Zetterberg: ”Var ett lätt beslut”

Exklusivt: Zäta om lockouten, Tre Kronor – och varför spelarna har för lite makt i ES

1 av 7 | Foto: Pontus Orre
Fick ovationer Henrik Zetterberg iklädde sig den nya tröjan, gick ut på isen och fick motta de nya fansens ovationer.
HOCKEY

ZUG. Allt började som ett skämt. 

Men i går stod Henrik Zetterberg, 32, och blickade ut över en banderoll med budskapet ”Welcome to Zug”. 

Det är här svensk ishockeys kanske största stjärna ska spela på obestämd framtid. 

– Det var ett ganska lätt beslut, säger han i en exklusiv intervju med Sportbladet på plats i sin nya hemstad.

Flygresan tog en omständlig väg från Detroit via Amsterdam och Köpenhamn innan Henrik Zetterberg till slut landade i Zürich för en kort bilresa till Zug. 

En resa ungefär lika krånglig och oväntad som vägen från firad svensk NHL-stjärna till lockoutspelare i den schweiziska högstaligan, NLA. 

Hjärtat har sagt och hoppats på Timrå och elitserien under lockouten, men den ekonomiska verkligheten ville annat. 

– Försäkringsfrågan har varit helt annorlunda den här gången. Jag och ”Nubben” (sportchef Kent Norberg) har haft kontakt hela sommaren och när lockouten blev officiell kom vi överens om att det inte skulle gå den här gången, säger Henrik Zetterberg. 

Skämt blev allvar

Planen blev då att vänta i Detroit och se, men sen blev skämt allvar. 

Detroit-nyförvärvet Damien Brunner, med flera år i Zug, var över i Detroit och körde sommarträning med laget. Som en av få unga spelare på årets träningsläger blev timmarna på hotell långa och tråkiga och tillslut tyckte Henrik Zetterberg att han lika gärna kunde bo hemma hos honom och frun Emma. 

– När han åkte hem så skojade vi om att vi syns om några veckor. Min tanke var att stanna längre i Detroit men ju längre tiden gick desto mer ville jag spela. Vi började prata för en och en halv vecka sedan och det blev klart förra söndagen, säger Zetterberg. 

Naturskön stad

Du har inte direkt varit något flyttfågel tidigare, du har bara Timrå och Detroit som tidigare klubbar. Hur lång var diskussionen innan ni bestämde er för att flytta? 

– När vi väl bestämt oss för att jag skulle spela någonstans och Timrå inte var ett alternativ var det här ett ganska lätt beslut att ta.

Och det är ganska lätt att förstå hur Damien Brunner sålde in idén om att flytta till den lilla schweiziska staden. 

Zug, med bara 26 000 invånare, ligger naturskönt inklämd mellan gräsbeklädda berg och den vackra Zugersjön – bara 30 minuter från storstaden Zürich. Hela området växer så det knakar och det lilla befolkningsunderlaget till trots dras storföretag som Siemens och Coca Cola hit på grund av osedvanligt låga skatter för holdingbolag. Det har resulterat i en byggboom som även gett hockeyn ett nytt hem sen tre år tillbaka. Stilrena Bossard Arena tar in 7 500 personer och väntas sälja ut med ”Zäta” som huvudattraktion.  

– Jag har inte hunnit se så mycket ännu men det var en vacker biltur hit och arenan är fin.

Ja, frågan är väl bara hur länge du får stanna? 

– Det är väldigt svårt att säga ett datum när man tror det ska lösa sig, just nu är det långt ifrån en lösning, säger ”Zäta” om lockouten där han själv är med i spelarfackets förhandlingsdelegation. 

– Jag är väl inblandad i alla telefonmöten och sådana beslut som ska tas. Det är samma som innan när jag var i Detroit. 

Många telefonmöten

Du lägger mycket tid på det då?

– Inte alltför mycket, men så fort vi träffat ligan så är det någon slags genomgång så det blir några telefonmöten i veckan. 

