Gyllene år färgar min femma

AIK har en lång historia och många gamla hjältar som inte kommer med här.

Både backen Bert-Ola Nordlanders och målvakten Leif ”Honken” Holmqvists nummer hänger i taket på Hovet när AIK spelar.

Men eftersom ”Drömfemman” håller sig till elitserieåren 1975–2012, så faller de båda bort.

Och apropå målvakter.

I AIK är raden av målvaktsstjärnor så extrem att det är svårt att tro att det är den slump det förmodligen är.

Många stannade bara en säsong, men det är ändå en sjuk rad av stormålvakter som tagit vägen via AIK. Finländarna Miikka Kiprusoff och Nicklas Bäckström, amerikanen Tim Thomas, legenden Pelle Lindbergh och nu senast Viktor Fasth.

Och under allsvenska tiden delade Gustaf Wesslau och Jonas Gustafsson på målvaktsjobbet under en säsong. Och i den konkurrensen väljer jag faktiskt Viktor Fasth.

Sensationella segrar

Han blev kvar i två fantastiska säsonger, där han var med och tog AIK till två raka slutspel och två sensationella segrar i SM-kvarten.

Båda mot de lag som vunnit grundserien – först HV 71 2011 och sedan Luleå 2012.

Pratar vi bara drömmar, så skulle väl Pelle Lindbergh stå i AIK:s mål.

Men han var bara där en säsong och jag vill hitta en balans i mina Drömfemmor och inte bara välja tillfälliga besökare – hur stora de än blivit efteråt.

Gradin den enda ”i taket”

Börje Salming, då?

Han spelade faktiskt fler säsonger i elitserien i AIK, än han gjorde i Brynäs.

Men det var i slutet av karriären då namnet var större än han var som spelare.

Nej, Dick Tärnström och Rikard Franzén är de AIK-hjärtan jag väljer på backsidan.

Framåt är Peter Gradin den enda forward som hamnat i taket på Hovet. En spelare som alltid levererade och som gjort överlägset flest mål i klubbens elitseriehistoria (221).

Leif Holmgren och Per-Erik Eklund var båda centrar, men åker in i samma kedja.

Snudd på Foppa-lik

Holmgren för hans lagkänsla, klokhet och ständigt höga nivå.

Per-Erik för att han var snudd på Foppa-lik under åren i AIK och där han nästan ensam avgjorde SM-finalen mot Djur­gården 1984.

Som ansvarig i båset ställer jag Roger Melin, även om Per Bäckman var den som tog laget till senaste SM-guldet 1984.

Men Melin inte bara tog upp laget i elitserien. Han höll dem kvar och tog dem.