Svensk ishockey behöver inte fler ointressanta matcher - vi vill ha äckligt viktiga

HOCKEY

Någon säger att det ska bli fler omgångar i Elitserien.

Någon måste driva med oss.

Timo Lahtinen var tillbaka i elitserien i går.

Tillbaka efter tre år. Sist fick han sparken från AIK. Han hade en mycket attraktiv solbränna. Han har spelat golf i Spanien den senaste tiden. Han har handikapp som är lägre än alla spelarnummer i Södertälje.

Orsaken till hans comeback är oklar.

Det rör sig av allt att döma om ett slags nostalgisk dröm. Framgång genom att drömma tillbaka. Segrar genom att försöka hitta en förlorad värld.

Tafatt och fegt, SSK...

För 18 år sen gav Lahtinen Södertälje ett SM-guld. Drömmen är att han kan göra det igen. I går sågs ingenting av det. Södertälje är för tafatta och fega. SSK förlorade fullt rättvist med 1-3.

Ett enda resultat gav matchen mot Djurgården. Det var att Urban Omark lyftes in i slutet och genast skapade fyra målchanser.

- Fruktansvärt bra, jag skulle vågat sätta in honom tidigare, sa Lahtinen på presskonferensen.

Men du, han ska ju tillbaks till Nyköping nästa match, sa jag.

-Ehhh... jaha... vi får se..., sa Lahtinen och log ett förvånat och hemlighetsfullt leende.

En sorts Mona-Lisa med golfsolbränna.

Man kunde ana en Lahtinen-effekt där. Han tänker göra som Dusan Uhrin gjorde i AIK när han kom dit; lyfta fram en otippad spelare a la Daniel Hoch och lansera honom. Har man tur fungerar det.

Efter fem matcher på video och en match live, kan du nu se vad som är Södertäljes problem?

-Moralen och hjärtat är mycket bra men...

...och alldeles för anständigt

Mer säger han inte. Inget begripligt i alla fall.

Men det är ganska enkelt att se varför SSK inte vinner matcher. Det saknas spelare som har målinstinkt. Spelare som bara har en enda sak i huvudet och det är att göra mål och sen spelar det ingen roll vad tränare eller lagkamrater säger.

Det är en bristvara i alla lag men i SSK är bristen monumental. I går sköt de fler skott än de brukar men det var skott ur meningslösa lägen. I öppna lägen sköt de inte.

Kanske kan Lahtinen hetsa Omark att bli en sån spelare. Kanske någon annan. Laget spelar anständigt men det är inte genom att vara anständiga man vinner ishockeymatcher.

Talet om att öka antalet matcher i Elitserien kommer när de allra flesta sansade bedömare utan ekonomisk vinning är ense om att det borde bli färre matcher.

Mycket färre.

Jag trodde först att Kjell Nilssons förslag var ett skämt. Det var det tyvärr inte.

Efter matchen på Hovet i går framstår förslaget som närmast makabert.

Timo Lahtinen blev känd genom att lansera begreppet "äckligt disciplinerat". Matchen i går skulle kunnat rubriceras som "äckligt ointressant". Det var dåligt spel, otekniska spelare på isen och en nästan apatisk publik på läktaren.

Det var sämre tryck från de 6 108 i Hovet än AIK:s 908 på läktaren brukar kunna uppnå. Det var tyst som i ett omklädningsrum efter förlust under hela matchen i går.

Det är inte direkt sånt man vill ha mer av.

Orsaken är att fotbollspubliken struntar i hockey. Det är en begriplig protest mot ett profillöst lag och mot matcher som inte betyder tillräckligt. Sport som tidsfördriv istället för passion. Det är en begriplig protest. Tanken på att göra transportsträckan till slutspelet längre framstår som bisarr.

Hallå, det här är inte redskapsgympa...

SSK:s klack hördes mest. I andra perioden fick de till och med fart på matchen genom att ihärdigt skrika. Hemmalagets fans svarade inte.

Djurgården hade försökt pigga upp evenemanget genom nya cheerleaders. Det kändes en smula desperat. De såg ut som de sysslade med redskapsgympa - utan redskap.

Svensk hockey behöver inte fler ointressanta matcher utan färre högintressanta. Äckligt viktiga.

För Lahtinen slutade matchen nästan parodiskt. Han var nog en smula ringrostig.

När han skulle ta ut målvakten vid underläge 2-1 väntade han så länge att Rolf Wanhainen krockade med en motståndare med nio sekunder kvar och det blev 3-1 istället.

Dubbelbogey.