”Malmö skulle ha haft mig kvar som tränare”

Niklas Wikegård talar ut om sparkningen, kollegor och sin framtid

HOCKEY

MALMÖ

Sedan tränaren Niklas Wikegård fick sparken från Malmö har han inte velat kommentera vad som hände.

Nu talar han ut i Sportbladet.

- Jag är jäkligt stolt över vad jag har åstadkommit i Mif. Jag tycker att dom kunde behållit mig som A-lagstränare

Niklas Wikegård.
Foto: ANDERS CARLSSON
Niklas Wikegård.

Han är inte bitter. Tvärtom poängterar han gång på gång under vårt samtal att han haft tre underbara år i Malmö med starkt stöd från både ordföranden Percy Nilsson och fans som stöttat i både med och motgång.

- Vi gjorde vad som kallades för en dålig säsong, men vi blir femma, går till semifinal och klubben tjänar tio miljoner, så det är väl en rätt bra dålig säsong? Jag tror inte att man fått lämna sitt jobb någon gång i elitserien efter en sån säsong. Normalt sett får man beröm.

- Det är svårt att få andra jobb i elitserien när man får sparken 26 mars. I dagsläget har jag inga alternativ.

Men just för att han har positiva känslor borde han egentligen översvämmas av ilska över det svek han utsatts för av Percy och tränarkollegan Stephan Lundh som inte berättade om sina planer på att sluta som tränare och i stället bli sportchef på heltid.

Utan Lundh sågs uppenbarligen inte Wikegård som en kvalificerad tränare för Malmös elitserielag.

- Jag är besviken på vad som har hänt, men jag är medveten om att om man ska simma med hajarna får man ha stålbyxorna på sig. Under de här tre åren har Percy behandlat mig jädrigt schyst. Jag har inget att klaga på. Det enda som är tråkigt är hur det slutade.

På sätt och vis blev han den siste som visste om att Per Bäckman skulle bli tränare för Mif nästa säsong.

När det skrevs i tre tidningar samma dag, hade du då hört ryktet om att Per Bäckman skulle ersätta er?

- Inte ett ljud. Jag såg väl rubrikerna och bläddrade vidare. Det brukar stå mycket sånt i februari-mars. Jag tänkte inte ett dugg på det. När Percy dementerade tyckte jag inte att åtta månader skulle bli förstörda av en massa rykten. Vi hade gett järnet för att vinna ett SM-guld och ville inte ha ett energiläckage på sånt.

- När vi slog Brynäs i fyra raka och hade fyra dessförinnan också kändes det bra. Jag träffade styrelsegubbar som inte sa någonting till Stephan och mig. Då var det bara att köra vidare och låta andra skriva vad de ville.

När fick du veta?

- 26 mars träffade vi Percy som gav oss beskedet.

Hur reagerade du när du fick beskedet?

- Vad kan man säga? Det hade ju pratats om det i veckor så jag blev inte fruktansvärt överraskad. Lite besviken blev jag.

Vad tror du om din framtid. Är det ett negativt läge du hamnat i?

- Vet inte. Jag tror inte att det är positivt att vara borta från hockeyn i ett år. Jag tror att de flesta tycker att jag och Stephan gjort ett bra jobb i Malmö med lite speciella förutsättningar.

- Jag har trivts bra. Percy har varit schyst mot mig. Åke Bergdahl var en klippa under sina år. Sune Lundberg har varit en bra klubbdirektör och styrelsen har backat upp oss till hundra procent. Jag har inget att gnälla över, utom det som hände sista veckorna.

Du måste ha fått en motivering till varför du fick sparken?

- Den behåller jag för mig själv.

Har ni diskuterat vidare?

- Jag har sagt nej till alla konstruktioner att jobba med annat i föreningen.

Om man skulle kritisera något är det väl att det tog tid för en del av era nyförvärv att lyckas den här säsongen?

- Det behöver du inte hymla om. Ett par nyförvärv lyckades inte. Vad vi chansade med var att ha sex etablerade backar i stället för att ha sju etablerade. När vi fick skadeproblem tvingades vi att spela med tre backar plus Tomas Sandström och Jocke Nilsson som är junior. Då tog vi sex poäng av 30 möjliga.

Wikegård fick i höstas sitt kontrakt förlängt med två säsonger.

När han sparkades erbjöds han samtidigt tjänsten som ny klubbdirektör efter avgående Sune Lundberg.

- Jag diskuterade aldrig vad den befattningen innebär eftersom jag inte var ett dugg intresserad. Just nu vill jag vinna matcher och SM-guld.

Stefan Alfelt