Kenta tog in Timrå i hockeyns finrum

”Vi är en samman- svetsad grupp - det märktes redan under försäsongen”

HOCKEY

SUNDSVALL

Han är tränaren som fört in Timrå i hockeyns finrum igen.

Kenta Johansson, 46, har gjort en omröstning om titeln "Årets Coach" helt överflödig den här säsongen.

Det är 28 år sedan Timrå spelade SM-semifinal senast. Seger mot Luleå i dag och de är där igen.

LEDSAGAREN Kent Johansson är på väg att ta Timrå till SM-semifinal. Det jumbotippade laget har därmed tagit steget tillbaka in i hockeyns finrum. Och där trivs Lill-Kenta och de andra - lika bra som på anrika Hotell Knaust i Sundsvall.
Foto: PETER KJELLERÅS
LEDSAGAREN Kent Johansson är på väg att ta Timrå till SM-semifinal. Det jumbotippade laget har därmed tagit steget tillbaka in i hockeyns finrum. Och där trivs Lill-Kenta och de andra - lika bra som på anrika Hotell Knaust i Sundsvall.

Kenta Johansson kom upp till ett gråmulet Timrå i våras, ett gäng förlorare som klarat sig kvar i elitserien via kvalspel och som just vinkat adjö till superstjärnan Henrik Zetterberg.

Under rubriken nyförvärv fanns en handfull namn som de flesta hockeyintresserade svenskar inte ens kunde stava till.

- Leif Boork påstod ju att vi fick ta det som blev över. Men där hade han fel. Jag kan garantera att våra utländska värvningar var noggrant studerade av sportchefen Kent Norberg. Vi visste precis vilka spelare vi plockade hit, säger Kenta.

Men det var inte gräddan av de utländska stjärnor som fanns tillgängliga och svenskarna i laget sprutade inte direkt av självförtroende.

- Jag testade syreupptagningsförmågan när jag kom hit i april, maj och resultaten var långt ifrån bra. Spelarna var mycket sämre tränade än hos de lag jag tränat tidigare. Så det första jag gjorde var att sätta igång med löp- och cykelträning.

- Vi körde stenhårt, nio till tio pass i veckan. Det gav resultat. I slutet av sommaren hade allas värden gått upp. Alla kände sig starkare.

Mer skridskoåkning

- Sedan började jag titta på spelarmaterialet. Det fanns många bra spelare här, som kanske inte fått chansen att visa det tidigare. Och vi hade många starka skridskoåkare.

Just skridskoåkningen gav grunden till det spel Kenta ville satsa på. Ett offensivt spel som bygger på mycket skridskoåkning, ligga tätt på motståndaren och aldrig fegspela, inte ens på bortaplan.

- Vi skulle våga. Det var nyckelordet. Inte backa hem och möta motståndarna i mittzon.

Och Timrå vågade. De vann sensationellt försäsongsturneringen i Brunflo mot lag som Färjestad, Malmö, Linköping och finska lagen HPK och Pelicans.

- Det gav ju ytterligare självförtroende, säger Kenta.

"Vi blev sammansvetsade"

- Vi blev en sammansvetsad grupp och det fanns en kraft i den gruppen. Det märktes redan på försäsongen. Jag vill gärna att spelarna samlas efter en seger och ställer sig tätt ihop i en ring och drar en ramsa. Vi mötte Skellefteå på bortaplan i sista träningsmatchen och vann med 1-0. Då samlades killarna helt spontant, utan att jag behövde säga något. Efter en träningsmatch som inte betydde något egentligen och med fem timmar i buss att se fram emot.

- Jag blev nästan rörd.

Resten är väl hockeyhistoria vid det här laget.

Det lag som 99 procent av alla hockeyexperter tippade som särklassig jumbo, blev trea i grundserien. Och det lag som alla trodde skulle få en stenhård kvartsfinal, leder nu med 3-0 i matcher mot Luleå.

- Jag var väldigt noga med att påpeka att vi inte fick vara nöjda efter tredjeplatsen i serien. Jag sa åt grabbarna att SM-slutspel är det roligaste man kan få vara om som hockeyspelare i Sverige.

Lågt i tak i Djurgården

Och Timrå har roligt.

Och Kenta slipper ligga vaken på nätterna.

- Ja, det är en jäkla skillnad på att vinna och förlora. Som tränare behöver inte grubbla så mycket då laget vinner.

När Kenta Johansson fick sparken från Djurgården i fjol, åkte han hem till radhuset i Huddinge.

Han var bedrövad och kände sig sviken av mångårige kompisen Mats Waltin, sportchefen i Djurgården som höll i yxan.

- Men sedan låg jag där i sängen och tänkte att det finns nog en mening med allt här livet, säger Kenta.

I Djurgården var de taktiska riktlinjerna dragna från början. Kenta hade bara att rätta in sig i ledet. Den så kallade torpedhockeyn gällde - oavsett om Kenta ansåg att spelarmaterialet höll för den typen av hockey eller inte.

- Där var det ett färdigt koncept som gällde. Det är en väldig skillnad mot här i Timrå. Men samtidigt ska jag inte klaga. Jag visste om de förutsättningarna då jag tog tränarjobbet i Djurgården.

Men i Timrå har han fått chansen att förverkliga sina egna idéer.

Fått full konstnärlig frihet.

Enda kruxet är avståndet till hemmet och familjen i Huddinge utanför Stockholm

- Men det funkar. Det blir mer kvalitet de gånger vi träffas. Och mina döttrar har blivit så stora att de har sitt eget liv. De märker knappt när jag är hemma.

- Dessutom har jag ju ledigt på sommaren. Det gäller att utnyttja de månaderna.

Det lär nog inte bli några problem att slappna den här sommaren.

Hur än SM-slutspelet slutar.

Två SM-guld

Mats Wennerholm