Det är panik i elitserien...

Masspsykos i klubbarna - då är det tränarna som blir offren

HOCKEY

STELLENBOSCH

Elitserien slog rekord i sparkade tränare redan innan klockan slog tolv på nyårsnatten.

Södertäljes Hans Särkijärvi blev den fjärde tränaren som fick gå.

Den rekordhårda elitserien har förvandlats till panikserien - och tränarna är offren.

Jag kan i och för sig förstå att Södertäljes sportchef Mats Hallin vill få till en förändring, men timingen var usel.

"Säcken" fick gå efter två raka segrar och beskedet blev offentligt på själva nyårsafton.

Det var ju inte direkt snyggt skött av klubbledningen, men förhandlingarna med nya tränaren Timo Lahtinen har säkert pågått ett tag.

Och skilsmässor är sällan smärtfria.

Men jag har aldrig upplevt en sådan masspsykos som årets elitserie skapat hos de olika klubbarna.

Fyra tränare är ett överlägset rekord i sparkade tränare och det redan före nyår - en tredjedel av hela tränarkåren.

Det är rena epidemin.

Och jag tror inte det är slut där.

Leksands Jarmo Tolvanen ligger risigt till nu, då masugnen slocknat i Leksand och laget snabbt sjunkit i tabellen till en plats just ovanför jumbolagen Brynäs och Linköping.

Per Bäckman i Malmö är ju ingen man flyttar på så där hur som helst, men jag tror inte ens han går säker.

Däremot verkar Niklas Vikegård ha räddat jobbet efter senaste tidens uppryckning och Ulf Taavola i Luleå verkar immun mot att få sparken, hur illa till norrbottningarna än hamnar.

Paniken finns hos alla

Men paniken finns hos alla klubbar på nedre halvan och jag tror att alla avskedanden kan skapa en kedjeeffekt och skapa panik hos de klubbar som i n t e sparkat sina tränare.

Om ni förstår vad jag menar.

Det kan ju lika gärna tolkas som tecken på handlingskraft hos klubbledningen.

Timo Lahtinen lämnade elitserien under samma degraderande former som Hans Särkijärvi, då han fick kicken från AIK.

Som ni märker behöver sparkade tränare inte sakna jobb särskilt länge.

Torgny Bendelin fick sparken från Linköping i våras och var tillbaka på jobbet före jul.

Vattentäta kontrakt

Tränarna har sina vattentäta kontrakt, de har oftast agenter precis som spelarna och de har sin lön, oavsett om de tränar laget eller inte.

Det är ju ingen som sätter på dem några dumstrutar eller rullar dem i tjära och fjäder och ställer ut dem i ishallen.

Enda obehaget är att inte ha ansetts ha räckt till - den här gången.

Timo Lahtinen är ett praktexempel på det.

Han är välbekant i Södertälje, då han tog klubben till SM-guld 1985 och hyllades som en hjälte.

Senare stod han i båset då Malmö IF vann sina två SM-guld 1992 och -94, bara för att få sparken i AIK några år senare.

Då var han plötsligt odugligförklarad.

Men konkurrensen på tränarsidan är inte direkt stenhård, så de tränare som en gång etablerat sig brukar snabbt hamna på nya jobb.

Klubbledarna är fega

Jag tycker det generellt finns en ganska stor feghet hos elitseriens klubbledare, en rädsla att satsa på nya tränarnamn med nya idéer.

Och när de väl gör det, är tålamodet litet.

Alla de nu sparkade tränare var relativt färska i elitserien och Modos Jim Brithén var den ende som var inne på sin andra säsong som huvudansvarig.

Samtidigt kan jag inte beskylla klubbarna för att göra fel.

Det är inte mer fel än då tränaren bänkar en stjärna som inte gör sitt jobb.

Det känns lite märkligt att skriva om hockey, där jag sitter i den trettiogradiga hettan utanför Stellenbosch i Sydafrika och hör att tjälen börjar bli meterdjup där hemma.

Och något säger mig att nästa tränare kan vara sparkad redan innan jag hinner landa i Sverige igen.

Om en vecka.

Varför har 4 av 7 bottenlag sparkat sin tränare?

Känner du dig hotad?

Så löst hänger tränarna för lagen i panikserien