Musiken dog - hockeyn återuppstod

Inget skrål i högtalarna - ramsor på läktarna

HOCKEY

Det finns en låt med Don McLean och Madonna som heter "American Pie" och innehåller den magiska raden "The day the music died".

I går fick jag uppleva det.

En vecka efter att jag själv föreslagit det dog musiken i elitserien.

Tack för det Djurgården.

Djurgårdarna tackade sina fans på läktaren i Hovet - där Dif-suportrarna gjorde matchen till en fest tillsammans med HV-fansen som stod alldeles intill.
Foto: MAGNUS WENNMAN
Djurgårdarna tackade sina fans på läktaren i Hovet - där Dif-suportrarna gjorde matchen till en fest tillsammans med HV-fansen som stod alldeles intill.

Don McLeans låt handlar om Buddy Holly, om jag minns rätt rätt.

Buddy Holly dog i en flygolycka.

Djurgårdens matchansvariga tog sitt beslut i går att döda musiken efter att man lyckats få dit stora delar av Djurgårdens fotbollsklack. Det fanns alltså möjligheter att publiken skulle låta något. Det gjorde den. Det var den mest magnifika läktarfest som jag sett på hockey sen SM-finalerna förra året och sen Leksand återvände till Elitserien.

Den största orsaken till det var dock inte Djurgårdens 1 200 man stora klack. Det var istället att HV 71 lyckats mobilisera 1 400 smålänningar med hjälp av sponsrade bussar. Det var rena Leksandklassen på HV 71:s supportrar som fyllde en hel kurva. Bredvid dem stod Djurgårdens ståplatspublik och det var en fullständigt makalös batalj som - Djurgården vann.

På isen och på läktaren.

HV-folket var tappra men i takt med att lagets spel rasade som ett missionshus så tystnade också publiken. 17-1 i skott sista perioden säger det mesta. När Matthias Trattnig mosade HV 71:s Timmy Pettersson efter 26 sekunder i sista perioden med en tackling mot huvudet så innebar det slutet för HV; sen vågade ingen i laget stå upp mot djurgårdarna.

Rörda av lycka över fansen

Scenerna efter matchen var mäktiga. Mäktiga och märkliga.

Djurgårdsledarna var rörda av lycka. Inte över segern trots att det var den tionde på elva matcher utan över att publiken var där och att DEN HÖRDES. Peter Wallin hade tårar i ögonen och det tror jag inte han haft sen han fick jobbet som general manager i Tre Kronor.

Jag var på Hovet senaste hemmamatchen mot Södertälje och det var bland det mest tragiska jag upplevt. Total tystnad. Total stiltje. Loj publik. Loja spelare. Apati. Det var mer opera än rock ´n´ roll - trots den otroligt irriterade musiken i alla spelavbrott. Musik som dödade allt vad hejaramsor hette.

Om det funnits några.

Därför blev kontrasten så total när jag kom till Timrå förra veckan och hörde en magnifik ståplatspublik på två sektioner som lät konstant.

Tystnaden - så självklar

Och fick låta. Hejaramsor, sånger, humor, allvar, publikfest.

Hockey som passion. Livsviktig passion.

De musikansvariga i Timrå spelade väldigt lite musik. Långa stunder ingenting. De har avsiktligt skurit ner på det.

Det var så självklart när jag hörde det. Men det var nästan en skakande upplevelse. Hockey kan leva. Hockey kan leva utan musik.

Jag skrev en krönika förra söndagen om att elitseriens lag borde följa Timrå och döda diskon - innan den dödar hockeyn. Djurgården blev de första att följa uppmaningen.

Jag tror ingen ångrar det i dag. Jag tror ingen vill ha tillbaka musiken som gör att klackarna och ståplats arbete blir meningslöst.

Jag har fått hundratals mejl efter krönikan.

Kanske så många som tusen.

Nästan alla var tacksamma.

Många berättade om den maktkamp som pågår i klubbarna. Diskjockeys som slåss för sin estrad medan klackarna försöker få klubbarna att inse att folk inte går på hockey för att lyssna på "Las Ketchup".

Jag tror det här bara är en början.

Jag tror alla lag med klackar kommer att följa efter.

Att tysta ner de mest passionerade fansen förlorar enbart hockeyn på.

Jag tror att samtliga lag i elitserien kommer att ha helt tysta musikanläggningar i slutspelet och i kvalserien.

Tyvärr, DJ:s. Grattis, publiken.

Jag tror det kommer att innebära att publiken äntligen kan känna den där fullständiga enastående passionen som egentligen bara den tuffa, snabba, aggressiva, machosporten hockey kan uppnå.

I går var kvällen när musiken dog på Hovet. Men det var kvällen när Stockholmshockeyn fick ett nytt liv.

När klackarnas musik fick ett nytt liv.

I går var kvällen när hockeyn återuppstod i Stockholm.

Tack för det, Djurgården.

Och tack för det HV 71.

Sportbladet granskar: Så var fansen i elitseriens 38:e omgång

Lasse Anrell