Timrå tränar hårt – därför är sparrisen en ishockeygigant

HOCKEY

TIMRÅ

Fagerlund lever.

Jag vet inte om det är bra men på något sätt är det väl det.

Svenska hockeyspelare är lata.

En sak vet jag: Timrå är inte lata.

Jag vet egentligen inte om det finns ett samband.

Ett lag sparkade sin tränare för att han ställde för höga krav. Jim Brithén i Modo krävde träning istället för V 75. Hård träning efter långa resor. Träning när andra normala arbetstagare med mindre krav sover. Lata arbetstagare.

Han fick gå.

Timrå tippades av i stort sett samtliga så kallade experter – jag är en av de så kallade experterna – som Elitseriens jumbolag.

Nu ligger de i topp och pressade Frölunda med sin aggressiva, intensiva hockey i går och förlorade först på straffar. Men de är årets sensation och ingen kan egentligen förklara varför den ohyggligt baktunga humlan Timrå kan flyga.

Jag frågan Christian Sjögren som vunnit ett SM-guld med Djurgården när han var deras supertorped.

Varför vinner Timrå?

– Vi tränar jävligt hårt. Vi kör lika hårt som vi gjorde då i Djurgården. Förra året var Timrå mycket sämre tränade, säger de som var med då. Sämre tränare. Vi tränar stenhårt före matcher och stenhårt efter matcher.

Räcker det verkligen?

– Ja, vi vet att om vi spelar 85 procent förlorar vi.

Favorit – då blir Sjögren irriterad

Det är intressant. Timrå vet att de är sämre hockeyspelare än de flesta andra i serien. Medelmåttor som blivit en vacker röd svan, en lagmaskin som brinner för sin idé om att vara oövervinnerlig fast man egentligen är högst dödlig.

Sjögren blir lätt irriterad när jag påpekar för honom att det är larv att påstå att de inte är ett slutspelslag. Tränaren Kent Johansson pratade efter matchen om att de nu bevisat att de kanske är ett lag som ”hör hemma på den övre halvan av tabellen”. Han sa faktiskt så. Över halvan. Sluta Johansson. Timrå är ett lag som hör hemma i toppen. Ni kan inte fortsätta larva er om att ni är dåliga. Ni är ett av seriens bästa lag. Kanske det allra bästa. Ni kanske rent av är favoriter snart. Guldfavoriter om ni inte passar er.

– Ni journalister kan skriva vad fan ni vill, väser Sjögren.

Han vill smyga underifrån. Vältränad fast han ser ut som en sparris när han duschar men en vältränad sparris. Senig hockeykropp. En torped. En sån som de flesta lag skulle drömma om 2003. Särskilt Djurgården. Han är en sån som inte var tillräckligt fin efter SM-guldet. En grovarbetare. Såna man vinner hockeymatcher med. Titlar.

Timrå tränar stenhårt. Kanske är det den enkla förklaringen.

Djurgården fotboll blev svenska mästare när de började träna mer. Fagerlund har en poäng där. Tre Kronors unga stjärnspelare i hockey anger inte latheten som en orsak till att de förlorar.

De pratar mer om att det i det svenska systemet finns en feghet. Säkra hemåt. Spela 0–0. Man kan se det i Elitserien. Det är för få lag som verkligen vågar. Timrå vågar dribbla. Vågar ta risker. Det är sånt som publik vill se.

Där finns spelare som kan sina roller.

Där finns spelare som – med den gamle experten Ulf Janssons ord – var beredda att offra livet för ett glas vatten. Det finns såna i Frölunda också. De är inte lata. Niklas Andersson, Jonas Esbjörs och den unga allt annat än lata Jens Karlsson. Det var deras match. Inte finlirarnas. Det är inte de latas period nu när elitserien börjar ställa om för slutspel.

Modos sportkommitté borde vara en smula skitnödig just nu.

Tre poäng av 15 efter att Brithén fick sparken.

Från åttonde till tionde plats.

Det är ett totalt fiasko.

Det börjar lukta kvalserie. Kanske dags att sparka Pirro Alexandersson och göra en LHC och ta tillbaka Brithén... Sportkommittén borde drömma mardrömmar om den stundtals rätt snälla Alexandersson som coach i en kvalserie.

Matchen i går i Timrå var mycket bra.

Det var nästan helt tyst i musikanläggningen. Mer hockey än disko. Så ofattbart skönt.

Timrås publik lät desto mer. Ett strålande arbete. Lika bra som laget. Det var som slutspel och jag tror det är förklaringen; Timrå spelar varje match som om det var slutspel. Inga 85 procent.

Frölunda lite smartare

Frölunda var lite smartare. Lite bättre. Men Timrås sistaperiod var nära att ge seger. Det ingen säger men jag tror är en annan av förklaringen till att Timrå faktiskt förbättrat sig är den individuella träningen klubben bedriver.

Spelare som Pär Styv – fockad från Modo – och Markus Matthiasson – fockad från Djurgården – och Per Hallin – fockad från Södertälje har inte varit så här bra tidigare.

Timrå ångar på mot slutspel.

Frölunda också. De är favoriter nu. Skyhöga favoriter.

Färjestad verkar ha vaknat medan HV 71 redan verkar ha somnat in i sin traditionella lata slutspelssömn.

SM-final? Frölunda–Timrå.

Gardera med Frölunda–Färjestad.

Allt annat är en sensation.

Lika stor som att Timrå inte ligger sist i tabellen...

Lasse Anrell