Hur mycket har du följt med i debatten hemma i Sverige om lockouten och korttidskontraktfrågan? 

– Det är väl omöjligt att inte följa med, jag vet inte vad som är status just nu, är det helt fritt fram? 

Ja tills vidare är det så, vad säger du om det ursprungliga beslutet att förbjuda det? 

– Jag ser det från båda sidor. Tråkigt att vi inte får komma hem och spela i vårt hemland där vi tillbringat väldigt stor del av våra karriärer. Jag förstår också klubbar som tycker det är ett kortsiktigt tänk… Men klart att som spelare så hade det varit kul. 

I dagarna har flera klubbföre-trädare lyft frågan om att göra elitserien mer lik NHL och deras franchisesystem, tror du det skulle funka i svensk idrott? 

– Vad ska jag säga? Det är fortfarande spelarna som ska göra jobbet, de måste vara väldigt inblandade om en sådan lösning ska genomföras. Det inte bra att ha en liga där bara klubbarna bestämmer, spelarna måste ha sitt att säga till om. 

”Är svårt”

Tycker du man har för lite att säga till om nu?

– Ja, jag tycker väl att Sico (spelarfacket) hemma borde ha mer inflytande kring vad som försiggår i det stora hela. Det är fortfarande spelarna som gör jobbet där ute och utan spelarna har man inte någon elitserie. Jag vet att det är svårt för dem att göra det jobb som de vill göra och det är något man måste titta på och göra så att spelarnas röst är lite starkare.

Du brinner mycket för det fackliga, är det en framtida yrkesbana kanske?

–  Det vet jag absolut inte, det är väl under de senaste åren som man insett hur viktigt det är, speciellt nu med konflikten vi har. 

Lockouten gör också att flera NHL-stjärnor är tillgängliga för landslagsspel redan i Euro Hockey Tour. Gabriel Landeskog har redan tackat jag, men han får inte sällskap av nummer 40.

– Jag kommer inte spela  där som jag känner just nu utan jag vill låta de platserna vara öppna för yngre spelare. Jag kommer ihåg själv när jag var 21,22 år och fick börja spela de där turneringarna, man växer otroligt som hockeyspelare. 

Du laddar för VM i stället då? 

– Ja, är man tillgänglig för VM och är frisk och hel så är man med, så är det. Blir det så att alla är med nu så kommer det bli ett otroligt bra hockey-VM. Vi får se vad som händer, drar NHL i gång så är det väldigt liten chans att ens någon kan vara med. 

Hur mycket gnager uttåget i förra mästerskapet? 

– Man har lärt sig när man varit med i några år att ju fortare man glömmer desto bättre är det. Men klart det var tråkigt, vi hade ett jättebra lag och vi spelade bra, men fick inte ihop det till kvartsfinalen och det är då man måste vara bra, säger han.

Även om Henrik Zetterberg var gårdagens stora fokuspunkt i Zug så spelades det ju så klart en match också. 

En match som var en enda lång påminnelse om varför förväntningarna på svensken är så höga och varför Zug just nu parkerar under slutspelsstrecket med 12 insläppta mål på helgens två matcher. 

”Blir tröttsamt”

Trots att Damien Brunner och svenske Linus Omark ledde sitt lag till tre stycken tvåmålsledningar tappade man ändå den svängiga matchen mot Rapperswil med 5–6 efter straffar. 

– Det var mycket ”byta chans-hockey”. Fram och tillbaka hela tiden, konstaterade Zetterberg som själv gör debut borta mot tyska Mannheim i Euro Hockey League på tisdag. 

– Det blir nog tröttsamt tror jag. Det är nog lika bra att börja borta, haha.

Men medan ”Zäta” tog ner förväntningarna på sig själv stod kompisen Damien Brunner några meter bort och såg en ljusare hockeyframtid för sitt lag. 

– Han är en av världens bästa tvåvägscentrar, det är precis vad vi behöver. Ett bra defensivt spel och så klart hans ledaregenskaper. Grabbarna är väldigt glada att han är här. 

Ja, konstigt vore nog annars.