag är avundsjuk på. Jag tycker de är värda alla pengar. Det är bara roligt att det går bra för de svenska killarna, säger Danijela.

Hur har damligan CWHL tagits emot?

– När jag är ute och träffar folk här i Kanada och berättar om ligan, så är det inte många som känner till att den ens existerar. Men när jag börjar berätta blir alla intresserade. Det här är bara början och vi får se om det slutar med att vi får betalt också. Men det var inte det viktiga för mig. Det var att få bra motstånd och spela med och mot de bästa. Nästan alla kanadensiska och amerikanska landslagstjejer spelar i den här ligan. Det är det jag värderat högst den här säsongen. Jag behövde få ny energi och uppleva något nytt, säger Danijela.

Därför såg hon till att göra drömmen till verklighet.

”Får sälja in mig själv”

Ingenting verkar omöjligt för 26-åringen som debuterade i landslaget redan som 17-åring och hunnit med tre OS-turneringar i Damkronorna.

Under de två dagar vi träffar henne hör vi henne inte klaga en enda gång.

Det är inte konstigt att sponsorerna faller för hennes positiva inställning.

– Ja, jag betalar allt själv och en förutsättning för att jag skulle kunna åka hit var att jag själv hittade sponsorer. Det var bara att ringa runt och använda alla kontakter jag har. Jag får sälja in mig själv och hittills har det gått bra eftersom jag fortfarande är kvar. Det och pengarna från Sveriges Olympiska Kommitté (SOK) gör att jag kan satsa på hockeyn på heltid.

– Det är klart att jag också skulle vilja tjäna miljoner på att spela hockey, men nu funkar det inte så. Klubben står i stort sett för tröja, byxor och damasker. Allt annat måste vi köpa själva, som klubbor och skridskor. Men jag har det bra om jag jämför med de andra tjejerna i mitt lag. Alla måste jobba vid sidan av hockeyn. Jag är den enda som kan satsa på heltid.

Största skillnaden mot att spela hockey i Sverige?

– Nivån är högre här. Spelarna är bättre och spelet tuffare. Men det som förvånade mig då jag kom över är hur lite man tränar. I Sverige är vi superseriösa och vi tränar dubbelt så mycket hemma. I AIK tränade vi två gånger om dagen. Här borta tycker tjejerna att vi är sjuka

i huvudet som tränar så mycket, speciellt på försäsongen. Ändå är spelarna så pass mycket bättre här. Det gör att man undrar lite. Jag sticker inte ut i den här ligan, trots att jag är landslagsspelare hemma.

”Ett och annat slagsmål”

Är hockeyn tuffare även på damsidan i Kanada?

– Ja, det är mer fysiskt och även om det inte är tillåtet att tacklas, så tillåter man mer här.

– Det är mycket tuffare och det passar mig. Det blir väl ett och annat slagsmål också, men det är ju inte så att man kastar handskarna och slår varandra på gallret. Sedan är det mer trashtalk på isen. Jag vågar inte ens berätta vad jag fått höra från kanadensiskorna genom åren. Men det är inga vackra ord. Så mycket kan jag säga.

Nästa mål för Danijela är att skaffa en egen bil.

Hon har fått låna en gammal begagnad Ford, men den vägrar att starta den dag vi är där. Grannen Mark kommer över och laddar batteriet och tror att det ska fungera. Kanske.

– Men jag vill ha en egen bil. Jag får försöka skaffa en sponsor, säger Danijela.

Det kommer hon förmodligen att lyckas med.

Det också.

FAKTA

Namn: Danijela Rundqvist. Yrke: Ishockeyspelare. Ålder: 26. Klubb: Burlington Barracudas. Liga: Damproffsligan CWHL (Canadian Womens Hockey League). Inkomst: 0 kronor. Bor: Inneboende hosen familj i Burlington. Har ett kombinerat vardagsrum/sovrum i källaren. Bil: Just nu en lånad och väl begagnad Ford som vägrar att starta. Meriter: Ett OS-silver (2006), ett OS-brons (2002).

Fem hockeysvenskar – och fem olika berättelser.

Mats Wennerholm och fotografen Jimmy Wixtröm har åkt runt en vecka i Ontario, Kanada och träffat fem svenskar:

Damproffset, juniorstjärnan, NHL-miljonären, förste svenska NHL-domaren och farmarlagsspelaren.

Fem grannar som lever i skilda världar.

Men med en gemensam dröm:

Att få mäta sig med de absolut bästa.

Först ut: Damproffset Danijela Rundqvist.