Baksmällan

Här är historien om Trojas vilda satsning - och drömmen som sprack

1 av 4 | Foto: KRISTER HANSSON
TUFF MATCH Morgan Grans och de andra Trojaspelarna deppar i omklädningsrummet efter bedrövligt spel och förlust mot Tranås. "Visst har det påverkat oss spelare. Folk runt omkring har snackat ekonomi i stället för hockey", säger han.
HOCKEY

Ingen annanstans i landet är trafikpolisen så nitisk som i Ljungby. Konstaplarnas raider på E4:an i de mörka skogarna i södra Småland är ökända.

Därför borde fartblindheten

vara utrotad just i Ljungby.

Det var den inte. Inte i hockeyklubben Troja-Ljungby.

Troja är en klassisk ishockeyförening. Man jämför sig gärna med Skellefteå AIK, Björklöven och Timrå. Inte utan rätt. Av de 53 säsonger klubben spelat har Troja legat i näst högsta serien i 52, och man ligger tvåa i denna maratontabell.

Men till skillnad från Skellefteå, Björklöven och Timrå har Troja aldrig tagit steget upp i elitserien.

Under det, för svenska elithockeyklubbar, "glada 90-talet" satsade Troja stenhårt för att nå dit. Nästan varje år skämde man bort Ljungbyborna med superallsvenskan, playoff-spel och kval. En satsning vars baksmälla kom en decemberdag i fjol.

- Den 14 december informerade jag våra sponsorer om att Troja var tvungna att samla in två miljoner kronor före den 16 januari, annars skulle vi gå i konkurs, berättar ordföranden Kjell-Åke Jönsson.

Den vilda satsningen mot elitserien

hade gjort att klubben samlat på sig en skuld på fyra miljoner kronor. För att hålla nere utgifterna hade man i mitten av 90-talet använt sig av den skattetekniska termen "hyrda spelare", precis som många andra elithockeyklubbar.

I efterhand underkändes detta knep av skattemyndigheten.

Och när "Brynäsfallet" blev prejudicerande efter dom i regeringsrätten i somras var det bara en tidsfråga innan Troja skulle betala in 600 000 kronor i arbetsgivaravgifter för sina hyrda spelare i mitten av 90-talet.

I december var tiden inne.

- Antingen fick vi gå till tingsrätten och lämna in konkursansökan eller berätta hur det låg till för allmänheten och vädja till den, säger Kjell-Åke.

Man valde det senare och operation "Rädda Troja-Ljungby" drog i gång. Medlemmar har skramlat med bössor på stan, anställda på några företag har skänkt innestående kompledighet och övertidsersättningar, och klistermärken med "Jag var med och räddade Troja-Ljungby" har sålts.

Den 16 januari, när allsvenska grundserien var färdigspelad hade man fått ihop en miljon kronor - hälften av vad som krävdes för att säkra klubbens framtid.

- Men det räckte för att vi skulle kunna spela våren ut - de sju hemmamatcherna som återstod. Nu väntar vi till den 10 mars, när fortsättningsserien är slut, innan vi tar nästa beslut, säger Kjell-Åke, som tog över ordförandeklubban förra våren. Han kom till Ljungby för två år sen för att bli ekonomidirektör på Ljungbys största företag, tillika Trojas största sponsor.

- Jag hade knappt hunnit innanför dörren innan de frågade om jag ville engagera mig i Troja. Tre av åtta i dagens Troja-styrelse jobbar på samma företag som jag.

Kjell-Åke har ingen som helst idrottsbakgrund och kallar sig själv "slipsnisse". Det är nog en sådan klubben behöver i dagsläget för att reda upp den ekonomiska krisen.

Ljungbyborna ställde upp. Den miljon Troja fått in har kommit från framför allt privatpersoner. Hockeykulturen är djupt rotad i Ljungby, och Troja står för den enda elitidrotten på orten.

Men som alltid på mindre orter är det många som tycker att pengarna kan läggas på annat än höga spelarlöner (en handfull av spelarna i Troja försörjer sig på hockeyn).

När Troja ville att kommunen skulle efterskänka planhyror på en halv miljon i en tid när det samtidigt dras in på skolmaten och äldreomsorgen, väckte det ont blod hos många av kommmuninvånarna. Debatten gick hög på lokaltidningens insändarsida.

Troja har ännu inte fått några pengar från kommunen.

Denna onsdag när vi besöker Ljungby ska Troja möta Tranås i Sunnerbohov. På eftermiddagen, innan matchen, träffar vi "Kung Sune".

