Nytt fiasko – tappade ledningen

HOCKEY

Fjärde raka förlusten efter en kollaps i slutminuterna.

Efter 1–3 hemma mot Mora låste Modo in sig i omklädningsrummet och höll ett krissamtal.

– Vi ville prata om sånt som inte lämnar rummet, säger tränaren Andreas Johansson till klubbens hemsida.

Modo har haft en tung start på hockeyallsvenskan.

Hemma mot Mora såg förlustsviten ut att kunna brytas när Byron Ritche tryckte in ledningsmålet i upptakten av mittperioden och när Modo sedan fick spela fem mot fyra i fem minuter.

Men det blev aldrig något 2–0-mål, utan uddamålsledningen stod sig länge – innan laget föll ihop.

Mora jagade en kvittering i den tredje perioden och med drygt sex minuter kvar skickade Kevin Gagné in 1–1.

– Vi slutade plötsligt spela. Det är en mental grej och det blev uppenbart i den tredje perioden, säger Byron Ritchie till Sportbladet.

Och kort därpå kom nästa kalldusch.

Efter ett långt Mora-anfall trampade Mathias Bromé in på mål och via köksvägen tog han sin egen retur och sköt in 2–1.

– Vi har fem spelare i egen zon och Mora har en kille där framme. Ändå lyckas han göra mål. Vi blir rädda att förlora.

”Vi vill ha högt i tak”

Ett chockat hemmalag plockade ut målvakten Jonathan Bjurö för att få till en kvittering, men bara 19 sekunder senare sköt Alexander Hilmersson in 3–1 i öppen kasse.

Förlusten var Modos fjärde raka och laget är fortfarande, efter elva omgångar, utan en fullpoängare hemma i Fjällräven Center.

– Det är inte roligt just nu, men det är inte systemet eller matchplanen det är fel på, det är vi spelare. Det är bara upp till oss att fixa det här. säger Ritchie om situationen.

Efter matchen låste laget in sig i omklädningsrummet för ett kris-samtal.

– Vi har pratat, hela laget. Det är inte bara jag som har pratat, vilket är bra. Man kan vara frustrerad, arg och ledsen, men man måste alltid vara lösningsorienterad. Särskilt som ledare, berättar Andreas Johansson till klubbens egen hemsida.

– Jag vill höra från dem. Vi vill ha högt i tak, vi vill bry oss om varandra, visa känslor och prata om sådant som inte lämnar rummet. Det var det vi gjorde. På något sätt måste vi gå vidare, fortsätter Johansson.