Timrås drömstart är det bästa som kunde hända

HOCKEY

Skrällarnas Timrå går inte att stoppa.

I går var det Djurgården som försökte, men utan resultat.

Det blev 4-1 till ett frustande, svettdrypande Timrå, där alla spelar som om varje match handlar om att hänga kvar.

Och det gör det ju också - än så länge.

Det var första gången jag såg Timrå i går och jag tappade nästan hakan.

Vilken intensitet, vilken inställning, vilken målvakt och vilka effektiva målskyttar.

Och vilken revansch för tränaren Kenta Johansson, som fick kicken från Djurgården i fjol sedan laget blivit trea i grundserien och åkt ut mot Frölunda i kvartsfinal.

Det räckte inte i en kravfylld klubb som Djurgården.

Tar han Timrå lika långt blir han Årets Coach - garanterat.

Jag unnar verkligen Kenta den här segern.

Han sa själv att han var rörd till tårar, då han såg sitt nederlagstippade Timrå kriga där ute på isen, mot det lag som han själv både tagit SM-guld i (1983) och tränat.

Som ni förstår var det en uppslitande skilsmässa.

Efter matchen stod Kenta i Timrås omklädningsrum och bara mös.

Bakom honom satt en svettig Kimmo Kapanen, elitseriens nye målvaktshjälte.

Kapanen visade upp ett grymt målvaktsspel mot Djurgården. Jag tycker ofta att målvakter blir för upphaussade, men Kapanen är det grymmaste jag sett i mål på länge. Han har definitivt ett större register än schweizaren Martin Gerber som stod i Färjestad i fjol.

Men Timrå är mycket mer än Kapanen.

Det har snackats mycket om att Henrik Zetterberg försvunnit, men mindre om vilka som kommit.

Sju av spelarna på isen i går är nya för i år.

Backarna Sanny Lindström och Martin Lindman är två riktiga fynd, ett par stenhårda typer som inte backar för någon.

Finländarna Valeri Krykov och Toni Koivunen är mycket spelskickliga och laglojala.

Krykov har ryskt påbrå och ser ut som gamla sovjetiske stjärnan Jakusjev, både i kroppsbyggnad och rörelseschema.

Koivunen är en spelintelligent center.

De två spelade fram till Timrås samtliga fyra mål mot Djurgården.

Och det var fler än Kenta som ville spöa Djurgården i går. Gamle Djurgårdstorpeden Christian Sjögren har också hamnat i Timrå och slet som en galärslav i går. Han såg ut som den torpedtyp Djurgården saknar.

Timrå har också något nästan transatlantiskt över sig i avsluten. Spelarna går rakt på mål och kommer till avslut i nästan varenda anfall.

Det är en svår konst.

Och det var inte fråga om några skitmål mot Djurgården. Det var bestämda avslut, från Pär Styfs 1-0 till Patrik Wallenberg avslutande 4-1 i tom kasse.

Frågan är bara hur länge Timrå orkar ha den här intensiteten i spelet.

Nästa indikation får vi redan i morgon då Timrå möter HV 71 i Jönköping.

En tidig seriefinal, faktiskt.

Timrås drömstart är det roligaste som hänt elitserien så här i inledningen.

Utdömda Timrå har tagit fyra raka segrar och slagit både Färjestad och Djurgården på bortaplan, Modo och Södertälje hemma.

Det givna bottenlaget är inte så givet längre och det sätter press på alla andra lag som kan tänkas bli inblandade i bottenstriden.

Det syns på resultaten, som skvallrar om täta, tuffa matcher överallt, en matchkaraktär som inte brukar vara vanlig i inledningen på en säsong.

I går slutade fyra matcher med uddamålssegrar och både Färjestads och Timrås sista mål kom i tom kasse.

Henrik Zetterberg har ju inskrivet i sitt kontrakt, att han kan gå tillbaka till Timrå om han inte tar en plats i Detroit och NHL.

Lägg till "Zäta" i dagens Timrå och ni har ett...ja, jag vet inte vad.

Men de blir minst ett snäpp bättre.

Här är Timrås fräcka fyrling