Så blev Sverige bäst – i hela världen

2012 föll alla bitar på plats – Sportbladet berättar historien

Foto: Foto: JIMMY WIXTRÖM och BILDBYRÅN
HOCKEY

CALGARY. Svenska folket hade väntat i 31 år.

Det fyra senaste åren har det varit nära utan att ha räckt hela vägen.

Men 2012 föll plötsligt alla bitar på plats samtidigt – Sverige har återigen världens bästa juniorlag.

Sportbladet berättar historien om hur Juniorkronorna och förbundskapten Roger Rönnberg äntligen kunde bryta den förbannelse som vilat över svensk ishockey.

Förändringarna

Exakt på dagen ett år före torsdagens historiska finalvinst mot Ryssland spelade det svenska laget bronsmatch mot USA. En match Juniorkronorna förlorade och slutade fyra i turneringen. Resultatet i Buffalo var det sämsta på fyra år.

Ingen bra start för den nya förbundskaptenen Roger Rönnberg.

Efter att ha gått obesegrat genom gruppspelet förlorade Sverige två raka matcher och Rönnberg var besviken.

Han kallade de två sista matcherna i turneringen för lagets sämsta.

– Ja, det tycker jag. Både resultatmässigt, men framför allt sett till prestationen. Vad jag lärt mig är att vi måste klara av att hantera förväntningar.

Inför årets turnering låg därför oerhört stort fokus på att hitta en väg där Sverige växte genom hela turneringen. Att verkligen vara som bäst – både mentalt och fysiskt – när det gällde som mest.

Mycket handlade om att ransonera med krafterna:

– Vi får inte krama ur trasan för tidigt. Vi måste ha både psykisk och fysisk energi i slutet av turneringen när allt ska avgöras, sa Rönnberg när truppen presenterades.

Den 13 december samlades det svenska laget i Uppsala. En stor förändring hade genomförts jämfört med föregående år.

Uttagningscampen – där drygt 35 spelare tävlade om de 23 platserna – var skrotad. I stället var det den färdiga truppen som samlades i Uppsala. Bara tre spelare från den kanadensiska juniorligan saknades.

– Vi ledare som var med för ett år sedan tyckte att det var en kanoncamp, men när man lyssnade av med spelarna var det ganska tufft att ha resväskan på hotellrummet och inte veta om man skulle få åka eller inte. Många killar kände att de tömde sig mentalt och man måste lära sig att lyssna på spelarna, slog Rönnberg fast.

I stället för att tävla om platserna i truppen användes tiden i Uppsala till att bygga upp laget fysiskt.

– Vi har legat i en jäkligt tung period och tanken är att göra en uppbyggande verksamhet. Det vi gjorde i fjol blev lite tärande för spelarna, berättade Rönnberg under träningslägret.

Plockade in Rikard Grönborg

En annan förändring var att Roger Rönnberg valde att ta bort några förmiddagsvärmningar på matchdag under JVM.

– Vi har provat det här i några turneringar tidigare under säsongen och det är en viktig del om vi ska bryta invanda mönster. Vi spelar ett spel som kräver mycket energi och då kanske det inte går att göra allt för mycket vid sidan av matcherna.

Under JVM i Buffalo var det bara Roger Rönnberg och Robert Ohlsson som skötte coachningen i båset. Till den här turneringen bestämdes att U18-kaptenen Rikard Grönborg skulle komma med som backcoach. Något som gjorde att Roger Rönnberg inte behövde coacha någon lagdel utan kunde fokusera på att se helheten i spelet.

– För mig som head coach är det väldigt viktigt att hålla mig kall i båset. Det är mycket lättare att göra det när jag inte behöver fokusera på vilka spelare som ska in i varje byte.

Lagbygget

Det var egentligen ingen större diskussion om vilka som var de 23–25 bästa juniorerna i Sverige. Frågan handlade mer om hur laget skulle byggas och med vilken typ av spelare. Skulle de 23–25 individuellt sett bästa spelarna vara med eller skulle Roger Rönnberg satsa på mer utpräglade rollspelare längre ner i forwardshierarkin?

När truppen presenterades den 5 december på Sjöfartshotellet på Södermalm

i Stockholm var det tydligt att Rönnberg hade valt det förstnämnda.

– Det traditionella lagbygget med att ha riktiga brunkare i fjärdekedjan har vi inte råd med i Sverige. Vi har så många skickliga

juniorer nu som dessutom är beredda att jobba hårt, spela box play, tacklas och spela fysiskt. Ska vi vinna de jämna matcherna i turneringen kan vi inte bara ha två kedjor som ska leverera. Vi behöver fyra producerande kedjor för att bli riktigt svårstoppade, motiverade Rönnberg

Att de individuellt bästa spelarna var uttagna betydde att laget innehöll extremt många centerforwards. Landslagsledningen hade satsat på åtta spelare som är naturliga centrar, normalt brukar det handla om fyra eller max fem. Överskottet av centrar gjorde också att Sverige förfogade över väldigt många bra tekare och spelare som på ett naturligt sätt klarade av spelet i egen zon.

De här var saker som gjorde Juniorkronorna mer flexibelt i sitt spel.

