Matchen hade allt - utom gnabbet

...men HV 71 och Djurgården lirar i sandlådan

HOCKEY

Det är inte ofta man kan se en hel kvartsfinal och sedan bänka sig framför tv:n och se en till.

Från sandlådekriget mellan Djurgården och HV 71 till "Slaget om Norrland".

Timrå mot Luleå i ett rekordlångt drama som hade allt.

Utom en sak:

Gnäll.

När Marcus Åkerblom slog in 2-1 med en backhand 12.17 in i den sjätte perioden, var det inte bara den näst längsta match som någosnin spelats i SM-slutspelet - utan också en det kommer att pratas om länge.

Kontrasten från kuddkriget mellan Djurgården och HV 71 var enorm.

Djurgården-HV var inte slutspel, det kunde lika gärna varit en träningsmatch inför säsongen.

Timrå-Luleå däremot - hade allt.

Och det säger jag utan att ens ha sett de tre första perioderna mer än i sammandrag.

Jag fick ändå se nästan tre till, liksom publiken i Timrå Ishall.

Det är jag tacksam för.

Timrå är ett sådant där lag som det inte går att låta bli att älska just nu.

Nederlagstippade, uträknade Timrå som vägrar att dö.

Jag har hela tiden varit hundraprocentigt säker på att SM-finalen kommer att spelas mellan Frölunda och Färjestad. Men nu är jag nere på 99 procent.

Jag vågar inte räkna ut Timrå en gång till.

Stort jobb av "Nubben"

Det finns en kraft i hela den grupp som skapar Timrå, från sportchefen Kent Norberg och ner till tjugotredje man i truppen, som bara sprutar kraft och målmedvetenhet.

Annars hade det varit lätt att tro att Timrå skulle varit nöjda med tredjeplatsen i grundserien efter att ha varit tippade jumbo av i stort sett alla hockeyexperter innan säsongen startade.

Men inte.

Laget fortsätter att förundra, att trycka på den där känsliga sträng som skapar sympati hos alla idrottsälskare.

Dagens Timrå är nämligen en spegel av idrottens innersta själ.

Underdogen som vägrar att ge sig.

Sportchefen Kent Norberg gjorde ett jättejobb inför den här säsongen, genom att hitta relativt okända spelare i Finland och ute i Europa.

Han plockade ihop Kenta Johansson och Anders Eldebrink som nytt tränarpar.

Ett lag som alla trodde stod och föll med Henrik Zetterberg, var plötsligt ett av de bästa i Sverige.

Ett LAG verkligen.

Det är det som visar sig nu, när alla är beredda att offra både tänder och näsben för sitt Timrå.

Kamp, svett och blod

Luleå ska naturligtvis också ha all heder av sin insats.

Det var kamp, det var svett, det var blod.

Det var slutspel när det är som bäst.

Nu väntar vi bara på del III.

Ulf Rådbjer stod i Hockeykväll på tv4 inför slutspelet och sa att nivån absolut inte höjs när det blir slutspel.

Jo, pyttsan.

Rådbjer dömde Timrå-Luleå i går.

Och satte svenskt rekord i hög nivå.

Allt var tillåtet - och lite till.

Anmälningskriget mellan Färjestad och Leksand visar bara vilket uråldrigt system dem svenska disciplinnämnden är.

In med en enmansjury som kan granska alla incidenter och ta snabba beslut.

En gammal rutinerad spelare vars ord är lag, precis som man har det i NHL.

Då slipper vi allt tjafs som förpestar slutspelet just nu.

Djurgården Christian Eklund blev avstängd i går för klubban i ansiktet på HV-backen Per Gustafsson.

Det dominerade eftersnacket mer än själva matchen mellan Djurgården och HV i går.

Niklas Wikegård försöker fortfarande avleda uppmärksamheten från själva sakfrågan.

Han skjuter på budbäraren, han skjuter på HV 71 och efter att ha kallat HV för mesar som anmäler Christian Eklund, springer han själv tilll Hockeyförbundets kansli och anmäler HV:s back Per Gustafsson för en incident i en match som spelades för två veckor sedan.

Snacka om sandlåda, som Wikegård själv uttryckte det.

Sannerligen - och det är uppenbart vem som håller i både spaden och hinken för närvarande.

Mats Wennerholm