”Klart jag är orolig - sista dåren är ju inte född än”

Sportbladet följde Ulf Rådbjer under ett dygn från jobbet som polistill jobbet som elitseriedomare - med polisbeskydd

1 av 5 | Foto: LASSE ALLARD
Ulf Rådbjer och kollegan Jenny Selander är ute och spanar i de södra delarna av Stockholm. Klockan är två på natten och det är 19 timmar kvar tills han ska döma matchen mellan Linköping och Modo i Stångebro ishall.
HOCKEY

Klockan har just slagit midnatt och onsdag blir torsdag. Ulf Rådbjer och kollegan Jenny Selander anländer till polisstationen i Skärholmen efter att ha varit på ett personrån i Fruängen.

- En kille skulle tanka och plötsligt blev han attackerad. Så himla onödigt. Gärningsmannen hade hunnit försvinna och det vi gör nu är att vi skriver rapport, säger han.

En helt vanlig natt på jobbet för Sveriges framgångsrikaste domare. Ulf Rådbjer har varit polis i 22 år och ingenting förvånar honom längre.

- Förut, när jag började, slog man varandra på käften, men nu är det annorlunda. Nu bär nästan alla kniv eller puffra. Dessutom är många påverkade av narkotika och det är otäckt, säger Ulf Rådbjer.

Han pratar inte om rädsla, utan om respekt. Som polis gäller det att inte att tveka, utan att hela tiden vara beredd och se saker som ännu inte hänt, förklarar han.

- Det är som i domaryrket. Man måste kunna förutse grejer och fatta snabba beslut, även om man som polis kan rädda upp mycket efteråt. På isen är ett domslut oåterkalleligt.

Många i hans yrke går vidare efter några år och sätter sig som utredare på något kontor, men Ulf Rådbjer har hittat sin plats i livet. Han har inga planer på att lämna radiobilen och närheten till människorna.

- Jag skulle aldrig klara av det. Jag har alldeles för mycket spring i bena. Nej, jag vill vara ute och träffa folk. Det här är mitt kall och tycker fortfarande det är skitkul.

- Jag är polis och domaryrket är min stora hobby, men på jobbet säger dom, konstigt nog, tvärtom. Att polisyrket är min hobby, säger Ulf Rådbjer och skrattar.

Under vinterhalvåret jobbar han halvtid för att hinna med att döma ishockeymatcher. Nyligen var Rådbjer på junior-VM i Kanada och alla utlandsjobb ska han kombinera med serielunken i elitserien.

Och sitt civila jobb.

- Det är ett himla pusslande, speciellt när man som jag har delad vårdnad om två barn. Flickan fyller 18 så hon är självgående, men Fredrik är nio och dom veckorna jag har honom dömer jag bara matcher dit jag kan åka bil, säger Ulf Rådbjer.

Fredrik får helt enkelt följa med.

- Jag plockar upp honom efter skolan och så åker vi tillsammans till Leksand eller Gävle eller var det nu är match. På ditvägen har vi tid att prata och på hemvägen sover han i baksätet. Kanske inte den optimala lösningen, men den fungerar.

Ulf Rådbjer brister ut i ett leende.

- Du ska se hur hans ögon glittrar. Grabben är målvakt och efter alla år med mig har han lärt känna många av spelarna i elitserien. Jag menar, killar som Stefan Liv kommer fram och hälsar på honom. Det tycker han är jävligt stort.

I dag är Ulf Rådbjer en av världens bästa domare. Han har dömt en VM-final, två junior-VM-finaler och bronsmatchen i OS i Salt Lake City.

På 80-talet var han en hårdför spelare i AIK och Hammarby.

- Jag var inte domarnas bäste vän, om man säger så. Jag var nog jäkligt gapig och åkte på massor av utvisningar för osportsligt uppträdande. Kanske rätt domarbakgrund, vad vet jag?

1992 dömde Ulf Rådbjer sin första ishockeymatch och tre år senare var han ordinarie i elitserien. Bara domarlegenden Dag Olsson kan ståta med en snabbare karriärsstege.