Det mentala spelet

Vi drar tillbaka klockan ett år igen. Sverige hade precis vunnit gruppfinalen mot Kanada. På presskonferensen sa en uppumpad och adrenalinstinn Roger Rönnberg att Ryssland och Tjeckien hade en bättre offensiv än Kanada och att de två matcherna var tuffare för Sverige att kontrollera.

Ett uttalande som fick stor uppmärksamhet i Kanada och som retade upp både den kanadensiska coachen Dave Cameron och det kanadensiska folket.

– Den uppmärksamheten var väl inte lycklig, det är ingenting jag söker. Framför allt efter en vinst behöver man inte trycka till någon motståndare, sa Roger Rönnberg med ett års distand till händelsen.

Redan innan årets turnering startat hade han bestämt sig för att hålla igen med alla utspel mot motståndarna.

– Det är aldrig bra att ge dem ett köttben på det viset. Vi vill å ena sidan inte be om ursäkt och komma in med böjda huvuden. Å andra sidan är en av Sveriges starkaste sidor just ödmjukheten. Där gäller det att hitta en bra balans.

Han fortsatte att predika ödmjukhet:

– Jag vet inte om det är någonting som pekar på att vi ska lyckas vinna guld. Många bra spelare före det här laget har misslyckats. Det är ingenting just nu som bevisar att vi är bättre än för ett år sedan, sa han inför turneringen.

På pappret hade Sverige inte lika många toppspelare som tidigare år, men det fanns något i gruppen som ledningen hoppades skulle göra att det ändå räckte hela vägen.

– Ja, jag har en känsla att det här laget kommer att driva varandra på ett fantastiskt sätt, till och med bättre än laget förra året. Vi som jobbar med det här laget älskar killarnas karaktär och arbetsmoral, sa Rönnberg.

”Vi hade ingenting”

Något den svenske förbundskaptenen har jobbat stenhårt med det senast året är att få in en jägarmentalitet i spelarna. Så här sa han inför semifinalen mot Finland:

– Utgångspunkten får inte vara att vi ska få ett guld, utan att vi måste erövra det. Vi har inte vunnit guld på 31 år och för oss handlar det om att sno medaljen ur motståndarnas hand. Vi ska rycka medaljen ur handen på dem och sedan snabbt ta oss till flygplatsen där vi ska börja fira.

Inför finalen mot Ryssland var budskapet från Rönnberg detsamma.

– Jag var tydlig med att vi inte hade vunnit något än. Vi var här för att erövra ett guld och vi hade absolut ingenting när matchen startade. Det är den parollen vi har jobbat efter hela vägen, sa han efter finalen.

■ ■ ■

Vid 04.40 svensk tid gjorde Mika Zibanejad det avgörande målet. För första gången sedan 1981 hade Sverige vunnit JVM-guld, och för första gången någonsin på liten rink i Nordamerika.

– Jag är så glad att de här killarna fick vinna, de har gjort allt rätt, precis allt rätt. Det hade varit så fruktansvärt orättvist om de inte hade fått vinna. Jag är så glad för deras skull, sa Rönnberg.

Och han var segersäker under hela finalen:

– Går man ut i en VM-final och spelar med total dominans så vinner man. Annars är det bara att lägga ner den här sporten.

FAKTA

SVERIGES VÄG TILL GULDET

GRUPPSPEL

Lettland-Sverige 4-9

Småkronorna inleder JVM-äventyret med en rejäl målfest mot Lettland. Johan ­Larsson tvingas kliva av med skada. Max Friberg gör fyra mål.

Sverige-Schweiz 4-3 (Str)

Schweiz vänder 1–3 till 3–3 och det krävs straffar för att Sverige ska ta sin andra seger. Max Friberg kliver fram och sätter den avgörande straffen.

Sverige-Slovakien 9-1

Sverige krossar Slovakien och är därmed klart för slutspelet. Redan på nyårsafton väntar Ryssland i gruppfinalen.

SLUTSPEL

Ryssland-Sverige 3-4 (Sd)

0–3 inför tredje perioden och allt talar för att Ryssland vinner matchen och gruppen. Då står Småkronorna för en bragdartad vändning. Klefbom och Rakell reducerar och med 39 sekunder kvar styr Friberg in 3–3. 2.44 in i förlängningen styr Nordström in Nemeths skott och Sverige är semifinal.

Sverige-Finland 3-2 (Str)

Finland har publiken och 2–0-ledning med sig inför den sista perioden. Då står Sverige för ännu en bragdvändning. William Karlsson klackar in 1–2 och med 1.44 kvar sätter Max Friberg (vem annars?) kvitteringen. Efter en mållös förlängning är det också Friberg som sätter Sveriges andra straff.

Sverige-Ryssland 1-0 (Sd)

Sverige vinner skotten  med 50–16 efter tre spelade perioder men matchen är fortfarande mållös. I förlängningens tionde minut blir Mika Zibanejad fri med den ryske målvakten Andrej Makarov och sätter pucken läckert i vänstra krysset. Sverige är därmed juniorvärldsmästare för andra gången sedan 1981.