Heja Djurgården!

Per Bjurman

Jag har under årens lopp varit på Globen vid hundratals tillfällen.

Aldrig har det känts mer konstigt, mer fel och mer motbjudande än under måndagskvällen.

Nej, inte ens Michael Bolton-konserten 1995 innebar en lika svår påfrestning.

Då behövde jag i alla fall inte sitta och älska en fiende.

Ja, jag är bitter!

Nu slår mitt arma Leksandshjärta upphetsat och intensivt FÖR det Djurgården jag alltid tyckt illa om, alltid varit förbannad på, alltid velat se på knä.

De möter nämligen Mora.

Mora fucking IK.

Och om Djurgården är en Leksandssupporters fiende så är Mora satan själv.

Fast med grövre dialekt.

Det räcker att se dessa barbarer från ovansiljan värma upp. Sen vill jag ställa mig i den blårandiga klacken och elda på Wikegårds järnkaminer för allt vad lungorna håller.

Det skulle med all säkerhet vara lika om jag såg Gustav Vasas gamla kompisar möta några andra av de lag jag vanligtvis betraktar med samma värme som man betraktar en nyligen utbruten könssjukdom.

Färjestad, Frölunda, Modo, Linköping, Södertälje...ja, till och med Brynäs.

Om jag är bitter?

Knyter Jan Simons en usel slipsknut?

JA, JAG ÄR BITTER!

Att se lilla uppkomlingen Mora - en angelägenhet för absolut ingen utanför den egna kommungränsen - spela i Elitserien medan hela Sveriges klassiska, legendariska Leksand får harva mot Bofors och Almtuna i Allsvenskan...huh.

Kort sagt: horribelt

Det är ju som att Nick Borgen belönas med en textgrammis på Plura Jonssons bekostnad.

Eller som att Tony Soprano får stryk i armbrytning av Paulie Walnuts mamma.

Eller som att Operakällaren byter ut gåslevern mot Scans färdiglagade pyttipanna.

Kort sagt horribelt.

Egentligen mår jag bättre...

Sedan må sanningen vara den att tjurskallarna från urskogen slog Leksand helt rättvist i kvalserien i våras, har öppnat elitserien bättre än någon kunnat ana och i den här helt rättvisa kryssmatchen mot ett Djurgården som för första gången i historien hade stöd från min läktarplats visade all den moral mina blåvita hjältar inte visade i liknande matcher i fjol.

Det kvittar.

De här känslorna har inget med logik eller sans eller anständigt förnuft att göra. Leksand ska vara i elitserien och Mora ska inte vara det, punkt och slut.

Jag är inte dummare än att jag förstår att Morafansen - de få som finns; det var inte precis Dalaupproret del 3 i Globen - njuter av min och alla andra deprimerade leksingars förgrämda missunnsamhet.

Varsågod, njut på.

Egentligen mår ju jag ändå bättre än ni.

Jag har ju elva favoritlag i årets elitserie...