- Jag var ambitiös, det var jag. Kommer så väl ihåg hur jag dömde ungar i kommunserien. Före matcherna körde jag riktig uppvärmning och föräldrarna tittade mig mig som om jag var ett ufo, säger Ulf Rådbjer.

Han ser många likheter i sina två jobb.

- Jag gillar att prata och att lösa problem på det sättet. Delvis har det att göra med min bakgrund i omklädningsrummet, men också att jag är uppvuxen i en familj med nio personer. Man var hela tiden tvungen att kompromissa och det har jag nytta av nu.

Ibland går yrkena in i varandra. Som för några år sedan när delar av den svenska domarkåren åkte räkbåt i Stockholms skärgård.

- Det var helt otroligt, vi hade trevligt och plötsligt blev båten kapad av en påverkad galning. Jag gick fram till ordningsvakten och frågade om han hade handbojor. Han tvekade, men sedan sa jag att jag var polis och då gav han mig ett par, säger Ulf Rådbjer.

- Sedan tog jag med mig dom två största linjemännen. Bland annat Ulf Rönnmark, som numera också är huvuddomare i elitserien. Vi gick till bryggan och där stod han. Vi gick bara fram och brottade ner honom. Sedan ringde vi polisen.

Ulf Rådbjer skakar på huvudet.

Fiakarasten är över och han och kollegan Jenny Selander sätter sig i polisbilen och lämnar Skärholmen. Ytterligare ett par timmars patrullerande väntar innan natten är över.

Tidigt på morgonen kallas de till ett lägenhetsbråk i Solberga.

- Ibland förstår man inte vad folk tjafsar om, säger Ulf Rådbjer.

06.30 är nattskiftet slut och han åker hem till radhuset i Tumba för att få några timmars välbehövlig sömn innan det är dags att åka till Linköping och se stadens stolthet möta Modo.

- Vi har en timmes rast på natten och några passar på att sträcka ut sig på soffan, men jag klarar inte av det. Jag vill vara beredd om någonting händer. Dessutom brukar man frysa som fan om man blir väckt och snabbt måste iväg.

Matchen i Linköping är speciell. Det är första gången LHC spelar på hemmaplan efter de uppmärksammade hotbreven mot domarna. Bevakningen är enorm kring Rådbjer och hans linjemän Mikael Ljungqvist och Joacim Karlsson.

- Klart man är lite rädd. Den sista galningen är inte född än. Det finns alltid någon dåre som vill ha uppmärksamhet, säger Ulf Rådbjer.

Polisen tar emot Ulf Rådbjer i Stångebro ishall. Var han och hans linjemän än går finns det poliser i närheten.

- Egentligen är det så sjukt. Det här är ju trots allt bara idrott det handlar om. Men samtidigt måste man kunna garantera våran säkerhet.

Matchen slutar 4-1 till Modo och Ulf Rådbjer gör en prickfri insats. Vid ett par tillfällen skanderar publiken "Rådbjer är en pajas".

- Jag bryr mig inte om sådana ramsor, det är bara kul. Dessutom är jag en pajas och därför finns det väl ingenting att anmärka på.

Ulf Rådbjer skrattar - som så många gånger förr under dygnet. Han tar livet med en klackspark och sprider glädje omkring.

- Jag är glad som person, både privat och i mina jobb. Annars skulle jag inte orka, säger Ulf Rådbjer.

Och skrattar igen.

Rådbjers tuffa dygn:

Ordningspolis i Skärholmen och Sveriges - och en av världens - bästa domare. Givetvis fick Ulf Rådbjer, 42, uppdraget att döma den första matchen i Linköping sedan de uppmärksammade hotbreven mot domarna. Sportbladet följde med Ulf Rådbjer under ett hektiskt dygn, som började med ett personrån i Fruängen och som avslutades i Stångebro ishall under poliseskort.

Patrik Thornéus