Toppen på isen – tomt på läktarna

Ödsligt när Stockholmslagen klättrade – men Djurgården är inget topplag

HOCKEY

Vilken dag det blev för Stockholmshockeyn.

Djurgården slog Linköping med 2–0 i elitserien, AIK vann med samma siffror över topplaget Björklöven i allsvenskan och Hammarby tog tillbaka serieledningen i norra allsvenskan efter 7–3 borta mot Kiruna.

Det enda som fattades var publik – som vanligt.

Till Globen kom det 4 585 åskådare och av dem hördes Linköpingsfansen mest.

Jag tycker uppriktigt synd om Djurgårdsspelarna, som aldrig får det där extra stödet på hemmplan.

Viktigt stöd på isen

I Göteborg vrålar 10 000 åskådare fram Frölunda i varenda hemmatch, i Karlstad har Färjestad ständigt 7 000–8 000 värmlänningar i ryggen.

Det är som att ha en extra spelare på isen, en väldig psykologisk hjälp för spelarna.

AIK lockade 1 657 till Hovet och toppmötet med Björklöven.

Men de som kom fick se AIK spela säsongens bästa hockey.

Dessutom fick de se AIK ta sig över strecket till superallsvenskan och publiken i Globen fick se djurgårdarna ta sig över slutspelsstrecket.

Men frågan är hur mycket högre Djurgården kommer att klättra i vinter. För ingenting tyder på att Djurgården blir ett topplag.

Tittar man på vad Djurgården tappat sedan guldåren, så behövs heller ingen djupare analys för att förstå varför laget ligger där det gör.

Efter SM-guldet år 2000 försvann norske storstjärnan Espen Knutsen till Columbus, men ersattes med spelare som Modos Andreas Salomonsson och slovaken Vladimir Orszagh.

Men efter SM-guldet 2001 kom den riktigt stora smällen för Djurgården.

Då försvann fem landslagsspelare till NHL. Salomonsson till New Jersey (nu i Washington), Orszagh till Nashville, Daniel Tjärnqvist till Atlanta, Jimmie Ölvestad till Tampa och målvakten Mikael Tellqvist till Toronto.

Dessutom la viktige veteranen Charles Berglund av och ex-proffset Johan Gaprenlöv fick sluta på grund av skada.

Man må säga vad man vill om Mats Waltin, men så många högklassiga spelare klarar ingen sportchef att ersätta.

Det är omöjligt.

Bragd av Kenta

I stället framstår det som en bragd av tränaren Kenta Johansson, då han tog Djurgården till en tredjeplats i fjol.

Och litet av den fingertoppskänslan har han väl visat i Timrå nu också.

Djurgården skulle ligga ännu värre till om inte Kristofer Ottosson nobbat NY Islanders skambud i somras.

Ottosson har faktiskt själv avgjort fyra av de fem matcher som Djurgården vunnit hittills i år och är överlägset poängbäst i laget.

Dessutom har målvakten Joaquin Gage storpslelat, vilket ytterligare understryker att Djurgården inte spelat mycket bättre vad placeringen visar.