Det var ju så han kallades, Sune Bergman, efter att fört HV 71 till guldet 1995. Nu sitter han inne på kansliet i en klubb som står på ruinens brant. Sune gör sitt andra tränarår i klubben som han spelade i 1979-85.

Han har aldrig tidigare tränat en klubb i ekonomisk kris.

- Man kan inte göra något extra. Om grabbarna känner sig slitna kan vi till exempel inte gå och "bubbla" för det kostar någon tusenlapp. På bortamatcherna har vi med oss beställda matlådor. Det där med krogen och "två vita och en brun" kan vi glömma.

- Men vi kan fullfölja på ett hyggligt sätt och spelarna får ut sina löner. Styrelsen har sagt att vi ska koncentrera oss på hockeyn. Det är genom ett bra resultat på isen vi kan dra vårt strå till stacken.

Det var just kring lönerna mycket av snacket gick när spelarna fick beskedet om konkurshotet. Ett besked som förvånade alla vi pratar med. Ingen trodde det var sån panik.

Också rent hockeymässigt har Bergman känt sig begränsad.

- Vi har inte kunnat förstärka med någon spelare under säsongen som vi hoppats. I stället har vi fått släppa Håkan Falkenhäll till Tyskland och därigenom sparat pengar.

Tittar man på resultaten har laget också presterat sämre efter att beskedet kom i mitten av december.

Troja missade superallsvenskan och har nu en playoff-plats som målsättning.

En plats som kommer allt längre bort då man förlorar mot Tranås denna kväll, efter uselt spel och tre bortskänkta mål.

Vi ser matchen tillsammans med Robin Åstrand, 13 år. Robin har koll på sitt Troja, där han spelar i Team 88. Han är orolig för framtiden.

- 50 år på topp och så det här. Tänk om dom går i konkurs. Få börja om i division två Götaland mot Diö och såna lag, suckar han uppgivet.

Han har skänkt 100 kronor till "Rädda Troja-Ljungby". Det är mycket pengar för en 13-åring, men Robin tycker inte att folk bryr sig tillräckligt.

- Se dig om kring. Var är dom i kväll?

Kvällens publiksiffra är 902. Trojas snitt ligger på 1200. En förklaring kan vara att det är både OS och fotbollslandskamp på tv.

När de 902 personerna lämnat arenan sitter vi kvar med en nyduschad Morgan Grans, lagkaptenen som tillhört Troja hela sitt liv och nu gör sin sextonde (och sista) säsong i a-laget, på läktaren och pratar om konkurshotet.

- Vi spelare har lagt en del av lönen, men annars har styrelsen sagt att vi ska koncentrera oss på hockeyn.

- Visst har de påverkat oss spelare. Folk runt om har snackat ekonomi i stället för hockey.

Men känns det inte meningslöst att spela när resultatet kanske ändå inte spelar nån roll om ni går i konkurs?

- Nej, vi är här för att spela hockey. Vi har många unga spelare som vill ta sig till elitserien och måste spela bra här.

Han har inte känt något agg från Ljungbyborna.

- Det handlar om gamla skulder, precis som klubben gick ut i tidningarna och sa. Därför sätter det ingen press på dagens lag.

Men Morgan håller med om att det varit roligare att spela hockey än det är nu, även om det inte handlar om svunna, gyllene tider.

- Nej, nej. Vi kommer tillbaka. Vi har fullt med ungdomar som ställer upp. Ljungby som stad är Troja.

Kjell-Åke Jönsson är också övertygad om att hockeykulturen i Ljungby kommer att överleva, även om Troja går i konkurs.

Men skulle man klara konkurshotet så finns det långsiktiga problem kvar, menar Kjell-Åke. Den ekonomiska verkligheten gör att man kanske tvingas sänka målsättningen till att i stället vara en bra division ett-klubb.

- Nej, vi ska inte sänka ribban, säger Morgan. Ljungby som stad är Troja. Klubben har ett mycket gott rykte bland svenska hockeyspelare.

Morgan och de andra spelarna har åtta matcher kvar på isen. Åtta matcher att spela under hot.

Kjell-Åke och styrelsen har en match kvar att gå. Men den är betydligt viktigare och svårare.

Om du av någon anledning skulle bli stoppad av en Ljungbybo, troligtvis en trafikpolis, så berätta inte att "ishockey bara är ett spel".

Skulder, konkurser, degraderingar - här finns krisklubbarna i Sverige:

"Vi spelar under hot" sjöng Nisse Hellberg i Wilmer X 1985. I dag skulle den fungera utmärkt som kamplåt för flera svenska elitlag. För de klubbar som spelar under hotet av konkurs. Klubbar där resultaten ute på plan spelar mindre roll än resultaten i b

Johan Flinck